Cashmere Cat – 9 Det har alltid funnits något unikt i Cashmere Cats ljudbild som gjort det enkelt att sätta fingret på när det är han som skapat något. Det har gått att urskilja i uppbyggandet av tempo i hans låtar som alltid hållit sig borta ifrån de massiva drop som varit så vanliga annars i EDM, i hans… av Sofia Rönnkvist
Gorillaz – Humanz Föreställ dig ditt absolut värsta mardrömsscenario för nästa riksdagsval. När rösterna har räknats, siffrorna sakta börjar trilla in och talar för förlust. När ett parti som bryter mot precis allting du står för kommer ta makten. När det inte finns någonting kvar än början på alltings slut. Vad gör du då? Sörjer du, eller går… av John Jonsén
The Hives – Åre Sessions, 29/4 – 2017 I en lokal stor som Annexet har Erik Lundin och Hurula fått värma upp kvällen, med betoning på värma upp. Kvällens självklara attraktion är nämligen The Hives och det märks, lokalen fylls snabbt till brädden och utanför ringlar sig en kö som i stället får styra kosan mot den andra scen som ligger i direkt… av Redaktionen @ Festivalrykten
Dolce – Av liv och grönska En ensam metronom tickar varsamt men visst in Dolces Av liv och grönska. Rigid till sin form, men när den tickar framåt in i tiden i sitt förutbestämda mönster känns den som någon slags drivkraft. Ett piano fyller strax i och skickar mig tillbaks till ett minne från min barndoms pianolektioner. Dacka byggs upp med stråkar… av Johanna Eliasson
Alexandra Savior – Belladonna of Sadness Vinden viner över den vilda västern, dröjande gitarrtoner rör sig bland slätterna och en melankolisk körsång ekar mellan bergsväggar. Precis här någonstans finner du Alexandra Savior och hennes Belladonna of Sadness, men trots ensligheten i melodierna är hon inte ensam i detta ljudlandskap. Som Alex Turners personliga protegé har Savior fått en osedvanligt lätt färd… av Freja Wehrling
Kendrick Lamar – DAMN. 2012 släpptes ett album med undertiteln ”A short film by Kendrick Lamar”. Good Kid, M.A.A.D City presenterades som mer än bara musik, komplett med snuttar av dialog, uttänkt dramaturgi och en längd på nästan 70 minuter som hotade att spränga kortfilmsformatet. När To Pimp a Butterfly två år senare antog formen av ett brev var det lätt att ta det som… av Erik Blohmé
The Big Moon – Love in the 4th Dimension Att släppa ett bra rockalbum 2017 är inte världens lättaste uppgift. Föregångare från samma genre bygger berg i bakspegeln och det finns mycket att upptäcka i historiens ackord. Konsten ligger därför i att kunna övertyga om att det finns något nytt att komma med – om att just det här albumet är nödvändigt och att rocken fortfarande… av Freja Wehrling
Mount Eerie – A Crow Looked at Me Vi berättar historier för att försöka förstå oss själva och varandra. Vi läser berättelser för att bli gripna och förförda – för att kastas in i en värld som kanske kan berätta mer om vår egen. Vi skriver berättelser för att utforska allt mellan kärlek och sorg, glädje och död. Vi prövar tankar, verkligheter, de… av Nikolas Berndt
Mastodon – Emperor of Sand I samband med att Mastodon släppte Crack the Skye 2009 undrade gitarristen Brent Hinds hur de någonsin skulle toppa albumet de just spelat in. Det skrytsamma yttrandet formulerade kanske oavsiktligt vad som skulle bli bandets största kreativa problem – vart tar man vägen efter att ha släppt den kanske mest inflytelserika trilogin metalalbum den här… av Erik Blohmé
Father John Misty – Pure Comedy Josh Tillman har rakat av sig skägget. Han har slutat sjunga om kärlek. Han är arg, han är troligtvis lite hög på syra, och han är full av funderingar och tankar. Och ironi, såklart ironi, för vad vore Tillmans karaktär Father John Misty utan sin självironiska inställning till sig själv och omvärlden? Pure Comedy är… av Sofia Rönnkvist
The Magnetic Fields – 50 Song Memoir Den inbitna Magnetic Fields-lyssnaren vet allt om kärlek, men desto mindre om Stephin Merritt. Redan år 1999 gick bandet till historien med mastodontverket 69 Love Songs – ett konceptalbum lika kompromisslöst, mångsidigt och energikrävande som kärleken själv. Genom åren har frontpersonen Merritt däremot hållit låg profil, alltid haft betydligt mer gemensamt med Ior i Nalle… av Nike Rydberg
Jens Lekman – Köpenhamn, 6/4 – 2017 När Jens Lekman äntrar scenen på torsdagskvällen är det i vad som kommit att bli hans uniform – keps, beige kavaj och vit t-shirt. Inget extravagant, inga konstigheter, och Jens sjunger Postcard #17 inför en andaktsfull publik som direkt sveps in i hans intima universum. Som Jens basist lite senare in i konserten påpekar, så… av Sofia Rönnkvist