Deafheaven – Göteborg, 20/3 – 2016 Den 11 juni 2013 är George Clarke, Deafheavens sångare, gäst i podcasten 100 Words Or Less. Tillsammans med intervjuaren tillika hardcoreprofilen Ray Harkins diskuterar han bandets framtid, ambitioner och hunger. När de kommer till frågan om att leva på sin musik svarar George snabbt: ”Det vore galet, jag kan inte ens tänka mig det”. Samma… av Noa Söderberg
Lust for Youth – Compassion Det som utmärker Lust for Youth allra mest är inte någonting som är grundat i deras musik eller textskrivande – det är deras konsekventa image. Efter att trion riktade in sig på 80-talets flotta lyxsyntpop med International för två år sedan har de lyckats etablera ett rykte som själlösa, nihilistiska festprissar som bara bryr sig… av John Jonsén
Farväl till ungdomen – Öronbedövande mörker Kåre Vernby släppte sitt debutalbum som Farväl till ungdomen för två år sedan. Jag tyckte bäst om en låt som inte kom med på skivan, b-sidan Hälsningar från Kil, en svensk omtolkning av The Cures Plainsong där han blandade en häxbrygd, satte den i händerna på ett par småstadskaraktärer och lät dem fångas upp av den destruktiva tristessen…. av David Winsnes
Cullen Omori – New Misery I New Misery har förre detta Smith Westerns-medlemmen Cullen Omori öst ur sig upplevelserna från sitt tidigare band och funderat över vad som följde uppbrottet. Resultatet är en popskiva med vilken Omori försiktigt lämnar sitt avtryck som soloartist. Med en historia av att ha grundat ett relativt framgångsrikt indieband kan det tänkas att både omvärlden… av Freja Wehrling
King Khan and the Shrines – Göteborg, 16/3 – 2016 Redan från början står det klart att King Khan and the Shrines är kungar på scenen. Bandets frontman, Arish Ahmad Khan, är iklädd en fjäderprydd turban och det enda som fattas till utstyrseln är en spira i handen. Resten av the Shrines är även dem draperade med silvermantlar och tillsammans regerar bandet över Pustervik med… av Freja Wehrling
Matt Corby – Telluric Matt Corby började sin musikaliska bana med att delta i Australiens variant av Idol, ett beslut han senare ångrade. Även om det medgav en viss uppmärksamhet så förlorade han, precis som många andra som ställt upp i stjärnfabriken, autenticiteten som en skönsjungande snubbe med gitarr behöver. Nio år och en handfull EP:s senare står han… av Filip Hiltmann
Big Ups – Before a Million Universes ”Everybody says it’s getting better all the time, but it’s bad / Still bad”. Detta hävdade Big Ups frontperson Joe Galarraga under Justice ifrån bandets första album. Det fanns tonvis av pessimism som genomsyrar hela Eighteen Hours of Static, men det var mest en generell klagan och avsmak för livet som uttrycks. Det var aldrig någonting… av John Jonsén
Kendrick Lamar – untitled unmastered. Överraskningsalbum börjar bli en trött historia vid det här laget. Den korta rusningen av adrenalin vid överraskningen dämpas ofta av besvikelsen över den hoprafsade musiken som inte kan mäta sig med mer kalkylerade och förberedda musikprojekt. untitled unmastered. är lyckligtvis ett av undantagen från denna regel. Kendrick Lamar är perfektionist, därför har han lagt in… av Erik Blohmé
Savages – Stockholm, 6/3 – 2016 Savages har besökt oss tre gånger tidigare, men det är sällsynt att få se kvartetten i sitt naturliga habitat. Första Sverigespelningen var i ett soldränkt tält ute på Hultsfred Stoxa. Där låg den parallellt med decibelentusiasterna i My Bloody Valentine, och förra årets Way Out West-besök skedde under ungefär lika oklädsamma omständigheter. Men Savages har… av Nike Rydberg
Markus Krunegård – Göteborg, 5/3 – 2016 Hur mycket plats kan man egentligen ta som artist utan att ens fanskara tröttnar och tappar intresset? Finns det en gräns när någons ego blir så pass uppblossat att det endast är hybrisen i musiken som utstrålas? Rent teoretiskt skulle Jonathan Johanssons trilogikonsert kunna vara ett sådant fall. Att framföra tre timmar av ens eget… av John Jonsén
Baio – by:Larm, 5/3 – 2016 Chris Baio spelar till vardags keyboard i Vampire Weekend, men gör ibland saker på egen hand, som till exempel ett album förra året. Ikväll är det hans 42:a spelning, men ändå känns han inte som något proffs, snarare tvärtom. Baios uttryck på scen ger mest sken av att han är en övertaggad bröllopssångare, eller någon… av Filip Hiltmann
Kaveh – by:Larm, 5/3 – 2016 Väl inne på Sentrum Scene möts vi av ett överraskande moment för de annars väldigt generiska konserterna på festivalen. En stor projektorduk har hissats upp och publiken väntar förväntansfullt på att få veta hur den ska nyttjas. Lagom till att klockan slår midnatt så får vi svaret. Kaveh är, trots sina blotta 21 år, närmast… av Amel Suljevic