Daft Punk – Random Access Memories Random Access Memories är årets mest efterlängtade platta, alla kategorier. Trots oväntade comebacker som att Kevin Shields gav världen en efterlängtad uppföljare till 1991 års Loveless med sitt My Bloody Valentine. Den franska houseduon har dock en lyssnarkrets som sträcker sig långt utanför Pitchforks tiosiffriga skala, inklusive decimaler. Och just nu står hajpvågen i blom…. av Redaktionen @ Festivalrykten
The National – Trouble Will Find Me ”You should know me better than that”, upprepar Matt Berninger i öppningslåten I Should Live in Salt. Men att lära känna The Nationals frontman är inte det enklaste, åtminstone inte om man försöker gå genom musiken. Det har sagts att nya Trouble Will Find Me inte lär bli lika personlig som triumferna Boxer och High… av David Winsnes
Grim Tower – Anarchic Breezes Grim Tower är ytterligare ett projekt från den kanadensiska gitarristen, sångaren och låtskrivaren Stephen McBean, som kanske mest är känd som frontman i Vancouverbandet Black Mountain. Black Mountains psykedeliska indierock är en bra referens även när det gäller Grim Towers debutskiva Anarchic Breezes, även om fokus här ligger åt det mer folkrockiga hållet. Grim Tower är ett samarbete… av Johan Alm
Wild Nothing – Empty Estate Om både Gemini och Nocturne, Wild Nothings senaste fullängdare, är enkla hyllningar till den gitarr- och synthbaserade drömpopen är Empty Estate den totala motsatsen. Den röda tråden är vid första lyssningen ickeexisterande. Hela EP:n, från början till slut, är bara ett enda stort förvirringsmoment, ett rörigt kaos. Det låter inte som någonting Wild Nothing gjort… av Olivia Nordell
Agalloch, Sticky Fingers 11/5-2013 För att vara ett band som gjort en koncept-EP av skräckfilmen The Wicker Man (1973), använder sig av ben för att få fram olika slags klanger och influeras av glada konstnärer som Ingmar Bergman och Godspeed You! Black Emperor är Agalloch en ganska munter liveuppevelse. ”Anyone who wears a Rush tee during an Agalloch concert… av David Winsnes
MØ, Öresundsfestivalen, 12/5 – 2013 Kritikerna har jämfört hennes musik med både Grimes och Lykke Li och hyllningskörerna hörs inte minst från de brittiska öarna. Igår stod danskarnas starkast lysande stjärnskott, Karen Marie Ørsted, närmare känd som MØ på Debaser och Öresundsfestivalen. Utan att ha släppt debutalbum fyller hon Debaser och publiken sjunger med i de redan välspelade låtarna Pilgrim, Glass… av Filip Beijer
Broke, Öresundsfestivalen, 11/5 – 2013 Den danska kraut-elektroniska duon kom till Öresundsfestivalen och kickade igång festivalens sista dag. Namnet Broke fick bandmedlemmarna Mads Bergland och Simon Littauer från en period då de båda var luspanka i ett tillstånd av hopplöshet och mörker som starkt förmedlas i musiken. Broke tonsätter utanförskapet och frustrationen och är ett alternativ långt ifrån mainstreambanden och… av Filip Beijer
Babian, Öresundsfestivalen, 10/5 – 2013 Öresundsfestivalen drog igång festivalsommaren igår i Malmö och danska och svenska band och artister intog klubbarna runt Möllevången. Filtarna låg tätt utanför Debaser i Folkets Park och Big Fox öppnade med en lugn stämningsfull spelning i kvällssolen. Tjugo över sju gick Babian på scen och tapasminglarna på uteserveringen blev abrupt avbrutna av aprockarna som är… av Filip Beijer
She & Him – Volume 3 Volume 3 är, rätt logiskt, nummer 3 i raden av She & Hims diskografi, med deras julalbum A Very She & Him Christmas borträknat. När debuten Volume 1 kom 2008 hade det lika gärna kunnat bli ännu ett av de bortglömda albumen av filmstjärnor som ska ”försöka sig på en annan bransch” och misslyckas. Men… av Olivia Nordell
Ghostpoet – Some Say I So I Say Light För en musiker vars största behållning på debutalbumet var originalitet är andra plattan alltid problematisk. Överraskningsmomentet som gör lyssnaren uppspelt över det nyskapande är ofta borta. The xx fick från vissa håll kritik för att ha hållit sig för nära debuten på Coexist och Beach House berättade i en intervju med Pitchfork om sin frustration… av Jon Egerlid
Two Door Cinema Club, Debaser Medis 7/5-2013 Vågen av band som sipprar på gränsen till att bli kommersiella i indieträsket är många när vi skriver 2013. Bara en sådan sak att band som The National och Bon Iver säljer ut hockeyarenor borta i staterna vittnar om tidens gång och helt nya skiftningar inom populärkulturen. Att band som Two Door Cinema Club gör… av Redaktionen @ Festivalrykten
Savages – Silence Yourself När ett band slussas in i bloggarnas och den webbaserade musikjournalistikens hajpmaskineri slutar det oftast med att hajpen vida överstiger verkligheten. Med tanke på den otroliga hajp som har omgett Savages sedan tidigt 2012 vore det inte speciellt förvånande om så också var fallet denna gång men Savages är ett av de få band vars… av Johan Alm