Markoolio – Emmaboda, 27/7 – 2016 På bara några år har Emmaboda hunnit gå igenom en mängd olika metamorfosstadier – indiedröm, dancepunkens knytpunkt, en himmel för house- och trap-DJ:s däribland – men den minst väntade av alla är att festivalen skulle bli en plattform för halvplojiga millenieartister att få rättfärdigande. Förra året fick E-Type och Vengaboys samtliga festivalbesökare att börja överväga om… av John Jonsén
New Order – Roskilde, 2/7 – 2016 När såg du senast ett 40 år gammalt band göra en spelning som kändes motiverad? New Order bildades 1980, besökte Roskildefestivalen för första gången fyra år senare och alla som ser dem under årets upplaga borde kunna formulera ett svar på frågan. Ur askan efter Joy Division har New Order samlat på sig tillräckliga meriter för att kunna leva… av Nike Rydberg
A$AP Ferg – Bråvalla, 1/7 – 2016 Bråvallas andra festivaldag går nästan exklusivt i hiphopens tecken. Erik Lundin, Angel Haze, A$AP Ferg, Action Bronson, Abidaz och Macklemore & Ryan Lewis har allihop schemamässigt placerats på fredagen. Därmed blir det ett rimligt val för hungriga hiphopare som bara har råd med dagspass. Men trots det genremässigt koncentrerade schemat drabbas både Erik Lundin och Angel… av Martin Kørra
Tame Impala – Roskilde, 1/7 – 2016 Redan efter att Lonerism släpptes för fyra år sedan och Tame Impala bevisade att deras omorganisering av 60-talets vitala musikelement blev bandet ett av de mest lockande namnen du kan sätta på en festivalaffisch. Bandet drar nästan lika mycket folk på en spelning på en utpräglad rockfestival i Tyskland som på en med stadigt indiefokus. Med deras tredje utgivning,… av David Winsnes
M83 – Roskilde, 1/7 – 2016 Sedan jag började åka på Roskilde för omkring sex år sedan har festivalen haft en ganska normbrytande strategi för utplaceringen av sina artister. Det kan tyckas att det är självklart vilken scen en artist bör spela, men gapet mellan festivalens största och näst största är enorm. Så även om man fyller Tältduken arena till bristningsgränsen,… av Redaktionen @ Festivalrykten
The 1975 – Bråvalla, 30/6 – 2016 Precis när Adam Hann drar igång det underbart funkiga gitarriffet till Love Me, släntrar Matthew Healy in på scenen och fullbordar The 1975. Iklädd en helsvart mjukisoutfit som luktar lite gubbe ser Healy inte jätteredo ut för att ta över Bråvalla, men ändå utstrålar han någon slags ödmjuk dansextas. En extas som publiken alldeles snart… av Freja Wehrling
Whitney – Roskilde, 1/7 – 2016 Framför mig står ett par i 70-årsåldern. Kvinnan jublar, nynnar med och dansar, tar fram en öl i sin mans ryggsäck som de delar på. Ibland tittar de på varandra lite kort, utbyter något ord och ler, och någonstans i de rörelserna ligger det en självklarhet som antyder att de vet utan och innan vart de har varandra,… av David Winsnes
Neil Young + Promise of the Real – Roskilde, 1/7 – 2016 Det är lite oklart vad vi har att förvänta oss från Neil Young när har kliver på Orange-scenen ikväll, av förklarliga skäl. Efter att ha producerat musik flitigt sedan 60-talet och rört sig mellan många olika stilar och genrer riskerar varje given setlist att lämna ett stort antal lyssnare besvikna. Att vara ett Neil Young-fan… av Erik Blohmé
Kurt Vile – Open’er Festival, 1/7 – 2016 Kurt Vile spelar för musiken, inte för publiken. Bandet verkar ha samma ambition; hålögt stirrar basisten rakt fram, bakom keyboardet syns inte mer än en poplugg, och trots att framförandet håller musikalisk världsklass, absolut, är känslan man får en annan. Det finns ett motstånd riktat mot oss som lyssnar – ett kärleksfullt motstånd som når… av Maja Björsne
Cate Le Bon – Roskilde, 2/7 – 2016 Cate Le Bons musik skulle kunna göra underverk live. Den balanserar hela tiden på gränsen mellan det vackra och det bisarra, mer så än någonsin på det senaste albumet Crab Day. Det släpptes nu i april och ger känslan av en artist som släppt på de sista spärrarna och bara låtit kreativiteten flöda fritt. Den… av Rikard Berg
Erik Lundin – Bråvalla, 1/7 – 2016 Styrkan i de strålkastare och lovord som riktades mot debut-EP:n Suedi översteg vida upphovsmannens egna förväntningar, vilket, sett till den svenska hiphopens plötsliga pånyttfödelse för några år sen, kanske inte egentligen borde komma som en chock. Om hiphop-Sverige gått från att vara en lerig åker till en blomstrande sommaräng är Erik Lundin otvivelaktigt blomman med… av Martin Kørra
Foals – Roskilde, 1/7 – 2016 Foals diskografi är som menad att bli en coming-of-age-film. Ända från sina aviga tonårsdagar under Antidotes till den fullvuxna What Went Down finns det en kronologisk tidslinje att berätta när bandet för varje album hittar sig själva mer och mer, som skulle kunna bli en film av samma emotionella kaliber som The Perks of Being… av John Jonsén