MF/MB/ + This Is Head, Pustervik 25/4-2013 Att MF/MB/ och This is Head ger konserter tillsammans känns sjukt självklart. De kompletterar varandra på ett sätt som till och med kan bli för mycket. Båda är baserade i Malmö. Båda är signade av skivbolaget Adrian Recordings. Båda är ansedda att bjuda på imponerande liveshower. Båda släppte sina debutalbum 2010. Båda hyllades då av media… av David Winsnes
Thee Oh Sees – Floating Coffin Alla som såg Thee Oh Sees på What We Do Is Secrets minifestival i Stockholm förra året vet vilket otroligt energiskt liveband de är. Den energin karakteriserar bandets inspelade musik också, liksom den imponerande takt de släpper ny musik i. Sedan bandet slutligen valde att kalla sig just för Thee Oh Sees 2008 har de… av Johan Alm
Yeah Yeah Yeahs – Coachella 19/4-2013 Jag minns mycket väl hur Karen O och hennes besättning kramade ur precis allt hösten 2009. Det fanns inte så mycket som en droppe kvar efter de där 90 minuterna som fick London att explodera. Och att de fortfarande lyser med sin frånvaro på svensk mark är för mig enbart ett enda stort frågetecken. Fyra… av Redaktionen @ Festivalrykten
Cult of Luna – Pustervik 18/4-2013 Nu är det inte många dagar kvar tills den irländska metaltrion Altar of Plagues släpper sitt nya album Teethed Glory and Injury. Häromdagen la de på sin Facebooksida ut en länk som ledde till Londonproducenten The Haxan Cloaks nya andragiv. The Haxan Cloak är en musiker som förlitar sig lika mycket på ljud han spelar… av David Winsnes
Håkan Hellström – Det kommer aldrig va över för mig Håkan Hellström har alltid sprungit ifatt mig, vart jag än befunnit mig. Om det så varit med gråten i halsen, dekadenta nätter eller kärleksfulla leenden. I en sjömanskostym har han alltid snubblat fram, varit ett oskrivet blad som skrivit in sina blödiga historier i våra brustna hjärtan. Vi har fått se livets mörka och ljusa… av Redaktionen @ Festivalrykten
Mumford & Sons – Annexet 8/4 2013 Mumford & Sons har sedan debuten Sigh No More blivit giganter. Det stod klart ganska tidigt att deras aktiekurs skulle ha ungefär samma uppåtstigande kurva som Apple. Och det är få band som kan visa på samma utveckling i popularitet. Redan hösten 2009 chockerade de alla med att toppa den brittiska listan före en gigant… av Redaktionen @ Festivalrykten
Sonjagon – I Am Terra The Earth EP När Sonjagon släppte sin debutskiva Arches skrev PM Jönsson i sin Sonicrecension att de var ett av de stora framtidshoppen enligt den svenska musikbranschen. Jag förstod aldrig riktigt vad han fick det där ifrån. Det kanske stämde, det han skrev, alla kanske faktiskt pratade om Sonjagon för fyra år sedan. Men min känsla är att… av David Winsnes
Kurt Vile – Wakin on a Pretty Daze Kurt Viles debuterade med Constant Hitmaker 2008 och under de följande två åren etablerade sig Vile sig som en lovande artist, men det var ändå en bit kvar till ett riktigt erkännande. Det kom till slut, två studioskivor och tre EP-skivor senare, med 2011 års Smoke Ring for My Halo som blev Viles ordentliga genombrott. Helt plötsligt… av Johan Alm
The Knife – Shaking The Habitual Att följa upp Silent Shout känns nästintill omöjligt. Förmodligen har syskonen Dreijer gjort ett av 00-talets mästerverk, en skiva som redan ses som en klassiker och som gett en hel generation inspiration. Då handlade det till stor del om hur de på ett kompromisslöst sätt förde samman pop och electronica. Sju år senare har de… av Redaktionen @ Festivalrykten
Lana Del Rey – Annexet 8/4 2013 Vi började att äta ur hennes händer tidigt, det var när han videon till Video Games svepte förbi som vi fastnade, sedan dök det där framträdandet på SNL upp och nästan allt hon byggt upp raserades över en natt. Trots att Lana Del Rey gjort succé det senaste året har det inte varit en spikrak… av Redaktionen @ Festivalrykten
James Blake – Overgrown Den elektroniska och dubstepdoftande musiken James Blake så vackert cementerade på sina tidiga EP-skivor CMYK och Klavierwerke kändes inte på något sätt ofärdig. Det var en unik och fräsch tolkning på genren och låtarna kändes varken tomma eller fattiga på idéer. James Blake hade egentligen ingen anledning att lämna genren bakom sig, även om den… av Martin Kørra
Shout Out Louds – Berns 6/4 – 2013 Sommaren 2011 såg jag Shout Out Louds hela fem gånger. På sommarens sista tillställning, Popaganda, var överdosen ett faktum. Även om mellansnacket för en gångs skull skiljde sig åt, jag som kunde det utan till, Stockholmspubliken skulle givetvis ha något extra, det borde jag ha räknat med. Allt detta trots att jag och Work aldrig… av Redaktionen @ Festivalrykten