Alvvays – Antisocialites Som en midsommarnattsdröm känns Alvvays nya album både reellt och utomjordiskt på samma gång. Det flimrar förbi i ett svep av krångliga förhållanden och fundersamma skymningar och behandlar verkligheten på samma gång som det är en lätt tvistad version som presenteras. I teorin är Alvvays en grupp med fötterna på jorden. De har sedan debutens… av Freja Wehrling
Festivalrykten vs. Festivalpodden – Popaganda, 1/9 – 2017 Fredagens Popaganda avslutades i vanlig ordning med en efterfest på Nobelberget. Under natten spelade både Familjen och Solen – men den självklara höjdpunkten var vi själva, när vi i en Demokratiskt Dansgolv-inspirerad DJ-battle mötte våra vänner i Festivalpodden. Våra lag presenterade varsin låt, för att sedan låta publiken jubla för sin favorit. På förhand såg… av redaktionen
The Radio Dept. – Popaganda, 2/9 – 2017 Det har varit nervkittlande att följa det senaste årets återkomst från The Radio Dept. Albumet Running Out of Love var ett av 2017 års allra främsta, men som liveband har de alltid kämpat i motvind. Premiärturnén genomsyrades av en stapplande nervositet – någon tryckte på fel knapp, någon startade fel låt, någon glömde bort låttexten…. av Nike Rydberg
alt-J – Popaganda, 2/9 – 2017 Medan solen sakta går ned över Erikdalsbadet har det blivit dags för alt-J att inta den stora scenen. I skymningsljuset träder musikerna in på en scen som blivit utsmyckad med ljusrör som burar in var och en av dem likt fängelsen. 3WW från senaste skivan Relaxer inleder med sitt långa instrumentala intro som håller publiken… av Sofia Rönnkvist
Phoenix – Popaganda, 1/9 – 2017 Phoenix ambition verkar vara att inte göra någonting halvdant. Basen är extrem, nästan tryckande och omslutande. Deras backdrop är fantastiskt fantasifull – en snedställd spegel bakom dem som reflekterar bilderna och ljuset som projiceras från golvet. Hitsen avlöser varandra – J-Boy, Lasso och Entertainment inleder konserten i ett slags ständigt bekräftelsebehov. Det är en otrolig energi… av Olivia Nordell
Tove Lo – Popaganda, 2/9 – 2017 Det skulle gå att skriva migränframkallande mängder text om konceptet Tove Lo – diskutera hennes politiska budskap eller drogreferenser. Det skulle gå att applicera olika feministiska analyser på hennes mer-än-suggestiva texter och flashing av brösten, olika vinklar på hennes onani på scenen, debattera ifall hennes image är subversiv eller exploaterande, tvista om huruvida hon är en intersektionell aktivist, anarkokapitalistisk… av Erik Blohmé
Two Door Cinema Club – Popaganda, 1/9 – 2017 Finns det en bättre låt att äntra scenen till än Sandstorm av Darude? Det verkar inte Two Door Cinema Club tycka i alla fall, för på Popagandas första dag är det precis denna klassiska dänga som tonsätter bandets intagande av scenen. Helt klart en lekfull start från bandet, som känns som en solklar bokning för… av Sofia Rönnkvist
Säkert! – Popaganda, 1/9 – 2017 I vintras bekände Annika Norlin i vår intervju att hon var rädd för att musiken på det nya albumet Däggdjur kanske var mer lågmäld än vad folk förväntar sig. Att hennes önskan att titta på det lilla, mjuka i människan och inte fokusera på det stora, kantiga, externa inte skulle klaffa med lyssnarnas förhoppningar. Så kom… av Olivia Nordell
El Perro Del Mar – Popaganda, 1/9 – 2017 Solen skiner, Popaganda har börjat, men nästan ingen är här. Det är en ofrånkomlig förbannelse för festivalens öppningsakter, att slå sina första ackord inför en publik som ställt sig på två armlängders avstånd från varandra, som tagna rakt från meme-arkivet om ängsliga svenskar på en busshållplats. El Perro Del Mar har inte lättare att tackla… av Rikard Berg
The Vaccines – Popaganda, 1/9 – 2017 The Vaccines använder temamelodin till Game of Thrones som inmarschmusik när de går på scenen och ledigt ställer sig vid sina instrument. Det är svårt att inte tänka tanken att det är symptomatiskt för bandet självt. En populärkulturell referens som både är tillgänglig och förgänglig, så aktuell att den verkar vara ett desperat försök att koppla an… av Erik Blohmé
LCD Soundsystem – American Dream Mer tid har gått. James Murphy, som alltid varit fixerad vid sitt eget åldrande, är tillbaka – äldre, och kanske visare. Redan på debutskivan avhandlade han sin begynnande irrelevans med Losing My Edge. ”The kids are coming up from behind”, sjöng han då, men fann samtidigt tröst i de självupplevda minnena ur musikhistorien och sin… av Martin Kørra
Guggi Data – Pop/Rock I nästan alla sammanhang är genretermen ”pop/rock” helt värdelös. Från att den myntades för ett halvt sekel sedan har den gett liv åt tusentals subgenrer som ersatt den helt. Ur en modern syn – var The Beatles ens helt och hållet pop/rock? Är något band över huvud taget pop/rock? Det är förmodligen inte på grund… av John Jonsén