Depeche Mode – Spirit Lika säkert som årstiderna skiftar släpper Depeche Mode ett album vart fjärde år. Nu har det hänt igen. Ursäkta om jag inte gör vågen, men 2013 års Delta Machine och föregående släppet Sounds of the Universe kan bäst beskrivas som albumen dit syntluggar går för att dö. Av uttråkning. De flesta har fortfarande viss vördnad… av Erik Blohmé
Drake – More Life Hur recenserar man en playlist? Drake är tillbaka för att ta över internet. Natten till söndag premiärspelades hans nya projekt More Life, som han valt att kategorisera som en playlist. Det är alltså inget album, det är inte ett mixtape utan Drake tillhandahåller numera ihopsnickrade playlists åt folket, innehållandes såväl nya som långtida samarbetspartners. Kungen… av Amel Suljevic
The Shins – Heartworms När The Shins musik fick spela en av huvudrollerna i Zach Braffs film Garden State år 2004 var det en riktig fullträff. Kärnan i hur bandet låter kom till liv i en film med den bitterljuva, spruckna skönheten fångad i den lite knasiga indiefilmen. 13 år senare, med sidoprojekt och diverse bandkonstellationer i bagaget, är… av Sofia Rönnkvist
Hater – You Tried Trots att Hater är relativt nystartade känns det som att bandet har fått ligga och gro ett tag. Utländska musikmedier har skrivit om Malmökvartetten och både EP:en Radius och singeln Mental Haven var med på våra årsbästalistor. Bandet själva tog till sig den här uppmärksamheten med ro, lät sitt sound puttra lite till och släppte sedan den 25 minuter långa You… av Freja Wehrling
Priests – Nothing Feels Natural Vi måste ta en stund och diskutera begreppet ”som en käftsmäll”. När vi använder det så antyder det att någonting knockar och sänker en – som ett slag ur en Rocky-film, ungefär. De flesta käftsmällar som delas ut här i livet är (av egen ofrivillig upplevelse) inte särskilt kraftfulla, eller ens pricksäkra. De tar inte… av John Jonsén
Thundercat – Drunk ”The laugh to keep from crying is a real thing” säger Thundercat, till vardags Stephen Bruner, i en intervju, och kokar med de orden ner själva essensen i Drunk. Verklighetsflykten balanserar hela tiden på gränsen till galenskap och genomsyrar albumet från början till slut. Fram och tillbaks skiftar illusionen och alkoholdimman mellan olika grader av… av Johanna Eliasson
Kehlani – Stockholm, 11/3 – 2017 När R&B-queen Kehlani från Oklahoma headlinar diverse festivaler och säljer slut Annexet på ingen tid kommer de som var här vara jobbigt malliga över att de var här just i kväll. När hon stod på Nalens scen och golvade oss. Och att vi var en del av en publik som hon själv blev hänförd av. Stockholm och Oslo –… av Stina Vickhoff
Loyle Carner – Stockholm, 11/3 – 2017 Londonrapparen Loyle Carner stod tidigare i år för en av de mest nyanserade hiphopdebuterna på länge. I stället för att influeras av den grimevåg som just nu sveper över världen, har han valt att skapa ljudbilder som påminner om hiphopens gyllene era. I presstexten till kvällens spelning på Södra Bar står det något i stil… av Filip Hiltmann
Laura Marling – Semper Femina Folkmusiken har innan och sedan albumdebuten 2008 varit inspirationskälla för Laura Marling. Hur långt hon har befunnit sig från den klassiska folken har varierat genom åren – och även inom ramarna för enskilda album – men på det stora hela har hon sakta fört sitt sound längre och längre ifrån vad vi per definition förknippar… av Maja Björsne
Swans – Stockholm, 9/3 – 2017 Någon lunkar fram och tillbaka mellan två punkter på golvet, armarna är vilda och ögonen stängda. Rörelsen är konstant, upprepande, som om personen fastnat i en loop. Vissa personer rör sig nästan aldrig, ofta blundar de, ibland stirrar ded fokuserat mot scen eller introspektivt uppåt, någonstans bortom lamporna. Någon torkar sina tårar. Andra kan knappt… av Nikolas Berndt
Dirty Projectors – Dirty Projectors Dirty Projectors är inget band. Dave Longstreth har länge försökt skapa en slags illusion av en organisk musikgrupp, men egentligen har det bara handlat om honom själv och andra som spelar det han har skrivit åt dem. På pressbilderna till bandets nya tillika självbetitlade album syns för första gången sedan genombrottet också bara Longstreth själv…. av Filip Hiltmann
Drake – Stockholm, 4/3 – 2017 Hur lyckas man känna något äkta för världens mest streamade artist? Vet inte, men det kan man tydligen. Mycket. Och känna något äkta verkar Drake också göra. För mig. Och för Stockholm. So sue me om det kanske är att vara lättköpt men efter att kungen av memes och allt annat försvunnit ner i Globens… av Stina Vickhoff