Preoccupations – Preoccupations Sedan deras begynnelse har “pånyttfödelse” blivit ett slags ofrivillig drivkraft för Preoccupations. Bandet fick i början av 2015 hård kritik för valet av sitt förra namn, framförallt eftersom den visade på en tydlig och närapå kränkande okunskap om dess ursprung. Kontroversen fick så långtgående konsekvenser att de blev avbokade från ett gäng spelningar och då… av Nikolas Berndt
Jagwar Ma – Every Now & Then Jagwar Mas andra studioalbum är resultatet av flera års kringresande. Fragment från långa turnéer och avlägsna inspelningsstudios samlas i en virvel av alla de element vi har lärt oss att känna igen hos bandet. De har fångat upp inspirationsstråk och applicerat dem på sitt alldeles egna sound, utan att för den delen kompromissa med sitt… av Johanna Eliasson
Solange – A Seat at the Table I en melodiös protest förkunnar Solange hur verkligheten ser ut för en svart kvinna. Det är kritik mot omvärlden som vävs in i tonerna medan beatsen faller tunga, som fyllda med allvarsamhet. I den stillsamma tornado av känslor som ryms i albumet, där kärlek, ilska och sorg tar lika stor plats, får vi en inblick… av Freja Wehrling
Västerbron – Göteborg, 8/10 – 2016 Det är egentligen helt absurt att Västerbron fortfarande får spela på ”den lilla scenen”. Ena dagen säljer de ut lokaler i Oslo och den andra blir de bländade av samma spotlights som lyser upp ansikten i Göteborgsband direkt sprungna från replokalsstadiet. Ungefär som att se sin polares nystartade powermetal-projekt göra sitt debutgig. Med tanke på uppståndelsen… av John Jonsén
Danny Brown – Atrocity Exhibition Indie, som kultur snarare än genre, har sedan lång tid tillbaka lånat kraftigt från hiphopen. Redan på 90-talet smög sig hiphopinfluenser in den alternativa popmusiken genom triphopen, via Portishead till Björk till Radiohead och inte minst Beck. Egentligen har det pågått ännu längre än så – redan på 80-talet var Talking Heads tydligt inspirerade av… av Erik Blohmé
Loney Dear – Göteborg, 5/10 Det känns som att vi ska få en present. På Nefertitis lilla scen står Emil Svanängens sedvanliga virrvarr av pedaler, syntar, gitarrer och krimskrams. Det får knappt plats, och inte vi heller. Stämningen är vuxet tillrättalagd men samtidigt uppsluppen, eftersom Emil har lovat att spela sin nya skiva. Vi har väntat i fem år. Under åren… av Noa Söderberg
Jenny Hval – Blood Bitch Fragment av en konversation spelas upp sex spår in i Blood Bitch (”What’s this album about, Jenny?” ”It’s about vampires.”) och den som dittills använt öronen vet med sig vilken reduktiv beskrivning som framförs. Visst handlar skivan om vampyrer: titlar som Female Vampire och Blood Bitch gör sitt för att styrka påståendet, men Jenny Hval… av Martin Kørra
Banks – The Altar Altaret – en plats för dyrkan, offrande, vördnad. För Banks symboliserar altaret det renaste, det allra heligaste, ”these songs are like my altar; they represent who I am”. Ofta nämner hon hur låtarna andas ur varje por på hennes kropp, att albumet är hundra procent hon; den hon är menad att vara. Genom albumet ser… av Olivia Nordell
bob hund – Dödliga klassiker Först och främst – bob hund ska ha en eloge för att detta album ens existerar. Mellan det mest hektiska turnéschemat inom Nordens ramar och att konstant trycka ut nytt material som håller högre standard än en stavhoppsribba börjar tankarna gro om bandets energi beror på trollkonster eller om de härstammar från en annan galax. Det… av John Jonsén
How to Dress Well – Care Min bild av Tom Krells arbetsprocess inkluderar en simpel portabel studio-setup som har försatts under hans sovrumstäcke hemma i sin lägenhet. Det är lika mycket en romantiserad bild av ett numera föga förvånande DIY-arbetssätt, som en bild som skapats genom de äldre mixar artisten delade via sin då snabbt växande Soundcloud-profil. I beskrivningen av dessa mixar,… av Amel Suljevic
Bon Iver – 22, A Million Det var många gånger oklart huruvida det skulle bli något ytterligare släpp med Bon Iver, projektet Justin Vernon startade upp för att hantera sjukdomar och hjärtesorg i slutet av förra decenniet. Bara förra sommaren visste inte Vernon om det var värt att göra ytterligare en skiva och genomlida hela den karusell som skulle komma med… av Filip Hiltmann
El Perro Del Mar – Kokoro I ett fyraårigt mellanrum från det houseinspirerade albumet Pale Fire fram tills nu, har El Perro Del Mar ännu en gång uppfunnit sig själv på nytt. Hon har lämnat den försiktiga indiepopen från början av karriären och nu dykt ner i bland annat thailändsk folkmusik, kinesisk pop och etiopiska rytmer, för att skapa det som blivit… av Rikard Berg