Ought – Roskilde, 2/7 – 2015 Likt sina landsmän Viet Cong rör sig kanadensarna i Ought i gränslandet mellan mer klassisk (om det nu finns någon sådan?) postpunk och en typ av art rock som är mer utmanande. Inledande Pleasant Heart är ett utmärkt exempel på det: riffet är öronbedövande intensivt och när sångaren och frontmannen Tim Darcy vrålar ”hah!” är det med en annan energi och… av Hugo Gerlach
St. Vincent – Roskilde, 2/7 – 2015 Som festivalakt är St. Vincent lite av en motsats till Roskildetorsdagens spelning med bob hund: med sin komplicerade art-rock och upphöjda scenpersona håller Annie Clark sin publik på ett betydligt större avstånd än publikfriande frontpersoner som Thomas Öberg. Hennes senaste album var förra årets bästa och ett dokument av en artist på sin kreativa peak och gränsen till… av Nike Rydberg
Mastodon – Roskilde, 2/7 – 2015 Precis innan Mastodon går på scenen presenteras de som ”världens bästa liveband”, ett påstående som är svårt att skriva under på. Det är däremot möjligt att de är ett av metalvärldens bästa studiomusiker, och kanske är det just studiomusiker som behövs för att styra upp alla ljudproblem som hemsöker Roskildes Arena-tält likt en grötighetens ande…. av Erik Blohmé
Father John Misty – Roskilde, 2/7 – 2015 Det är svårt att skilja Joshua Tillman från personligheten han spelar genom Father John Misty, och kanske är de egentligen samma person med små modifikationer. Den cyniska romantikern som obrytt ligger på sin madrass, röker gräs och nickar efterklokt åt världsekonomins kollaps och den totala meningslöshet finanskriserna lämnat bakom sig åt en förvirrad medelklass som… av Erik Blohmé
Noel Gallagher’s High Flying Birds – Stockholm, 2/7 – 2015 Det är årets varmaste dag hittills och Stockholm bjuder på nästintill tropisk hetta när den forne Oasis-mannen Noel Gallagher och hans högt flygande fåglar ska spela på Gröna Lund. Till skillnad från brodern Liam, vars Beady Eye redan gått i graven, har Noel lyckats få ihop ett band som faktiskt känns som ett band, och… av Filip Hiltmann
Florence + the Machine – Roskilde, 2/7 – 2015 Att Florence + the Machine fungerar som enormt arenaband är inget som är förvånande, Florence Welchs sångröst är enorm, refrängerna är enorma, låtproduktionerna är enorma. Hur hennes headlinespelning på Roskilde upplevs beror därför på hur mycket enormhet lyssnaren står ut med utan att få kväljningar. Men oavsett några undankrypande popkids (som befinner sig på de… av Rikard Berg
Pharmakon – Roskilde, 2/7 – 2015 Tjugo minuter in i Pharmakons spelning på inomhusscenen Gloria tränger en person sig själv effektivt längst fram för att se vad som pågår där framme. Ingenting blir svaret. Det enda som finns att se är ett bord med utrustning, som knappt heller kan urskiljas i den rökdimma som ligger tät över rummet. Margaret Chardiet vandrar, kryper… av David Winsnes
ILoveMakonnen – Roskilde, 2/7 – 2015 Det är konstigt att se Makonnen där uppe. Varför är han inte här nere med oss och tittar på det som egentligen ska framträda, tänker man. En lämpligare scen för honom än Apollo hade varit i ett nedskräpat camp på fältet till vänster. Makonnen känns ju som en snubbe som tittar förbi när stämningen är låg och pumpar… av David Winsnes
Veronica Maggio – Roskilde, 2/7 – 2015 Någon i publiken har (förstås) med sig en skylt där det står “Spela Shoreline” och viftar ihärdigt med den så fort Veronica Maggio är vänd åt det hållet. “Tyvärr, vi kan inte den, men den är jättebra” säger hon peppande. Det är lugnt, hon har så många hits själv att en Shoreline inte behövs för… av Rikard Berg
bob hund – Roskilde, 1/7 – 2015 När bob hund går på scenen så förkunnar gruppen att de auktionerat ut sina instrument och att allt på scenen är lånat. Trumsetet har de funnit i Köpenhamn, och syntarna är tagna från olika skolors musiksalar. Förutom att ljudet inte är så rent och klart som det kanske skulle ha kunnat vara så märks det… av Erik Blohmé
The War on Drugs – Roskilde, 1/7 – 2015 Det fanns en tid då musikaliska ”woo!”-utrop var förbehållna Win Butler i ett ungt lovande Arcade Fire. Ett decennium senare delar de sin plats som Bruce Springsteen-influerat indierockband med The War on Drugs, ett band som tycks stå mer och mer bredbenta för varje nytt album de ger ut. Med förra årets album Lost in the Dream bakom sig har bandet… av Nike Rydberg
King Gizzard & the Lizard Wizard – Roskilde, 1/7 – 2015 Australiensiska King Gizzard & the Lizard Wizard har, på pappret, en del gemensamt med Tame Impala. Förutom att de båda är psykedeliska rockband från andra sidan jordklotet har de tidigare dessutom inte mindre än tre Kevin Parker-look-alikes i bandet. Möjligen en tillfällighet – långt svallande hår och enfärgade t-shirts är ingen superunik stil, framförallt inte i den scenen…. av Hugo Gerlach