FKA twigs – Way Out West, 13/8 – 2015 Way Out Wests bästa speltid alla kategorier har FKA twigs. Sist ut, i tältet, första dagen, de flesta har inte hunnit tröttna på överpriserad mat och att uppleva en stilmässig déjà vu varje gång man passerar en ny grupp människor, och för många har dagen lett fram till just det som sker klockan tio. Tahliah Debrett… av David Winsnes
Future Islands – Way Out West, 13/8 – 2015 Future Islands gjorde för tre år sedan odiskutabelt en av 2000-talets bästa svenska festivalspelningar. De hade släppt tre album men var fortfarande doldisar, Hultsfred regnade sönder och folk sökte ovetandes skydd i före detta Teaterladan. Där stod Samuel T. Herring och försökte slå hål på sitt bröst. Det var en konsert där man såg hur folk… av David Winsnes
AV AV AV – Way Out West, 13/8 – 2015 Inledningsvis har Way Out Wests program dominerats av gitarrer i den soldränkta parken, men scenen Dungen som introduceras förra året blir en perfekt tillflyktsort när man fått nog av gitarrer (det kan hända även den som placerar The War On Drugs Lost in the Dream som ett av 2014 års bästa album). Tillsammans med Red… av Redaktionen @ Festivalrykten
Beck – Way Out West, 13/8 – 2015 Efter att personligen ha väntat i sju år blir det helt plötsligt två kvällar med det amerikanska rockgeniet Beck Hansen. I onsdags dök han upp som gubben i lådan på Pustervik när festivalen presenterade konceptet ”hemlig spelning”, och igår fick han äran att avrunda Way Out Wests första festivaldag. Det är en smått absurd företeelse… av Redaktionen @ Festivalrykten
Dr. Dre – Compton Efter tolv år av prestationsångest och kreativt limbo lät Dr. Dre med Detox andrasingel I Need A Doctor meddela att man kunde kyssa hans obeslutsamma arsle farväl. Han var tillbaka. Men – och det tycks alltid finnas ett men med Dr. Dre – åren gick och bara så sent som förra veckan fick vi veta… av Martin Kørra
HEALTH – DEATH MAGIC De som såg HEALTH live någonstans runt 2007 hade nog svårt att tänka sig att gruppen skulle röra sig ens en millimeter mot popmusikens gränsland. Men 2008 fick gruppen sin största hit, som inte var deras egen: Crystal Castles Crimewave, en remix av HEALTH-låten med samma namn, lyfte den smala noisegruppen, eller åtminstone deras namn,… av Erik Blohmé
Robyn & La Bagatelle Magique – Love Is Free Det är 20 år sedan Robyn som 16-åring slog igenom med Max Martin-skrivna Show Me Love och 17 år sedan rave förklarades vara ute till Elins förtret i Fucking Åmål, där samma låt gjorde ett lika starkt avtryck på filmen som Broder Daniels mer hippa soundtrack. Och nu när rave, som många vet, åter hamnat… av Rikard Berg
Titus Andronicus – The Most Lamentable Tragedy Efter den stora succén med The Monitor, ett fantastiskt 65-minuters konceptalbum om det amerikanska inbördeskriget med referenser till Titus Andronicus frontman Patrick Stickles egna personlighetskriser, valde bandet under 2013 att påbörja ett ännu större koncept – en rockopera. Att beskriva det som att försöka hoppa över en ribba för högt positionerad känns något rimligt, men… av John Jonsén
Teddybears – Storsjöyran, 1/8 – 2015 ”Allvarligt talat, vi är gamla och måste gå och lägga oss” säger Teddybears innan de går på en sista gång för att spela Punkrocker. Det har verkligen inte märkts, och inte bara för att bandet döljer sina ansikten bakom absurda björnmasker, utan för att energinivån de uppvisar på scenen är högst ungdomlig. Sådan är även… av Erik Blohmé
Lianne La Havas – Blood Amy, filmen om en av 2000-talets mest missförstådda talanger, hade nyligen premiär. Där berättas historien om en sanslöst begåvad jazzsångerska och musiker vars musikaliska gärning långsamt begravdes under skandalrapportering om drogmissbruk och stormiga kärleksförhållanden. När jag lyssnar på Blood kommer jag att tänka på Amy Winehouse och hennes öde. Lianne La Havas liknar en nutida, fungerande… av Noa Söderberg
Mas Ysa – Seraph Ger du dig i kast med en artist vars projektnamn är Mas Ysa, som dessutom beskriver sig själv som ”visual artist”, så är det inte helt orimligt att förvänta sig ett album bestående av loopad tvärflöjt över black metal-riff och valsång. Men Seraph är inte svår musik, alls. Det inledande titelspåret kan visserligen ge sken… av Erik Blohmé
Mac DeMarco – Another One Denna sommar har Mac DeMarco släppt nytt mer ofta än sällan. Åttonde juli gav han ut Some Other Ones, en samling instrumentala spår som lades upp för gratis nedladdning på hans Bandcamp, och nu i dagarna är det dags för hemmainspelade mini-LP:n Another Ones officiella release. Vad gäller sound har inte mycket förändrats sedan Salad… av Maja Björsne