Protomartyr – Le Guess Who?, 10/11 – 2017 Det finns en magnetiskt intensitet i Joe Caseys blick och postur när han står uppe på scen under andra kvällen av Le Guess Who?-festivalen. Postpunkbandet Protomartyrs frontperson ser ut som en föreläsare som inte tycks vara säker på att han kommit till rätt föreläsningssal, men det stoppar honom inte från att dela med sig av… av Nikolas Berndt
Sun Kil Moon – Le Guess Who?, 9/11 – 2017 Mark Kozelek, också känd som Sun Kil Moon, är lite som den där pinsamma släktingen du bara stöter på under familjeträffar. Han som inte nödvändigtvis blir för full, men som blir tillräckligt rund om fötterna för att få ett banalt utspel om samtidens skärmberoende, om att veganliberaler är för lättstötta när han egentligen bara vill… av Nikolas Berndt
Liars – Le Guess Who?, 9/11 – 2017 Att Angus Andrew iklär sig brudklänning är svårt att inte koppla till den nyliga musikaliska separationen mellan honom och Liars andra två grundande medlemmar. På omslaget till det nya albumet TFCF sitter han uppklädd och butter på ett café med en tårta, som om han tröståt efter sveket vid altaret. Det låter kanske som en… av Erik Blohmé
Gorillaz – Stockholm, 6/11 – 2017 16 år har det tagit för det Damon Albarn– och Jamie Hewlett-ledda bandet Gorillaz att besöka Sverige. Och den som väntar på något gott väntar aldrig för länge – eller? En kan hoppas. Sju år fick vi vänta på uppföljaren till Plastic Beach för att i år få ett av årets största besvikelser i form… av Nikolas Berndt
Julien Baker – Turn Out the Lights Sedan debutalbumet 2015 har karriären gått spikrakt uppåt för 22-åriga Julien Baker. Hon har öppnat för storfavoriter som Belle & Sebastian och Paramore. Det hon gör är välproducerat. Det är älskvärt. Det är känslosamt, genomgående sorgligt på ett emobetonat sätt. Och på textfronten är hyllningarna totalt befogade. Bakers förmåga att förmedla nattsvarta känslor i linje… av Alice Dadgostar
The National – Stockholm, 5/11 – 2017 När The National gått på scenen inleder Matt Berninger med att säga att bandet spenderade all sin energi på gårdagens spelning och att det därför får bli ganska kort i kväll. Nervösa skratt följer – många verkar inte kunna avgöra om det är torr humor eller ett krasst påstående, men det förstnämnda ska lyckligtvis visa sig… av Erik Blohmé
Jungle – Pitchfork Paris, 3/11 – 2017 Grand Hall de la Villette är fylld till bredden när Jungle ska avsluta fredagens festival och med sin dansanta soul bana väg för den sista festen för dagen. De känns perfekt matchade till kvällens lineup som fokuserat på elektronisk pop, hiphop och experimentella uttryck – Jungles neosoul är i teorin den ultimata förlösande avslutningen. Förväntningarna ligger… av Olivia Nordell
The National – Stockholm, 4/11 – 2017 Innan den här spelningen gjorde vi det smått omöjliga i att summera The Nationals karriär. Sju album skulle kokas ned till bandets tio bästa ögonblick. Det är en känslomässig berg- och dalbana att staka sig genom Matt Berningers allt som oftast utblottande texter, men det är just den nakenheten som gör att de gång på gång… av Redaktionen @ Festivalrykten
Princess Nokia – Pitchfork Paris, 4/11 – 2017 Pitchfork Paris är helt redo för Princess Nokia när visselljuden från Tomboy ekar ut över Grande Hall de la Villette och dess enorma utrymme. En förväntantsfull klunga har samlats framför scenen och Destiny Frasqueri, som hon egentligen heter, vill ge dem allt. Det tunga beatet och medryckande textrader som ”My little titties and my fat… av Johanna Eliasson
Isaac Delusion – Pitchfork Paris, 3/11 – 2017 Det har inte varit en lätt väg hit. När en snabb nap förvandlades till en tvåtimmarsnap tvingade stressen oss att bryta sociala normer och äta pizza rätt ur kartongen gåendes på gatan. Uteserveringsvinet byttes ut mot en flaska vitt för 3 euro som vi efter ett kvarter insåg inte hade skruvkork. Efter tröttsamma försök att trycka… av Olivia Nordell
Kamasi Washinton – Pitchfork Paris, 3/11 – 2017 Kamasi Washington intar scenen på Pitchfork Paris som en uppenbarelse, strålande av livskraft. Han ser ut över publiken med en finurlig min, som om han misstänker att vi inte riktigt är förberedda på vad som komma skall. ”Y’all ready to have some fun?” säger han nästan retfullt, för vad som kommer därefter är inget annat… av Johanna Eliasson
John Maus – Screen Memories Enligt den excentriske teoretikern John Maus är pop en kapitalistisk råvara byggd av standardiserade former. Den placeras sedan in i undergenrer för att låta konsumenterna bygga en identitet kring falsk, algoritmbaserad valfrihet. Det kan låta skoningslöst för den gemene musiklyssnaren, men han kommer även med en lösning. För att hålla sig i kontrast till detta… av Moa Björkman