Mew – Stockholm, 12/10 – 2017 Mew har världens fulaste estetik. En teddybjörn åker i en bil nedför en väg i en till synes apokalyptisk värld tillsammans med dockor som går sönder under färden. En panter med människokropp dansar vid en strand. Sångaren Jonas Bjerres huvud på en animerad kropp sjunger tillsammans med katter som bär 1800-tals klänningar. Fågelhuvuden (?) som… av Nikolas Berndt
Anna of the North – Lovers I tre års tid har Anna of the North omskrivits som ett framtidsnamn att man nästan gått och väntat på att det ska hända. Rubriken ”nästa norska superexport” har man kunnat föreställa sig på norska löpsedlar vid det här laget. Under tiden har vi serverats Cashmere Cat, Astrid S, Aurora och Lido, några av de… av Redaktionen @ Festivalrykten
Protomartyr – Relatives in Descent Medan postpunk-revival-vågen sköljde över världen under 2000-talets början var Joe Casey en monotont arbetande 20-plussare i hemstaden Detroit. Sisådär 15 år senare frontar 39-årige Casey Protomartyr, som tillsammans med band som Iceage och Preoccupations sällar sig till den skara band som kan sägas utgöra den efterföljande vågen av postpunk. “Våg” är dock kanske att ta… av Jonathan Bonn
Sigur Rós – Stockholm, 5/10 – 2017 Recensionen innehåller två delar – två set. I mitten är det paus. Egentligen en helt vanlig text, men ja, uppdelad tydligen. Som en inverterad version av plattan ( ) börjar recensionen som en suggestiv hitpiece och övergår sedan i en tryggare omfamning av ett legendariskt band. Del ett: Man börjar bli van vid scenerna som utspelar… av David Winsnes
Benjamin Clementine – I Tell a Fly Många har antagit utmaningen att försöka förstå poesi. Kanske i en skolmiljö, kanske på ett bibliotek eller kanske bara av eget intresse. Genom att först stycka dikten i sitt eget huvud, ord för ord och mening för mening, växer ofta irritation fram när meningen med orden vid första anblick verkar helt skilda från varandra, som… av Sofia Rönnkvist
HNNY – Ta paus HNNY har legat i ide. Efter att abrupt ha dragit sig tillbaka från DJ-scenen och ställt in samtliga spelningar var det länge oklart om vi någonsin skulle få ny musik från svensken. Ett år av tystnad senare har han nu vaknat upp och återvänder med sin mest lågmälda giv hittills. Tidigare släpp på Let’s Play House,… av Hugo Gerlach
Godspeed You! Black Emperor – Luciferian Towers Hur ska vi förhålla oss till politisk konst? Ska den mätas efter hur väl den belyser ett specifikt ämne eller en situation? Räcker det att peka på sprickorna i samhället? Att kritisera det rådande systemet? Att tonsätta en kommande undergång? Eller bör konsten, som dramatikern Bertolt Brecht strävade att göra med sin episka teater, inte… av Nikolas Berndt
Wolf Alice – Visions of a Life Wolf Alice har alltid varit ett svårdefinierbart rockband. Just etiketten tycks de inte ha något speciellt emot, men att precisera exakt vad kvartetten gör för musik verkar vara musikmedias akilleshäl. På sitt nya album använder de just den här ambivalensen till sin styrka och bygger samman ett väl ihoplappat mästerverk med den. Skivomslaget till Visions of a Life är en bild… av Freja Wehrling
Slowdive – Köpenhamn, 30/9 – 2017 1993 var senaste gången Slowdive gästade Köpenhamn. 24 år senare väntar ett tokutsålt konserthus. Bandet som till en början blev missförstådda, har sedan återföreningen 2015 fått upprättelse gång på gång och nått en ikonisk status. När man googlar bilder på ”DR Koncerthus” tror man till en början att det är en sittande tillställning som väntar – vilket… av Redaktionen @ Festivalrykten
The Drums – Stockholm, 26/9 – 2017 The Drums har inte spelat på svensk mark sedan 2012. Tre skilsmässor senare – en från bandmedlemmen Jacob Graham, en från ett äktenskap och ännu en från en diskriminerande familj – står enda kvarvarande bandmedlemmen Jonathan Pierce på Kraken i Stockholm och ser ut över den samling som anlänt. Till en början ser det ut som… av Johanna Eliasson
Chelsea Wolfe – Hiss Spun När Chelsea Wolfe äntrar scenen år 2011 med Apokalypsis möter vi en artist som lider av extrem scenskräck. Hon uppträder beslöjad och hävdar att denna skräck hindrat henne från att våga vara en musiker under en lång period av hennes liv. Samtidigt är hennes musik långt ifrån dold eller tillbakadragen – om något är den… av Nikolas Berndt
The National – Sleep Well Beast Om den här recensionen vore en unboxing-video skulle förloppet se ut som följer: vi öppnar Sleep Well Beast och finner The Postal Services mästerverk Give Up tillsammans med The Nationals förra album Trouble Will Find Me. Vi hittar även (i vanlig ordning) taxikvitton, dyrt rödvin, manschettknappar som doftar herrparfym, antidepressiva läkemedel, inträdesbiljetter till Museum of Modern Art och den senaste… av Erik Blohmé