Tove Styrke – Åre Sessions, 28/4 – 2018 När after skin tagit slut i backen på den sista dagen av Åre Sessions, så är det Tove Styrke som plockar upp stafettpinnen med målet att föra festen vidare in i natten. Hon står insvept i en ljusshow som främst går i mjuka, pastelliga nyanser redo att starta upp dansgolvet som knappt fått vila igen…. av Sofia Rönnkvist
Oskar Linnros – Åre Sessions, 27/4 – 2018 När Oskar Linnros intar Arenan under Åre Sessions första kväll är det inför ett fullt hus. Människor som står i kön vädjar till ordningsvakterna att låta dem komma innanför dörrarna, för det är tydligt att det är många här i kväll som verkligen brinner för Oskar. Senaste tidens mediadiskussion till följd av dokumentären om honom… av Sofia Rönnkvist
Sting and Shaggy – 44/876 Någonting trycker på alla mina 00-talsknappar. Anastacias Liza Marklund-glasögon. Wyclefs solokarriär (someone please call 911). Addis Black Widow som en Berlinmur mellan R&B och allt som är gott och vackert. Per Gessles Mazarin. You can’t fight the moonlight. Dancing in the moonlight. Etcetera. Sting och Shaggy som gjort en skiva tillsammans. Smaka på den meningen…. av Erik Blohmé
DJ Seinfeld – Sakura Som en av lo-fi housens fanbärare har DJ Seinfeld gjort en raketkarriär de senaste åren. Tillsammans med ett gäng andra producenter med lika lätt- och skämtsamma namn som DJ Boring, Ross From Friends och Mall Grab har de alla satt sin egen prägel på genren. En känsla av igenkännande, en ljudbild så komprimerad att det… av Hugo Gerlach
Kali Uchis – Isolation Kali Uchis har under de senaste åren duttat ner sin omisskännliga charm i diverse samarbeten och omvandlat dessa till guld. Som en musikalisk Midas har hon förgyllt världen främst via andras produktioner, men på sitt debutalbum börjar även colombianskan-amerikanskan skina på eget håll. Trots sin relativt ringa ålder har den Los Angeles-baserade sångerskan hunnit med… av Freja Wehrling
Hästpojken – Hästpojken är död Att den göteborgska indiescenen har komponerat musiken till många människors starkaste minnen råder det ingen tvekan om. Förälskelser, depressioner, krossade hjärtan och handleder, spyor längs Erik Dahlbergsgatan. Faktum är att kärleken till de artister som figurerat som mest de senaste tjugo åren är så stark att den blivit exklusiv. Det krävs ett alibi av den… av Alice Dadgostar
Carla dal Forno – Malmö, 14/4 – 2018 I musikvideon till den australiensiska postpunkartisten Carla dal Fornos kanske mest kända låt, Fast Moving Cars, ligger vi hela tiden en bit bakom någon (dal Forno själv?) som rusar långsamt genom ett soldränkt landskap: ”Don’t go too slow, you’ll get in my way / Come on go faster / To stay in one place I… av Alice Dadgostar
Godspeed You! Black Emperor – Stockholm, 11/4 – 2018 Ett mörker lägger sig över Stockholm medan ordet “hope” flimrar på den stora skärmen på Vasateatern. Bandmedlemmarna i Montrealorkestern Godspeed You! Black Emperor rör sig långsamt upp på scen medan små, fragmenterade ljud börjar ta form – de utdragna, dova tonerna av cellon, den skimrande men samtidigt skärande fiolen, gitarrsträngarna som tycks låta som att… av Nikolas Berndt
Unknown Mortal Orchestra – Sex & Food Unknown Mortal Orchestras saknade fingertoppskänsla för funk och rock har äntligen kommit tillbaka. Albumet Sex & Food har visserligen en titel som påminner om en rätt lökig Tinderbio hos en person du verkligen inte swipear höger på, men det är ju insidan som räknas. Och, precis som tidigare, är den en godispåse av olika psykedeliska… av Sofia Rönnkvist
Fever Ray – Stockholm, 6/4 – 2018 Karin Dreijer Andersson har aldrig gjort musik för att hen måste, utan skapat utifrån sina egna premisser och när hen haft något att säga. När Fever Ray återvände med Plunge, sju år efter att ha sjösatt sitt mystiska och släpande alias, gjorde hen det med ett brinnande queermanifest. Det är också utgångspunkten för den här… av Redaktionen @ Festivalrykten
Hinds – I Don’t Run Det är inte oförståeligt att uttrycket ”second album syndrome” existerar. När ens debutalbum slår igenom på bred front, och det snabbt, blir det ibland svårt att följa upp succén smärtfritt. Det är lika lätt att lita på gamla meriter som att ändra bandets riktning helt. Resultatet blir ibland tråkigt, alternativt för långt bort från originalsoundet… av Moa Björkman
The Weeknd – My Dear Melancholy, På sitt förra album sprudlade popproduktionerna, de satt stundtals rätt i krysset även om det var en spretig historia. Hemlighetsstämpeln som omgärdat honom var sedan länge förlorad, i stället bultade hjärtat större och högre. Framförallt var placeringarna på Billboard-listorna högre, precis som hans egen kommers. Abel Tesfaye sjöng dock med samma stämband som när han… av Redaktionen @ Festivalrykten