The Hanged Man – Emmabodafestivalen, 24/7 – 2015 Det är nu ett par år sedan Those Dancing Days svepte över Popsverige som en tornado, för att sedan på tok för tidigt tacka för sig. Via Vulkano har nu Rebecka Rolfart, en av TDDs originalmedlemmar, börjat ge ut musik som The Hanged Man. I slutet av förra året kom minialbumet First Quarter Moon som visar att Rolfart absolut är kapabel att stå på… av Hugo Gerlach
Tropkillaz – Emmabodafestivalen, 23/7 – 2015 Det fanns en tid då ett par ackord räckte för att utröna var musiken kom ifrån. Genrer och ljudbilder uppstod gärna inom gångavstånds-radie. Manchester, Bristol, Göteborg, Detroit och Berlin – ja, det har funnits kännetecken för många metropoler när det kommer till musik och subkulturer. Samtiden har emellertid förändrats, globaliseringens effekter är påtagliga och french house… av Redaktionen @ Festivalrykten
Rymdkraft – Emmabodafestivalen, 23/7 – 2015 I och med att Emmabodafestivalen genomgick förvandlingen från Indieboda till Electroboda fanns det en genre som inte riktigt går att placera i något av de två facken: bitpopen (eller blipblop/chiptune – kärt barn har som bekant många namn). Tidigare var den ett givet inslag i form av framför allt (tidiga) Slagsmålsklubben och dess olika avarter, och i övergången… av Hugo Gerlach
E-type – Emmabodafestivalen 23/7 – 2015 E-type som bokning passar tryggt in i Emmabodas plojsegment och har egentligen hela slaget vunnet redan när han utannonserats och cashat in likesen på sociala medier. Förväntningarna överstiger aldrig det där första, inledande garvet och E-type skulle utan några höjda ögonbryn som reaktion kunna kliva upp på scenen ensam, riva av de största hitsen medelst… av Martin Kørra
Far & Son – Emmabodafestivalen, 22/7 – 2015 Inför den här spelningen var planen att försöka fokusera på de musikaliska aspekterna av Far & Sons spelning. Det skulle visa sig vara helt omöjligt. Publiken framför Skogen är många gånger större och peppad än den skara som dök upp för Solen som nyss avslutade sin spelning: visst finns det en del brassestolar bland oss,… av Hugo Gerlach
Solen – Emmabodafestivalen, 22/7 – 2015 ”FUCK YOU”, till och med i versaler, står det när man vandrar mot Ängen, festivalens största scen. Där spelar Gävlebandet Solen som med albumet Till dom som bryr sig blev en vacker förlängning av 90-talet. Och det är befogat att fråga sig hur många det egentligen är som bryr sig, det svårmod som finns insprängt… av Redaktionen @ Festivalrykten
Wilco – Star Wars Wilco kan kännas som ett frustrerande band. Oavsett om det beror på experimentlusta eller ren trots så ger de sällan sina lyssnare vad de vill ha, utan gör oblygt vad de känner för i stunden. Fast kanske är det egentligen deras fanskara som är svår att tillfredsställa: det blir lätt så när ett band rör… av Erik Blohmé
Ratatat – Magnifique Det har gått fem år sedan Ratatat släppte LP4. På ett sätt märks det: bandet har delvis gått ifrån sin tidigare mycket beatsbaserade instrumentala musik, till en skiva där melodierna ges mer plats. På ett annat sätt märks det inte: det är i grund och botten samma duo som sprängde sinnen till höger och vänster med… av Hugo Gerlach
Tame Impala – Currents I början av fjolåret släppte Tame Impala en cover på Michael Jacksons paranoida pärla Stranger in Moscow från 1996. Bandet tog ett märkbart kliv där: från debuten Innerspeakers bryska men perfekt balanserade uppväckning av 60-talets psykedeliska rock via uppföljaren Lonerisms flörtande med hänsynslöst medryckande groove och popmelodier, till att ingenjören Kevin Parker öppet visade var hans musikaliska blick… av David Winsnes
Years & Years – Communion Londons senaste radioplåga är tre pojkar med en förkärlek till svulstiga refränger som kallar sig för Years & Years. Med en uttalad beundran för artister som Radiohead och Jai Paul och en karriär som inleddes på det franska bolaget Kitsuné, som tidigare satt igång spännande karriärer för band som Hot Chip, Digitalism och Two Door… av Rikard Berg
Joanna Gruesome – Roskilde, 4/7 – 2015 Till Joanna Gruesomes försvar är deras Roskilde-spelning från första början dömd till att kännas smärtsam. I juni lämnades bandet av sin sångerska Alanna McArdle, inte ens en månad efter släppet av deras andra genomstarka album Peanut Butter. Och medan McArdle ägnar sommaren åt anledningen till sitt avhopp – att ta hand om sin psykiska ohälsa – jobbar sig hennes vänner… av Nike Rydberg
Deafheaven – Roskilde, 4/7 – 2015 Deafheaven borde fylla Pavilion enkelt. Det är Roskildes minsta scen men kvintetten har som bekant ett problem som stavas Paul McCartney-krock. Många av de trendkänsliga besökare som nyfiket säkert hade pallrat sig dit annars stannar och återupplever föräldrarnas vinylback framför Orange-scenen. Samma sak gäller för många av de rockrävar som möjligen tycker Deafheaven är lite pretentiöst… av David Winsnes