Car Seat Headrest – Twin Fantasy Car Seat Headrest har gjort sin Life of Pablo. Med 2016 års krångligaste musiksläpp visade upphovsmannen Kanye West en lika postmodern som frigörande syn på vad ett album egentligen är. Möjligheten att hantera sina verk som en pågående process – dit man kan gå tillbaka, ändra sig, stryka och lägga till – verkar ha fastnat… av Nike Rydberg
Jonas Lundqvist – Affärer När Jonas Lundqvist spelade på Liseberg i juni 2016 pissade vädergudarna i vanlig ordning på allt som stod emellan dem och västkustsasfalten. Det var oavbrutet. Alla hade gett upp. Publiken som trotsade regnet gjorde det naturligtvis för Jonas skull men också för att allt ändå redan var genomblött. Ingen människa kunde förstås sticka under stol… av Alice Dadgostar
Sarah Klang – Göteborg, 17/2 – 2018 På ett utsålt Pustervik är publiken mer än redo för Sarah Klangs releasefest för debutalbumet Love In the Milky Way. Dansgolvet är fyllt till brädden och balkongerna dignar av förväntansfulla besökare. Sarah, som under hösten sjungit rakt in i frusna svenska vinterhjärtan, har bevisligen byggt upp en stadig skara beundrare. När hon äntrar scenen är… av Sofia Rönnkvist
Nils Frahm – Stockholm, 13/2 – 2018 Vi är så ömtåliga. Är det inte egentligen det som musiken med stort M kan påminna oss om? Går det inte att hävda att det som ibland gör filmmusik så otroligt kraftfullt är hur det blir större än själva bilden, hur den liksom nästan utmanar bilden att komma ikapp det den utgår ifrån? Som att… av Nikolas Berndt
MGMT – Little Dark Age Medan vissa artister och band genomgående under sin karriär pratar om vikten av att kämpa för sitt artisteri för att kunna slå igenom, beter sig andra som att de hellre hade sluppit hela paketet. MGMT är som bekant ett band av den senare kategorin och har under historien krisat sig genom sina albumsläpp. Sedan första… av Freja Wehrling
Palm – Rock Island Hur definierar man något som inte har en gräns? Något som är fullständigt obundet av konventionella strukturer och normer för hur musik bör låta? Ja, hur definierar man egentligen ett band som Palm? Kvartetten har sedan debuten år 2015 skapat oförutsägbar experimentell rockmusik som kombinerat Radiohead-aktig uppfinningsrikedom med konstrock à la Women och sprudlande, Animal… av Jonathan Bonn
Justin Timberlake – Man of the Woods Året började med att Justin Timberlake lurade världen att han blivit så pass inspirerad av sin SNL-parodi, där han låtsades vara Bon Iver, att han bestämde sig för att göra sitt eget skogsmysiga, ekdoftande och sorgfulla album vid namn Man of the Woods. I en teaser-video ser vi en Timberlake som, trots hur svårt det… av Nikolas Berndt
Orchestral Manoeuvres in the Dark – Göteborg, 6/2 – 2018 LCD Soundsystems James Murphy beskrev The Smiths, Orchestral Manoeuvres in the Dark, Bronski Beat, et al, som musik du lyssnar på ensam i ditt rum, för så fort någon annan kommer in blir det komiskt hur överdrivet känslostinn den är. Det stämmer kanske allra bäst på OMD med deras svepande syntar och oblyga textleveranser, och… av Martin Kørra
Sarah Klang – Love in the Milky Way I ett hastigt ögonblick, under de blida sekunder som inleder ett debutalbum vars märg ska rymma en röst som i sig rymmer det vidsträckta, förs tankarna till Cat Powers Sea of Love. Upptakten till en uppsjö av associationer och färger som mitt i sin rikliga nyansering egentligen bara landar på en enda: Sarah Klang. En… av Alice Dadgostar
No Age – Snares Like a Haircut Randy Randall och Dean Allen Spunt har aldrig haft en försmak för att göra saker enkelt för sig. Deras första material som band bestod till exempel av singlar som släpptes anonymt på fem olika skivbolag – och vars första bokstäver i titlarna tillsammans bildade orden “No Age”. Bandets fjärde fullängdare, 2013 års An Object, gjordes… av Jonathan Bonn
Dolce – Malmö, 2/2 – 2018 Det flockas så mycket folk att alla inte får komma in – först till kvarn! Anna Levander, den sjungande halvan av Dolce, frågar publiken vad så många gör här egentligen. När Umeåduon äntrar scenen gör de det tillsammans med en sopransaxofonist. Hon blåser för att stämma instrumentet men tonerna nästintill drunknar i publiken sorl. Med… av Moa Björkman
Shame – Songs of Praise Under 2017 var Shame det band som ansågs vara Storbritanniens nästa stora live-export. Egentligen inte av någon märkvärdig anledning – de var nästa explosiva unga punkband i ett långt led av explosiva punkband som blivit för gamla. Sist det fanns ett liknande liveband som fick folk att dregla över ungdomlig dynamik var det Fat White… av John Jonsén