Tame Impala – Gården, 5/6 – 2019 Först inför australiensiska Tame Impalas konsert börjar de 6000 människor som köpt biljett till Gårdens första dag visa sig. Och det är en blandad publik. Unga indiefans, varav några hela dagen, trots den oerhörda hettan, suttit bänkade vid staketet till stora scenen för att säkra sina platser längst fram. Vi ser också mycket av en… av Andreas Hörmark
Yaeji – Gården, 5/6 – 2019 Senaste gången som Yaeji besökte Göteborg spelade hon inför en full (både i mängd och alkoholintag) Dungenpublik på Way Out West. Det är svårt att slå den guldiga scenen i Slottsskogen, speciellt inför den till en början relativt sparsmakade skaran som befinner sig på Gården, men den koreansk-amerikanska artisten gör sitt bästa. Tonerna av den… av Freja Wehrling
Pond – Gården, 5/6 – 2019 När Pond går på Gårdens största scen som den första akten som spelar här, är det på sin höjd 40 personer i publiken. Det måste vara något slags lägsta publikrekord som bandet har spelat inför på länge. Att resten av festivalbesökarna, som faktiskt släntrar in i stora mängder senare under dagen, inte ser Perthbandet visar sig… av Freja Wehrling
Carly Rae Jepsen – Stockholm, 23/5 – 2019 Att Carly Rae Jepsen lagt sin turnépremiär i Stockholm är egentligen inte så konstigt: hon älskar Sverige. Hon har varit här uppåt tio gånger (inte minst för att hänga med Markus Krunegård), men aldrig förr har det skett i samband med en konsert. Den här majkvällens framträdande på Gröna Lund blir således hennes första Sverige-spelning… av Rikard Berg
Spielbergs – Park Sounds, 18/5 – 2019 Norska indiepunkarna Spielbergs har haft ett minst sagt händelserikt år. Vid det här laget förra året hade deras debut-EP Distant Star just släppts, och sakteligen började bandet generera uppmärksamhet både i och utanför Norden. Fullängdaren This Is Not the End följde i vintras, och därpå även spelningar i Norge och Storbritannien, men Spielbergs första Sverigebesök… av Jonathan Bonn
Junior Brielle – Park Sounds, 18/5 – 2019 Årets mest polariserande musikdebatt har utan tvekan handlat om Junior Brielle – brödraduon från Brunflo som tagit sin beskärda del av pop-Sverige med storm, medan de gett andra musikjournalister krupp med en framtoning som många upplevt alltför kommersiell. I sann mellanmjölksanda har jag själv undvikit att helt ta ställning i den frågan, men vad man… av Jonathan Bonn
Colin Stetson – Malmö, 12/4 – 2019 Inkonst är fyllt till brädden – framför allt om man räknar in faktumet att vi alla är där för att titta på en kille med sin saxofon. Ribban för vad som räknas som smockfullt sänks när det handlar om ensamma blåsmusiker. Som tur är vet vi att Colin Stetson är mer än så. Han är… av Moa Björkman
Xiu Xiu – Köpenhamn, 1/4 – 2019 Måndag. Lilla Vega i Köpenhamn. En sömnig publik. Lokalen inte ens halvfull. Xiu Xiu förtjänar mer än så, för det de levererar är just precis det de gjorde på sin senaste platta: en musikalisk käftsmäll. Nivån är chockerande hög för någon som ser bandet för första gången, typ någon som mig. Cirka 15 minuter efter… av Malcolm Jeppsson
Florence + the Machine – Stockholm, 11/3 – 2019 ”Hello, Stockholm.” Det är med en spröd och skör röst som Florence Welch talar till publiken. Två låtar in i spelningen på ett fullsatt Globen uppmärksammar hon sin omgivning med en blyghet i rösten. Hon, som i livesammanhang oftast benämns som en ”naturkraft” eller en ”orkan”, låter ikväll liten som en sommarbris när hon hälsar… av Jesper Ramkloo
White Lies – Stockholm, 26/2 – 2019 Man kan säga vad man vill om White Lies relevans såhär tio år efter debuten, men det går onekligen inte att förneka att bandet är inne i något av en formtopp just nu. Inte bara fyller redan nämnda debutalbum tio år i år, de har dessutom precis släppt ett av sina starkaste album på flera… av Jesper Ramkloo
Death Cab for Cutie – Stockholm, 11/2 – 2019 Jag gillar hur Ben Gibbard spottar ur sig sina ord på scen, hur spetsig hans röst är, nästan obekväm. Som sångröst är den rent tekniskt knappt mer än medioker – men det andfådda, nästintill klena får det att kännas som att det han vill säga är svinjobbigt att säga. Det når alla i publiken –… av Olivia Nordell
Blood Orange – Pitchfork Paris, 2/11 – 2018 Egentligen gör sig Dev Hynes inte ultimat på festival. Precis som till exempel Frank Ocean strävar han i första hand efter att göra sin musik rättvisa och i andra hand att möta den stora massans förväntningar. Principer ruckas inte på. Framträdandet anpassas mycket försiktigt efter kontext. Kvalitet och koncept går före crowdpleasing och därför är… av Maja Björsne