Cullen Omori – New Misery I New Misery har förre detta Smith Westerns-medlemmen Cullen Omori öst ur sig upplevelserna från sitt tidigare band och funderat över vad som följde uppbrottet. Resultatet är en popskiva med vilken Omori försiktigt lämnar sitt avtryck som soloartist. Med en historia av att ha grundat ett relativt framgångsrikt indieband kan det tänkas att både omvärlden… av Freja Wehrling
King Khan and the Shrines – Göteborg, 16/3 – 2016 Redan från början står det klart att King Khan and the Shrines är kungar på scenen. Bandets frontman, Arish Ahmad Khan, är iklädd en fjäderprydd turban och det enda som fattas till utstyrseln är en spira i handen. Resten av the Shrines är även dem draperade med silvermantlar och tillsammans regerar bandet över Pustervik med… av Freja Wehrling
Matt Corby – Telluric Matt Corby började sin musikaliska bana med att delta i Australiens variant av Idol, ett beslut han senare ångrade. Även om det medgav en viss uppmärksamhet så förlorade han, precis som många andra som ställt upp i stjärnfabriken, autenticiteten som en skönsjungande snubbe med gitarr behöver. Nio år och en handfull EP:s senare står han… av Filip Hiltmann
Big Ups – Before a Million Universes ”Everybody says it’s getting better all the time, but it’s bad / Still bad”. Detta hävdade Big Ups frontperson Joe Galarraga under Justice ifrån bandets första album. Det fanns tonvis av pessimism som genomsyrar hela Eighteen Hours of Static, men det var mest en generell klagan och avsmak för livet som uttrycks. Det var aldrig någonting… av John Jonsén
Kendrick Lamar – untitled unmastered. Överraskningsalbum börjar bli en trött historia vid det här laget. Den korta rusningen av adrenalin vid överraskningen dämpas ofta av besvikelsen över den hoprafsade musiken som inte kan mäta sig med mer kalkylerade och förberedda musikprojekt. untitled unmastered. är lyckligtvis ett av undantagen från denna regel. Kendrick Lamar är perfektionist, därför har han lagt in… av Erik Blohmé
Savages – Stockholm, 6/3 – 2016 Savages har besökt oss tre gånger tidigare, men det är sällsynt att få se kvartetten i sitt naturliga habitat. Första Sverigespelningen var i ett soldränkt tält ute på Hultsfred Stoxa. Där låg den parallellt med decibelentusiasterna i My Bloody Valentine, och förra årets Way Out West-besök skedde under ungefär lika oklädsamma omständigheter. Men Savages har… av Nike Rydberg
Markus Krunegård – Göteborg, 5/3 – 2016 Hur mycket plats kan man egentligen ta som artist utan att ens fanskara tröttnar och tappar intresset? Finns det en gräns när någons ego blir så pass uppblossat att det endast är hybrisen i musiken som utstrålas? Rent teoretiskt skulle Jonathan Johanssons trilogikonsert kunna vara ett sådant fall. Att framföra tre timmar av ens eget… av John Jonsén
Baio – by:Larm, 5/3 – 2016 Chris Baio spelar till vardags keyboard i Vampire Weekend, men gör ibland saker på egen hand, som till exempel ett album förra året. Ikväll är det hans 42:a spelning, men ändå känns han inte som något proffs, snarare tvärtom. Baios uttryck på scen ger mest sken av att han är en övertaggad bröllopssångare, eller någon… av Filip Hiltmann
Kaveh – by:Larm, 5/3 – 2016 Väl inne på Sentrum Scene möts vi av ett överraskande moment för de annars väldigt generiska konserterna på festivalen. En stor projektorduk har hissats upp och publiken väntar förväntansfullt på att få veta hur den ska nyttjas. Lagom till att klockan slår midnatt så får vi svaret. Kaveh är, trots sina blotta 21 år, närmast… av Amel Suljevic
Låpsley – Long Way Home Holly Lapsley Fletcher har sagt sig ta avstånd från glada klubblåtar och skämtsamt påstått att hela hennes karriär kommer att cirkulera kring ledsna grejer. I linje med detta är debutalbumet Long Way Home dränkt i blått – melankolin ligger alltid där som om det vore ett av lagren i produktionen. Lyriken är centrerad kring en… av Johanna Eliasson
ABRA – by:Larm, 5/3 – 2016 Bredvid mig i Red Bull Music Academy-tältet står två norska män som till synes verkar ha passerat i alla fall 25 år. Det hindrar dem inte från att, i ungdomlig tonårsanda, skandera ”ABRA” i hopp om en reaktion från den soundcheckande artisten. Bilden av ABRA som en av dagens mest intresseväckande och hajpade artister cementeras…. av Amel Suljevic
Kwamie Liv – by:Larm, 4/3 – 2016 När Kwamie Liv förra året i direktsänding tolkade Kim Larsens gamla klassiker Pianomand stod hon för ett av fjolårets starkaste och mest gåshudsframkallande ögonblick. Total hängivelse var ledordet i den minst sagt avskalade versionen där man faktiskt skulle kunna höra en knappnål falla bakom hennes blottade stämband. Endast uppbackad av ett piano med rösten i… av Redaktionen @ Festivalrykten