Mew – Bråvalla, 26/6 – 2015 När de inledande ackorden i Making Friends upprepas låter det mer som en emotionellt laddad siren än ett oskyldigt intro. Att de vill ha så mycket uppmärksamhet som möjligt är dock helt förståeligt, då det skulle vara en enorm förlust att inte få ta del av en så pass explosiv och sommaroptimal öppningslåt som Witness. Det känns… av John Jonsén
Refused – Bråvalla, 26/6 – 2015 Det fanns en tid då hardcorepubliken kastade kött på Dennis Lyxzén, rena Mayhem-fasoner, ej som en protest mot att han är vegetarian och dessutom en av de sexigaste, snarare som en absurd ritual i punksvängen (även om det tycks höra till ovanligheterna numera). Det är dock inte så illa att på senare år få uppleva Refused… av Redaktionen @ Festivalrykten
Muse – Bråvalla, 26/6 – 2015 Efter den omtumlade fullängdaren The 2nd Law, som var Muse sätt att acklimatisera sig till den svårnavigerade samtiden, meddelade den brittiska rocktrion att de återgår till rötterna. Och nya fullängdaren Drones är en slängkyss till det progressiva rockband som Muse en gång var. Det är också i de tongångar som den efterlängtade spelningen på Bråvalla… av Redaktionen @ Festivalrykten
Millencolin – Bråvalla, 25/6 – 2015 Trots att det var 23 år sedan Millencolin först plockade upp sina instrument och började skriva skatepunk, känns det som tiden inte påverkat bandet ett dugg när den purfärska Egocentric Man spelas inför en entusiastisk Bråvalla-publik. Samma livfulla tonårsmentalitet finns kvar hos samtliga medlemmar, men framförallt hos de båda gitarristerna Mathias Färm och Erik Ohlsson… av John Jonsén
A$AP Rocky – Bråvalla, 25/6 – 2015 På en punkt överträffar Bråvalla alla svenska festivaler just nu – ingen kan mäta sig med det här omfattande hiphop-programmet som rymmer både pionjärer och uppstickare. Inom loppet av några timmar kunde man uppleva Linda Pira, Angel Haze ställde tyvärr in, Joey Bada$$ och slutligen A$AP Rocky. Här finns med andra ord både bredd och kredd…. av Redaktionen @ Festivalrykten
Joey Bada$$ – Bråvalla, 25/6 – 2015 Jo-Vaughn Virginie Scott är född 1995, han är jämlik med större delen av den publik som möter honom på en av festivalens större scener. Han är en gigant som redan deklarerat att han är framtiden, något fel på självförtroendet är det inte hos den talangfulle rapparen som redan för tre år sedan pekades ut som… av Redaktionen @ Festivalrykten
Refused – Freedom När ett band som Refused har ett arv baserat på deras dödsförklaring är det fullt förståeligt om de blir kallade för hycklare vid en återförening. Just därför är en uppföljare till The Shape of Punk to Come det mest provocerande och djärva de kan göra. Som en konsekvens kanske det saboterar bandets egna arv, men… av John Jonsén
SOHN – Best Kept Secret, 21/6 – 2015 Musiken SOHN skapar är övervägande mörk, och på festivalens sista dag har han visserligen inte en av de sista tiderna men att han är placerad på en av de större tältscenerna väger upp för det faktum att solen ännu inte riktigt gått ner. Gemensamt med sin egen musik gjorde han sig ett rejält namn som producent åt bland… av Hugo Gerlach
Dan Deacon – Best Kept Secret, 21/6 – 2015 Att ha en speltid som krockar med alt-J är något många skulle se som en nackdel. Inte Dan Deacon. Istället för att klaga på att han kommer att spela framför en marginaliserad publik så proklamerar han istället att alla här har någonting gemensamt – vi gillar inte alt-J. alt-J, kända för att vara stelare än… av Filip Hiltmann
Fucked Up – Year of the Hare Sedan Fucked Up släppte det 72 minuter långa debutalbumet Hidden World under 2006 har de skrivit en modern rockopera, släppt så många singlar att inte ens deras två samlingsskivor lyckas täcka allt material och nästan varje år klämt ut progressiva punkrockkompositioner i samma anda som Rushs 2112, utan något tecken på att sakta ner. Dessa… av John Jonsén
Waxahatchee – Best Kept Secret, 21/6 – 2015 Under söndagseftermiddagen tittar solen för första gången fram under festivalen vilket gör att den större delen av besökarna håller sig utanför festivalens många tältscener. Flera väljer därför att se Waxahatchee på avstånd, och med tanke på den loja stämningen på scen görs det med all rätt. Jag ser ingen anledning att stå längst fram för… av Filip Hiltmann
Alvvays – Best Kept Secret, 21/6 – 2015 På spelschemat har kanadensiska Alvvays en timme att utnyttja. Det är ganska saftigt för ett band som än så länge bara släppt ett album som dessutom klockar in på lite mer än 30 minuter. Det är på förhand något oklart hur bandet tänkt att disponera sin speltid, och när de kliver på scen femton minuter sent är… av Hugo Gerlach