Adna – Run, Lucifer Första gången jag hörde Adna var på Kulturhuset i Jönköping för ungefär två och ett halvt år sedan. På en av husets mindre scener satt hon ensam och spelade enkla, anspråkslösa och vackra låtar. Hon var förband, men lokalen var ändå välfylld. Fler än jag var nyfikna på de sånger som föddes ur inget annat… av Noa Söderberg
Sufjan Stevens – Carrie & Lowell I mitten av förra decenniet släppte Sufjan Stevens Illinois och The Avalanche inom loppet av ett år. Den första var ett komplext arrangerat folkalbum med texter som radade upp personer, platser och skeenden. Det gjorde även det senare – som bestod av överblivna spår och extramaterial från föregående albumprocess – men på ett mindre personligt… av David Winsnes
Liturgy – The Ark Work Om någon ännu inte har insett hur obehagligt och hatiskt internet är, så är Liturgy det perfekta beviset. Att försöka återuppfinna, eller åtminstone försöka föra in nytt blod i en genre så inavlad som black metal borde prisas och uppskattas, men istället möttes Hunter Hunt-Hendrix & co. av ett enormt hat från internets mörkaste hörn…. av John Jonsén
Twin Shadow – Eclipse Blinkningar åt det som är lågbudget, cheesy eller lätt patetiskt har alltid funnits i Twin Shadows musik. De överspelade gitarrsolona som dekorerar både Forget och Confess är smaklösa men ändå genuint vackra på något skruvat sätt. De låter som om en hoppfull tonåring försöker imitera Slash och drömmer stort om att ta över världen. Kanske… av Erik Blohmé
Jonathan Johansson – Lebensraum! Det första fröet till Jonathan Johanssons nya skiva såddes när han hösten 2013 gjorde en resa till Sicilien. Tanken var att där påbörja arbetet med ”ännu en duktig Jonathan Johansson-platta”. Efter nyheten om en flyktingbåtskatastrof utanför Italiens kust blev det dock ändrade planer. Texten till singeln Alla helveten, som behandlar just social orättvisa och har… av Noa Söderberg
Jungle – Stockholm, 18/3 – 2015 Med syftet att låta musiken vara i fokus så var brittiska Jungle nästintill helt inkognito i början av karriären. Varken bilder eller namn på de inblandade tillkännagavs, det var musiken som lyssnaren skulle bedöma och inte allt därtill. Nu är identiteterna kända, men tanken om att det är musiken som ska få vara i fokus präglar… av Filip Hiltmann
Björk – Vulnicura Björk är en artist som, i likhet med till exempel Radiohead, hade den där perfekta balansen mellan popkänsla och experimenterande under storhetstiden kring millennieskiftet. Det gjorde att hon kunde fortsätta experimenterandet på bekostnad av popkänslan, men fortfarande vara en självklar headline till gigantiska festivaler av typen Roskilde och Coachella. Hon har aldrig klivit ut från… av Rikard Berg
Tobias Jesso Jr. – Goon ”Think I’m gonna try in Hollywood”, sjunger Tobias Jesso Jr. på singeln Hollywood. Han bytte ut basen i The Sessions mot en ensam pianobänk, han flydde Los Angeles och återvände till sitt älskade Vancouver. Han hade redan jagat genombrottet – och som för så många andra hade det inte gått. Hollywood slutar med att han… av David Winsnes
Modest Mouse – Strangers to Ourselves Den flygande holländaren får enligt legenden endast stiga i land var sjunde år, och då leta efter en kvinna som kan vara honom trogen till den sista vilan. Först när han funnit evig kärlek kan den förbannelse som tvingar honom att segla över haven i evighet brytas. Modest Mouse är förvisso inga kärlekssökande flygande holländare,… av Filip Hiltmann
HOLY – Stabs ”Psykedelisk musik” är en rätt otydlig genre, men för mig är det ändå rätt enkelt att placera in den i två kategorier: traditionell och modern. Band som vidareutvecklar de strukturer och idéer som myntades på 60-talet genom artister inspirerade av flower power-rörelsen och i förlängningen mer progressiva band som Pink Floyd, och band med en… av Erik Blohmé
Trentemøller – Sónar Copenhagen, 14/3 – 2015 Förutsättningarna för Trentemøller är minst sagt optimala. Det är hemmaplan, speltiden är tillräckligt sen och Factory Floor har värmt upp danskarna timmarna innan. När dansken tar scenen i anspråk är det till ett nästan öronbedövande jubel, och några vinkningar lockar fram fler bifallsrop. Det drar igång från start: mörka, molande elektroniska kompositioner dundrar fram ur… av Hugo Gerlach
Jon Hopkins – Sónar Copenhagen, 13/3 – 2015 Klockan är halv ett på fredagsnatten och publiken framför Sónar Copenhagens största scen är varm, berusad och lite otålig. Jämfört med Metronomy som spelade på samma scen bara timmar tidigare är kontrasten stor, både på scen och framför den. Där uppe är det mer avskalat, femmamannabandets instrument är bortplockade och ersatta med ett mixerbord med tillhörande… av Hugo Gerlach