Bass Drum of Death – Bass Drum of Death Garagerockduon Bass Drum of Death släppte sin debutskiva GB City 2011, en imponerande men något ojämn debut som tog Oxford, Mississippi-duon över hela världen. Två år senare kommer nu dess självbetitlade uppföljare Bass Drum of Death som, precis som GB City, spelades in av bandets frontman John Barrett hela själv – duons andra halva, Len… av Johan Alm
Kirin J Callinan – Embracism Kirin J Callinan är många saker. Feminin, rockstjärna, maskulin, anti-rockstjärna, hatad och älskad. Ett hat som för många har sitt ursprung i en scenshow där Kirin medvetet skulle utlösa ett epileptiskt anfall hos en epileptiker som frivilligt gått med på detta. Publiken rasade. Festivalledningen gick emellan. ”I got the best emails I’ve ever gotten in… av Martin Kørra
Pet Shop Boys – Cirkus, 29/6-2013 Likt Depeche Mode och Queens of the Stone Age var Pet Shop Boys ursprungligen bokade till årets inställda upplaga av Borlängefestivalen Peace & Love. Att alla tre banden snabbt som tusan blivit ombokade till Stockholm under samma vecka är inget mindre än sensationellt. Tre världsartister av denna kaliber inom loppet av ett par dagar, varav… av Gustav Tranback
Neurosis – Bråvalla Festival, 28/6-2013 Det är svårt att hitta ett mönster i Bråvallas bokande och det är väl just det som är den glasklara modellen. Uppställningen påminner om en vattenfärgstavla av ett barn som bara smetat färg på färg ovanpå varandra i en sedermera sammanflytande massa. Här finns något för de flesta men det innebär samtidigt att en del… av David Winsnes
Maskinen – Bråvalla Festival, 26/8-2013 Tidigare under dagen såg jag Hoffmaestro på en av Bråvallafestivalens större scener, nu som ett av kvällens sista band gör Maskinen anspråk på White Stage. En betydligt mindre scen, som påminner något om dansscenen Sahara på Coachella. Det är positivt. Visst, det är väl få scener som kan matcha den otroliga ljusshow som går att… av Hugo Gerlach
Frank Ocean – Bråvalla Festival, 28/6 – 2013 På bara några år han samlat på sig alla attribut för att kallas superstjärna – det som började med hajp mynnade ut i hits. Även om han stundtals poserar som Kanye West vittnar vi en mer ödmjuk och känslosam själ än ett testosteronstint ego. Sen entré och övertid hör till showen, precis som hundratals hysteriska tonårshjärtan… av Redaktionen @ Festivalrykten
Queens of the Stone Age – Cirkus, 28/6-2013 Att Queens of the Stone Age spelar på Cirkus är något som egentligen inte skulle hända. Bandet bokades som ett av de större namnen till Peace & Love-festivalen, men efter att festivalen som bekant tvingades ställa in bokades Cirkus-spelningen in med lite över en veckas marginal – trots det var det ett slutsålt Cirkus som… av Johan Alm
Hoffmaestro – Bråvalla Festival, 28/6-2013 Jag såg Hoffmaestro spela på Peace and Love 2009, en spelning som nästan slutade i tragedi. Där och då var det något av det roligaste jag upplevt, bandet på scen hade en sådan fruktansvärd energi att man nästan häpnade. Så här i efterhand så känner jag att spelningen kanske inte var något musikaliskt mästerverk, och… av Hugo Gerlach
Tyler, The Creator + OFWGKTA – Bråvalla Festival, 28/6-2013 Earl Sweatshirt ställer in, Tyler, The Creator ersätter. Inte alltför illa. Många verkar till och med tycka att det kom något än mer positivt ur sjukdomssituationen. Men det är klart att det är tråkigt. 19 år gamla Earl, OFWGKTAs största råtalang, har nu stått utanför vargkollektivets alla tre spelningar i Sverige på grund av olika… av David Winsnes
Charli XCX – Bråvalla Festival, 27/6-2013 Charlotte Aitchison började spela in sin första skiva som 14-åring. Debutalbumet, som sedermera släpptes i slutet av 2008, fick också just titeln 14. Men det skulle dröja ytterligare tre år innan Charli XCX sprang sönder sina tyglar och började göra musik som både utvecklade hennes från början naiva popsound och gav henne betydligt mer uppmärksamhet…. av David Winsnes
Macklemore & Ryan Lewis – Bråvalla Festival, 27/6-2013 I Paul Thomas Andersons cineastiska mästerverk There Will Be Blood från 2007 är en av huvudkaraktärerna en självutnämnd profet vid namn Eli. Hans ständiga balanserande mellan inställsamt lugn och underbubblande vansinne är en fängslande och obehaglig syn. Ben Haggerty är inte alltför olik Eli. Under en timme och tjugo minuter predikar han så mycket att… av David Winsnes
Depeche Mode – Globen, 27/6 – 2013 Inför spelningen läser jag någon jämföra Depeche Mode med U2. Till viss del köper jag det, för det finns en länk mellan fredsduvan Bono med band och ett heroinproblematiskt Basildonband – båda är stadiumrunkare. Det är påkostade nummer med stora visioner. Men det visar sig ganska snabbt att Depeche Mode är lika mycket ett rockband… av Redaktionen @ Festivalrykten