Tyler, The Creator – Wolf Nyligen uppmärksammades lite statistik kring Lil Waynes senaste album via Wikipedia: ”It contains 182 uses of the word ’nigga’, 102 uses of ’bitch’, 63 references to having sex, 39 mentions of marijuana and 38 references to shooting people among other numerous references to pills, codeine, getting fellatio, giving cunnilingus and skateboarding.” Tyler, The Creator befinner… av David Winsnes
Bleached – Ride Your Heart Ibland är det uppfriskande med artister som går fullt ut och bara gör precis den typ av musik de vill utan att försöka följa med i de senaste trenderna. Systrarna Jennifer och Jessica Clavin gör precis detta med sitt nya projekt Bleached. På sin debutskiva Ride Your Heart mixar de sextiotalets garagerock, den första punkvågen, power… av Johan Alm
British Sea Power – Machineries of Joy Har vi någon gång stannat upp och börjat reflektera över hur många gitarrband de brittiska öarna spottar ur sig? Vi har kommit till en tidpunkt då vi svämmar över av musik, mer eller mindre varje timme av dygnets tjugofyra timmar landar ett mixtape vi en tumblr-blogg värt att nämna. Somliga självdör efter några repost, andra… av Redaktionen @ Festivalrykten
Peace – In Love Förra sommaren introducerades jag för Peace av en bekant, det var innan NME skrivit spaltmeter om Storbritanniens ynglingar. Och det känns alltid som en lyckad kombination: pojkspolingar och rock’n’roll-drömmar. Ibland är känslan att de brittiska medierna måste hitta ett ”nytt hopp” som ska hålla den brittiska fanan högt. Jag minns mycket väl hur han nämnde… av Redaktionen @ Festivalrykten
The Strokes – Comedown Machine Jag var knappast ensam om att tycka att debuten Is this it var en solklar tiopoängare när den kom 2001. Plattan blev som ett soundtrack på vad många i min generation skulle definiera som indierock och mängder av band gjorde bra, men också halvdana och värdelösa försök i samma stil. Med andra ord, rent populärkulturellt… av Filip Beijer
Brolin – Cundo EP NYC är allt som är bra med sovrumsproduktion. Den är atmosfärisk, men har samtidigt enkla, fängslande melodislingor – likt landsmannen Deptford Goths skapelser även fraser (Life is short/even when you’re ten feet tall/take a moment/if you happen to trip and fall) – som gör den minnesvärd. NYC är en lysande debutsingel, men också det enda… av Jon Egerlid
CHVRCHES – Recover EP Med den 25 år gamla sångerskan Lauren Mayberry till front och en hitlåt i The Mother We Share som snart tog över identiteten för hela den skotska trion är det lätt att anta att Chvrches är orutinerade och befinner sig på outforskad mark. Men riktigt så är det inte. Mayberry sjunger även i postrockbandet Blue… av David Winsnes
Depeche Mode – Delta Machine Sounds of the Universe visade sig vara en betydligt bättre titel än sitt innehåll. Besvikelsen var ett faktum. För en gångs skull kändes det som att Depeche Mode hade ansträngt sig för att acklimatisera sina ljudbilder till sin samtid. Genom åren har vi fått färdas i deras tidlösa, men samtidigt så tydliga 80-tals utformade ljudgångar…. av Redaktionen @ Festivalrykten
The Growlers – Hung at Heart Garagerockbandet The Growlers bildades 2006 och har nu nått fram till sitt tredje album i karriären; Hung at Heart. Bandet har vuxit med åren och på Hung at Heart bjuder man på ett något bredare garagerocksound än tidigare men bandets karakteristiska mix av garagerock, psykedeliskt, folk, country och typiskt kaliforniska influenser är dock intakt. På… av Johan Alm
Justin Timberlake – The 20/20 Experience 7 år sedan sist. De här åren har, för att låna en anglocism, varit en tårtpromenad för Justin, där sysselsättningarna avlöst varandra. För Timbaland har det varit lite svårare. Sedan Futuresex/Lovesounds har Timbaland slungats in i en kvickt nedåtgående skitspiral, där varje ny produktion var sämre än den föregående. Så när det plötsligt avslöjades att… av Tobias Jakobsson
Low – The Invisible Way Det är nästan 20 år sedan Lows debutalbum I Could Live in Hope gavs ut. Nu när bandets tionde album, The Invisible Way ser dagens ljus tar Alan Sparhawk och Mimi Parker några steg tillbaka mot rötterna. The Invisible Way är likt många av föregångarna en resa i melankolisk njutning. Tungt, ångestladdat och mörkt och… av Filip Beijer
Purling Hiss – Water on Mars Philadelphia-bandet Purling Hiss bestod från början endast av sångaren och gitarristen Mike Polizze, till vardags gitarrist i psychrockbandet Birds of Maya, och hans mer eller mindre svårlyssnade lo-fi-inspelningar. 2009 släpptes den självbetitlade debuten och året efter kom uppföljaren Public Service Announcement och Hissteria. Tre mycket bra skivor med psykedelisk garagerock, men av den väldigt icke-kommersiella… av Johan Alm