Frankie Cosmos – Vessel I Mad Mens sista säsong säger Don Draper en rad som alltid, sedan första gången jag hörde det, har fastnat hos mig. ”I keep wondering if I’ve broken the vessel”. Obetydligt utan kontext kanske, men den raden sätter äntligen ord på karaktärens komplexa känsloliv utan att egentligen säga någonting alls. Parallellen mellan Don Draper och… av Olivia Nordell
Essaie Pas – New Path Den kanadensiska elektroduon Essaie Pas producerar i princip porträtt av människans innersta känslor – musik som sträcker sig mellan en rad olika former och tillstånd. Med bland annat tre lovordade soloalbum i ryggen, liksom fjolårets allhärskande nervslakt/änglautrop till ljudkonstsamarbete Whatever Makes You Feel Safe med Berlinbaserade Invisible Church, utgör Marie Davidson allena en stjärna på… av Alice Dadgostar
Anna von Hausswolff – Dead Magic I Franz Kafkas Processen finns ett kapitel där protagonisten K går vilse i en katedral. Det är en mörk plats full med vindlande gångar och vrår som verkar fortsätta i all oändlighet in mot det okända. K hittar ut, men Anna von Hausswolff har istället begett sig rakt in i dunklet. På albumets insida finns… av Erik Blohmé
Gengahr – Where Wildness Grows På de brittiska öarna har alternativ gitarrdriven popmusik aldrig varit en bristvara i modern tid. London-baserade Gengahrs drömska indiepop är verkligen inget undantag från den genren, men inom dessa välbeprövade ramar stack de 2015 ut med sitt debutalbum A Dream Outside. De var lugna utan att vara tråkiga, riviga utan att riktigt klösa, och på… av Sofia Rönnkvist
Smerz – Have Fun Att namn som Peder Mannerfelt och techno-DJ:n Sissel Wincent presenteras tillsammans med Smerz inför sistnämnda lovordade duos releasefest, är i sig en ledtråd till EP:ns sound i sin helhet. Ett sound som därmed tagit en relativt ny riktning. Visserligen är det inte första gången sällskapet figurerar i samma lineup, men faktum kvarstår: dansproducenternas åttaspåriga släpp… av Alice Dadgostar
Klass II – Göteborg, 9/3 – 2018 Det är nästan orättvist att bedöma ett bands första spelning. Oavsett om varje individuell medlem har genomfört tio eller tusen spelningar kommer den spända stämningen i luften att tvinga fram ett dåligt ackordbyte eller en bortglömd textrad så fort en ny konstellation ska översätta allt jobb i replokalen till en scenmiljö. Det är helt enkelt… av John Jonsén
Editors – Violence Det finns egentligen inte mycket att säga om Editors som inte redan sagts om deras två senaste album. 2013 respektive 2015 års The Weight of Your Love och In Dream är två trötta, översvulstiga radiorockplattor, om än med olika fokus. Den förstnämnda är ett groteskt exempel på vad som händer när ett band får för… av Jonathan Bonn
U.S. Girls – In a Poem Unlimited År 2017 kom världen till ett brytningspunkt. Saker som legat och grott i åratal kom upp till ytan och män runt om i alla branscher och maktpositioner ställdes mot väggen för händelser som var decennier gamla, men likväl viktiga. Flera artister har tacklat dessa frågor och albumen som släppts under de senaste åren är sällan… av Freja Wehrling
Jonas Lundqvist – by:Larm, 3/3 – 2018 Jonas Lundqvist spelar som en av lördagens första konserter i en av de lokaler som ganska snabbt når sin maxkapacitet. Det lilla utrymmet bidrar ytterligare till den intima känsla som råder genom hela spelningen. Det är kanske historiens äldsta spaning att beskriva Jonas Lundqvist som körig men jag kommer nu, som mitt skarpaste försök till… av Alice Dadgostar
Kendrick Lamar – Stockholm, 3/3 – 2018 Kendrick Lamar är mer än något en berättare. För visserligen har det alltid funnits en cinematisk kvalitet till hans ord och musik. Orden ”a short film by Kendrick Lamar” pryder omslaget till good kid, m.A.A.d city, och med ögonen stängda är det svårt att inte låta To Pimp a Butterflys narrativ måla upp intrikata scener… av Nikolas Berndt
Rina Sawayama – by:Larm, 2/3 – 2018 För alla oss gedigna 00-talslajvare är Rina Sawayama en stilinspiration av rang. Jeansmunderingen hon äntrar scenen i, tätt följd av sina två mjukisdressklädda dansare, för tankarna till den klassiska bilden tillika denimparaden med Britney Spears och Justin Timberlake – på ett uteslutande bra sätt. Vilket i sig förtjänar en geniförklaring, kan tyckas. Räkna därtill in… av Alice Dadgostar
Superorganism – by:Larm, 2/3 – 2018 Semihippiekollektivet Superorganism ser ut som det ocoolaste gänget på rave: de med burriga frisyrer, regnjackor i olika färger och omsorgsfullt målade glitterränder i ansiktet. Redan innan spelningen börjar går det att konstatera att coolhet mer eller mindre är antitesen till deras ambitioner, även om (eller kanske med anledning av att) det i början utropas ”we… av Alice Dadgostar