Ana Diaz – Stockholm, 18/11 – 2016 Ana Diaz sjunger om en kärlek jag faktiskt tror på har existerat. Den är stundtals löjligt banal och den är stundtals precis så jävlig, djup och sorgsen som man själv vet att den kan vara. WHO CARES (som Little Jinder skulle säga) om Ana producerat musik åt någon big shot i USA (One Direction, Britney Spears… av Stina Vickhoff
A Tribe Called Quest – We Got It from Here… Thank You 4 Your Service I dokumentären Beats, Rhymes & Life: The Travels of a Tribe Called Quest beskriver Questlove datumet 9 november 1993 som ett av hiphopens allra viktigaste. Det var nämligen då, på samma dag, som A Tribe Called Quest släppte Midnight Marauders och Wu-Tang Clan släppte Enter the Wu-Tang (36 Chambers) – två av hiphopens absoluta milstolpar…. av Filip Hiltmann
Sampha – Stockholm, 15/11 – 2016 Sångaren och producenten Sampha har länge delat rampljuset med artister som SBTRKT, Drake och senast Solange. Men sin EP från 2013 lockade han dock egna lyssnare och visade både mer avskalad och ärlig musik, något som födde ett begär av att höra mer av vad han kan åstadkomma när han tar sitt välförtjänta utrymme. Samphas… av Sofia Rönnkvist
Tim Hecker – Stockholm, 13/11 – 2016 Om allting är konst, är då inget konst? Den franske filosofen Jean Baudrillard hävdade att det som definierar vår samtid är att allting estetiseras. Från det banala till det verklighetsflyktiga, det obscena till det mest sköna. Allt kulturaliseras och gränser pushas i försök att maximera våra erfarenheter. Vårt frosseri i information, bilder och symboler resulterar… av Nikolas Berndt
Silvana Imam – Göteborg, 9/11 – 2016 Ett par timmar efter Trumps valvinst sammanfattade Silvana Imam alltihop genom att citera sig själv. ”Snälla väck mig när ni vaknat”, en låt från Naturkraft, blev ett rop på hjälp med 283 retweets. Den uppgivna tonen följer inte med henne upp på scen. Den första av de två Pustervikskvällarna inleds som väntat med ett tal… av Noa Söderberg
Lady Gaga – Joanne I Liv Strömquists senaste seriebok Uppgång och fall dyker Nietzsche upp för att ge osäkra poststrukturalister ett levnadsråd: ”våga vara vad du är”. Det är ett tips som även Lady Gaga skulle behöva att ta till sig. Men vem är hon egentligen? Born this way visserligen, men what way? Är hon Madonna reinkarnerad? Är hon… av Erik Blohmé
Bam Spacey – Eden Bam Spacey startade som Magnus Johanssons elektroniska enmansprojekt men har under åren successivt utvecklats. Sedan additionerna av Vanja Hultberg och Mattias Wallenius är gruppen nu en ljusskygg trio. På Eden står de fortfarande stabilt kvar i den elektroniska sfären även om det är tydligt att gruppen har vidgat sina inspirationskällor denna gång. På andraspåret Långsamma… av Hugo Gerlach
Sabina Ddumba – Homeward Bound I en samtid där vi är välsignade med en ansenlig mängd bra popmusik har Sabina Ddumba utkristalliserats till att vara något utöver det vanliga – hennes röst har varit något mer och hennes uttryck något unikt. Kvittot på det bör kanske inte mätas i priser och utmärkelser, men att bli grammisnominerad för Årets soul/hiphop och… av Stina Vickhoff
Agnes Obel – Citizen of Glass Det är inte längre bara Agnes Obel och hennes piano på nya skivan Citizen of Glass. Nästan på ett filmiskt vis förmedlar albumet en ödesdiger och effektfull stämning genom stråkar som fioler och cellos som tidigare varit komplement till pianot i hennes musik. Här används de i större utsträckning och skapar bredare uttrycksmöjligheter för att… av Sofia Rönnkvist
Wilco – Stockholm, 4/11 – 2016 På senare år verkar Wilco arbeta med att dekonstruera sin identitet som band – för min del verkar dekonstruktionen gälla allt som gör bandet intressant. Det ironiska och distanserade draget har alltid funnits där, som när gruppen släppte Wilco (The Album) med titelspåret Wilco (The Song). Men Star Wars markerade ändå ett paradigmskifte. Albumet var… av Erik Blohmé
Band of Skulls – Stockholm, 3/11 – 2016 Egentligen är det rätt konstigt att Band of Skulls har hamnat under radarn. Trion från Southampton har stått på scen i drygt tio år och har fyra stabila album i bakfickan. Inget album har någonsin kommit nära till att floppa men heller aldrig blivit enstämmigt hyllat. Det kan bero på två ganska simpla faktum: deras… av Nikolas Berndt
MØ – Stockholm, 4/11 – 2016 Många som såg MØ live för några år sedan brukar mumla lite försynt att det kanske inte direkt var den bästa spelningen de har varit på. Alla som har hållit kvar vid sådana uttalanden kan nu äta upp sin hatt, för MØ blir bara bättre och bättre för varje megahit som hon kastar ut i… av Johanna Eliasson