MØ – Popaganda, 29/8 – 2015 Det absolut häftigaste med MØ är hennes råa energi — hon förkroppsligar en frispråkig tonårsrebell och en stark, självsäker varelse i ett. Hon framför suggestiva texter men är aldrig något annat än ett subjekt, hon lyckas förändra och vända upp och ner på låtar som hon redan i produktionen satt sin stämpel på men totalt… av Olivia Nordell
Konstsimmet – Popaganda, 29/8 – 2015 Förra året fick vi alla en kallsup – konstsimmet ströks från Popagandas festivalprogram. Det har åtminstone varit en stående programpunkt som förutom badankor knutit festivalen till det unika festivalområde som Eriksdalsbadet är. Efter de blågula framgångarna i sim-VM tidigare i år, där bland annat Sara Sjöström som vanligen tränar vid Eriksdalsbadet kammade hem medaljer i… av Redaktionen @ Festivalrykten
Amason – Popaganda, 29/8 – 2015 Länge var Amason det spännande sidoprojektet, där Amanda Bergman a.k.a. Idiot Wind / Hajen samsades med medlemmar från Dungen och Miike Snow. Men efter årets hyllade debutalbum Sky City har det lossnat ordentligt och under sommarens turné har det blivit tydligt att de kan stå på egna ben. På Popaganda är publiken hängiven och stor,… av Rikard Berg
Lorentz – Popaganda, 29/8 – 2015 Popaganda har i år vågat satsa fullt ut på nya stjärnskott som headlines: de två sista spelningarna på stora scenen är båda Stockholmsartister som blommat ut på allvar det senaste året, nämligen Lorentz och Seinabo Sey. Den förstnämnda har haft ett guldkantat år, med en vunnen Grammis och en massiv hajp kring sitt första soloalbum… av Rikard Berg
Laakso – Popaganda, 29/8 – 2015 Att Markus Krunegård blommade ut som låtskrivare under Markusevangeliet råder det inga tvivel om. Istället för att sjunga på engelska, ett språk som Markus inte är jättebra på, började han sjunga på svenska och fann då en helt ny publik. Jag kan ändå sakna Laaksos nästan absurt extroverta lyrik med Markus svengelska uttal. Precis som… av Filip Hiltmann
bob hund – Popaganda, 28/8 – 2015 bob hund har sedan starten i det närmaste blivit en institution inom svensk popmusik. De senaste åren har bandet blivit än mer oförutsägbara, något som kulminerade när bandet dog och återuppstod i en operaföreställning på Malmö opera. Stockholmsspelningar brukar vara tämligen sällsynta för bob hund, som förra året bland annat gästade Skövde och senare i… av Filip Hiltmann
James Blake – Popaganda, 28/8 – 2015 James Blake på Popaganda är en av festivalens mest malplacerade akter. Som ett stort internationellt indienamn hör det givetvis hemma på Stockholms största indiefestival, men omgiven av mer dansösa akter som Robyn, Elliphant, Jungle och bob hund blir hans trögflytande musik också ett inslag som får vissa i publiken att gäspa. Eftersom festivalen dessutom kör… av Rikard Berg
Angel Haze – Popaganda, 28/8 – 2015 Angel Haze, eller Raee’n Roes Wilson, som hen egentligen heter skulle som bekant egentligen ha spelat på Bråvallafestivalen i sommar. Efter att ha påstått att SAS skulle ha avbokat hens flygbiljetter 40 minuter innan avgång ledde det till en rad arga tweets mot det skandinaviska flygbolaget. Inför gårdagens spelning kunde dock den orolige läsa att… av Filip Hiltmann
Robyn & La Bagatelle Magique – Popaganda, 28/8 – 2015 Det är någonting med Robyn som inte riktigt går att sätta fingret på. Hon är så perfekt tidsenlig varje gång hon släpper nytt, vare sig det är en egen fullängdare eller en samarbets-EP, och Robyn & La Bagatelle Magiques EP Love Is Free är inget undantag. Men till skillnad från hennes tidigare släpp, som alla… av Olivia Nordell
The Weeknd – Beauty Behind the Madness Beauty Behind the Madness är uppenbart albumet som är menat att en gång för alla etablera Abel Tesfaye, 25-åringen bakom pseudonymen The Weeknd, som äkta superstjärna. NY Times kallade honom träffsäkert för ett ”no hit-wonder” – en omåttligt populär gestalt som gjort sig världskänd genom sin mystiska image, sin extravaganta frisyr och genom att röra… av Erik Blohmé
Ghost – Meliora Det räcker med att titta på Ghosts pressbilder för att känna sig säker på hur de låter. Mot en svart bakgrund står en elakt stirrande sångare med corpse paint och komplett påveutstyrsel (med den uppenbara ändringen att korset är upp-och-nedvänt). Kring sig har han ett antal anonyma gestalter som alla bär heltäckande svarta kåpor och likadana… av Noa Söderberg
Chelsea Wolfe – Abyss Det skulle vara lättare att lokalisera Atlantis än att försöka definiera Chelsea Wolfe vid en enda genre. Hennes hybrid mellan folk, doom metal och goth har både frälst lyssnare inom alla dessa spektrum av musik, men också förbryllat dem i jakten på en övergripande term för att beskriva henne. Användare av Last.fm och Sputnikmusik har… av John Jonsén