The National – Øyafestivalen, 6/8 – 2014 En skulle kunna tro att ett band som The National tjänar på en medelålders och drucken publik. I princip alla låtar handlar ändå om medelålderns kval och ångest – och de som är från en ungdoms perspektiv, I Need My Girl till exempel, är skrivna med en medvetenhet om vilka stunder som verkligen var viktiga… av Rikard Berg
Neil Young & Crazy Horse – Stockholm Music & Arts, 3/8 – 2014 När Neil Young återvände med sitt Crazy Horse 2012 förvånade han alla. Inledande spåret på Psychdelic Pill är mastodonta Drifter In och mäter 27 minuter och 36 sekunder. Rockgubben hade fortfarande både formeln och orken för att smida ihop ett nytt evighetsstycke. Den konsten är det få som klarar av vid 68 års ålder. Att han… av Redaktionen @ Festivalrykten
A Sunny Day in Glasgow – Sea When Absent Ben Daniels har berättat att hans musik med A Sunny Day in Glasgow brukar reflektera de platser som omgett den: debutalbumet Scribble Mural Comic Journal från 2007 spelades till exempel in i hans sovrum och, med respekt för hans grannar, direkt via hörlurar in i hans dator. ”If I’m working something out in my apartment,… av Nike Rydberg
Goat – Stockholm Music & Arts, 4/8 – 2014 Från början spreds Goats universella ljudbilder sparsamt gitarrfantaster emellan. Voodoo-historier hamnade i fokus och hemlighetsmakeriet tog nästan överhanden från deras färgsprakande musikaliska åskådning. Ett år senare har surret lagt sig, Goat är betydligt mer än bara en hajp för stunden. Deras nästintill religösa framtoning blir ett musikaliskt svar på Istanbul där väst möter öst. 70-talets… av Redaktionen @ Festivalrykten
Shabazz Palaces – Lese Majesty “Lese majesty” härstammar från latinets laesa maiestas – sårad majestät. Förräderi. Kanske är det det som Shabazz Palaces uppföljare till 2011 års Black Up är. Hip-hopen har de senaste åren utvecklats och förändrats i ett rasande tempo. Genren har omfattat mer – särskilt med perifera akter som Death Grips – men ändå haft en stadig… av Martin Kørra
La Roux – Trouble In Paradise Elly Jackson, mera känd som La Roux, borde tilldelas någon form av nobelpris för sin förmåga att skriva medryckande melodislingor och refränger. Originalitet är inget hon sysslar med, men vem behöver originalitet när musiken är såhär catchy? Trouble in Paradise levererar ogenerat direkta men eleganta melodier som fastnar i huvudet från första lyssningen. Kanske är… av Erik Blohmé
The Royal Concept – Emmabodafestivalen, 26/7 – 2014 Minuter innan det är dags för The Royal Concept att ge en utav Emmabodafestivalens sista spelningar känner jag den första regndroppen på kinden. Med tanke på medelhavsklimatet (läs: Saharahettan) som kastat sig över oss de senaste dagarna, är detta inte mindre än älskvärt. Det svalkande vädret kan vara en av de bidragande faktorerna till varför publikmassan… av Stella Mathioudaki
Danger – Emmabodafestivalen, 26/7 – 2014 Efter tidigare under festivalen ha beskådat flumspelningar som Günther och Basshunter, där den förstnämnde spelade sin hitlåt två gånger och den senare inte ville vara sämre och spelade Boten Anna tre gånger ska det bli ganska skönt att faktiskt se en riktig, ordentlig electrospelning. Inget flum, inga kompromisser, inget larvande om släktingar på scen. Madeon var å ena… av Hugo Gerlach
Billie the Vision & the Dancers – Emmabodafestivalen, 25/7 – 2014 Billie the Vision & the Dancers firar tio år som band, på många sätt känns det helt absurt, inte det att tiden går och deras smått entusiastiska pophymner har många år på nacken. Jag reflekterar mer över att Lars Lindqvist scennärvaro andas nervositet och oförmågan att komma till skott i sina mellansnack än att deras… av Redaktionen @ Festivalrykten
Madeon – Emmabodafestivalen, 25/7 – 2014 Som hemland för Daft Punk, Justice och det legendariska skivbolaget Ed Banger Records har Frankrike alltid varit ett viktigt nav för den elektroniska musiken. Det finns en anledning till att vi har något som kallas french house, om en säger så. Emmaboda har som vanligt grym koll och i år är Madeon ett av de franska namnen… av Hugo Gerlach
Pretty Lights – Emmabodafestivalen, 24/7 – 2014 De senare åren har antalet dubstepakter ökat, både generellt i den elektroniska världen men kanske framförallt på Emmabodas affisch. En akt som också gått ner den gatan är Pretty Lights som har rötterna i hip hop-produktioner, men har beblandat sig i de flesta elektroniska avarterna sedan starten för drygt tio år sedan. Det märks att rutinen… av Hugo Gerlach
Wolves in the Throne Room – Celestite Traditionell black metal har sitt ursprung i Norge och handlar oftast om ond bråd död, satan och iskyla. Själva musiken består vanligtvis av intensiva tvåtaktstrummor, hårt distade gitarriff i helvetesmoll och plågade skrik. Men på senare år har det också växt fram en internationell black metal-scen som frångår många av genrens konventioner, och jag skulle… av Erik Blohmé