Låpsley – Long Way Home Holly Lapsley Fletcher har sagt sig ta avstånd från glada klubblåtar och skämtsamt påstått att hela hennes karriär kommer att cirkulera kring ledsna grejer. I linje med detta är debutalbumet Long Way Home dränkt i blått – melankolin ligger alltid där som om det vore ett av lagren i produktionen. Lyriken är centrerad kring en… av Johanna Eliasson
ABRA – by:Larm, 5/3 – 2016 Bredvid mig i Red Bull Music Academy-tältet står två norska män som till synes verkar ha passerat i alla fall 25 år. Det hindrar dem inte från att, i ungdomlig tonårsanda, skandera ”ABRA” i hopp om en reaktion från den soundcheckande artisten. Bilden av ABRA som en av dagens mest intresseväckande och hajpade artister cementeras…. av Amel Suljevic
Kwamie Liv – by:Larm, 4/3 – 2016 När Kwamie Liv förra året i direktsänding tolkade Kim Larsens gamla klassiker Pianomand stod hon för ett av fjolårets starkaste och mest gåshudsframkallande ögonblick. Total hängivelse var ledordet i den minst sagt avskalade versionen där man faktiskt skulle kunna höra en knappnål falla bakom hennes blottade stämband. Endast uppbackad av ett piano med rösten i… av Redaktionen @ Festivalrykten
Danny L. Harle – by:Larm, 5/3 – 2016 På tvillingscenen bredvid Danny L. Harles har precis det lokala framtidshoppet Dagny gjort en storstilad spelning för by:Larms hittills största publik. För första gången på festivalen känns det verkligen som en riktig festival, och inte bara ett Mecka för musikbranschfolk. Att publiken – som bland annat innehöll en civilklädd Kygo – efter spelningens slut inte… av Filip Hiltmann
Whitney – by:Larm, 3/3 – 2016 Jag tror att det var trummisen i det kanadensiska hårdrocksbandet Triumph som sa att det är omöjligt att vara sångare och trummis på samma gång, att det är som att vara eldslukare och brandman samtidigt – två helt enkelt oförenliga arbetsuppgifter. Det verkar inte Julian Ehrlich, sångare tillika trumslagare i det omåttligt hajpade Chicago-bandet Whitney,… av Filip Hiltmann
Liima – by:Larm, 3/3 – 2016 Liima betyder lim på finska, och är ett projekt bestående av danska Efterklang och finska Tatu Rönkkö. Tillsammans spelar de cineastisk pop rotad i elektroniska influenser, som ett Animal Collective med rötterna i postrock istället för psykpop. Debutalbumet som når butikerna i mitten av mars skrevs på fyra olika platser – Finland, Berlin, Istanbul och… av Filip Hiltmann
Poliça – United Crushers Med dånade trummor och dramatisk sång har Poliça skapat sig en egen musikalisk värld. En värld man kan krypa in i som en koja från barndomen och där tonerna är det enda väsentliga. I nya United Crushers är det som att denna värld både har expanderats och skalats av. Poliças unika sound är tydligare än… av Freja Wehrling
Liss – by:Larm, 3/3 – 2016 Liss är historien om ”fyre drenger fra Aarhus” som innan de ens skrivit på ett skivkontrakt fick spinn av självaste hitmakaren Pharrell Williams. Sedan dess har fyrmannakonstellationen som på scen blir fem kunnat välja och vraka bland anbuden. Valet föll slutligen på eminenta XL Recordings, ett av Storbritanniens just nu främsta skivbolag, som går i… av Redaktionen @ Festivalrykten
Leslie Tay – by:Larm, 3/3 – 2016 Det Red Bull-utsmyckade tältet på Youngstorget i centrala Oslo ekade tomt när Leslie Tay intog scenen – trots att det fanns en kö av människor som gladeligen ville in i värmen för att höra RMH-medlemmen. Missförståndet ledde till att de två första låtarna av uppträdandet, Sofie och Vems Fel? från debut-EP:n 12 år, framfördes för en… av Amel Suljevic
The 1975 – I Like It When You Sleep, For You Are So Beautiful Yet So Unaware of It Det är alltid lika bitterljuv underhållning när män oroar sig över sin maskulinitet och vill överkompensera för det. Det kvittar om det är en superlyxig bil, en vrålande motorcykel eller öppet skyltande om att ha legat med 4800 kvinnor, för oavsett är det ändå bittert i det faktumet att det absolut inte förändrar någonting, även om… av John Jonsén
Money – Stockholm, 2/3 – 2015 Kägelbanan är mörk och känns på något vis mindre än vad den brukar göra. Det är inte klaustrofobiskt, snarare känns det som en hemmafest där huvudpersonen ännu inte anlänt. Jamie Lee springer ensam ur publiken och upp på scenen. Han berättar att de spelade för 14 personer i Åhus tidigare i veckan – vi är… av Olivia Nordell
Refused – West Coast Riot, 27/2 – 2016 Ett så pass legendariskt band som Refused behöver egentligen inte någon medömkan, men det är trots allt svårt att inte tycka lite synd om dem. Sedan de avslutade sin karriär för första gången under 1998 har de gjort allting som deras fanbase önskat: återförenats, återförenats igen och dessutom släppt en comebackskiva (som inte ens verkade… av John Jonsén