Hans Zimmer – Stockholm, 18/5 – 2017 Att ta filmmusik från vita duken till stora scener är en ny konserttrend som verkligen bitit sig fast. Gemensamt för samtliga kompositörer som turnerar med sina enorma kataloger är att de låter musiken vara fristående från det visuella material den är komponerad för. Förutom kanske John Williams, så är tyske Hans Zimmer det absolut största… av Filip Hiltmann
Perfume Genius – No Shape Med titeln No Shape sätter Perfume Genius fingret på vad som är viktigt med sitt nya album. Å ena sidan handlar det om att slå sig loss från sin kropps gränser och inta en lösare skepnad – själen, om man vill kalla det så. Å andra sidan handlar det om att låta sin kropp smälta… av Rikard Berg
Blondie – Pollinator Comebackalbum har alltid en speciell aura kring sig, helt formad utifrån hur artisterna vill iscensätta sin återuppståndelse. Vissa veteraner väljer att glida fram på gamla meriter, andra protesterar mot den moderna musikscenen och några förändrar sitt sound helt. Blondie hamnar med sin Pollinator precis någonstans mitt emellan. De har elegant undvikit alla utslitna charader och känns lika nyfikna… av Freja Wehrling
Future Islands – The Far Field För många var det i och med ett Letterman-framträdande som Future Islands klev raka vägen genom rutan och fick en given plats i folks hjärtan. För mig var det en kväll på Hultsfredsfestivalen, där Samuel T. Herring fick alla närvarande att infinna sig i ett tillstånd så nära extas det bara går. Bankandes mot sitt… av Redaktionen @ Festivalrykten
Katohjärta – Inget kommer ordna sig Katohjärta kan skriva enkelt och avskalat, effektivt och bultande, de kan bygga en eld och få lågorna att växa till stora träd. De hann visa mycket på tio minuter med debut-EP:n Förlåt för igår det var kaos och på Inget kommer ordna sig vecklar de ut manifestet i sin helhet. Ett par gånger har de lyckats skriva… av David Winsnes
Henrik Berggren – Wolf’s Heart Den svenska popen befinner just nu i ett enormt välmående. Ända från Norrland till Skåne kryllar det av rampljushungriga band som skämmer bort oss med framtida klassiker, och även om vissa popveteraner tagit några steg bort från dess kärna har de lyckats prestera på toppnivå oavsett. De poppare som vill höra musik om att slå… av John Jonsén
Mwuana – Triller Det var 2015 och en svensk rappare i paketeringen av tre EP:s lapade upp både publik och kritikerkår i brygga. Sedan dess har hans sporadiska släpp teasat oss till bristningsgränsen. Förra årets starka dubbelsinglar Olika / Allting samt Yeah Right / Tillgångar xoxo gav ytterligare smakprov på vad som komma skulle och när Mwuana nu äntligen släpper sitt debutalbum är… av Stina Vickhoff
Feist – Pleasure Leslie Feist har tagit sin tid till att skapa sitt nya album Pleasure. Det var sex år sedan hon senast släppte en skiva och den trallvänliga tonen har hon lämnat i 2011. Pleasure är inte ett album som hastar sig fram varken i tempo eller låtlängd, och de nya sidorna av Feist skapar rum för… av Sofia Rönnkvist
George Clinton & Parliament Funkadelic – Stockholm, 8/5 – 2017 Det finns få artister som kan stoltsera med att vara lika betydelsefulla för musikhistorien som George Clinton. Tillsammans med sitt Parliament–Funkadelic-kollektiv skapade han både några av funkmusikens mest inflytelserika album, samtidigt som hans musik har legat till grund för västkusthiphopens framväxt på 90-talet i form av att hans musik har samplats. Att denne legendar intar… av Filip Hiltmann
Ásgeir – Köpenhamn, 7/5 – 2017 Två dagar innan sin konsert på Store Vega har Ásgeir släppt sitt andra album, Afterglow. Han har hämtat inspiration hos bland annat James Blake och Bon Iver på den nya plattan, och när han träder in på scenen upplyst bakifrån och sjungandes på autotunead isländska märks de minimalistiska och mer elektroniska influenserna av direkt. Frågan… av Sofia Rönnkvist
Slowdive – Slowdive 1993 recenserade det brittiska musikmagasinet Melody Maker skivan Souvlaki med de infamösa orden ”I would rather drown choking in a bath full of porridge than ever listen to it again”. Just då var det nog svårt för Slowdive att föreställa sig hur deras nysågade album så småningom skulle få samma klassikerstatus som My Bloody Valentines Loveless. Lika svårt är det… av Erik Blohmé
Mac DeMarco – This Old Dog Mac DeMarco är lite av en särart. Inte nödvändigtvis musikaliskt, men hans samlade artisteri har få moderna motstycken – ingen är lika publikt smågalen som Mac DeMarco. Att han nyligen meddelade sina fans att han söker en assistent med sinne för memes och att han avslutade senaste minialbumet Another One med att ange sin adress och bjuda… av Maja Björsne