Mac DeMarco – Field Day, 7/6 – 2015 Om man säger Mac DeMarco så tänker nog de flesta på cigaretter, den charmiga gluggen, och hans galna liveframföranden. Oftast lyckas han skapa en balans mellan att vara irriterande rolig, omogen och älskvärd, vilket har resulterat i en egen liten tron i medievärlden. Att det idag är rätt publik för honom på Field Days sista dag… av Stella Mathioudaki
FFS – FFS Brittiska 00-talets mest indieklubbsvänliga pojkband, Franz Ferdinand, har alltid haft ett rätt uttryckslöst förhållningssätt till humor. Den har alltid funnits där i texterna, men Alex Kapranos likstela sångstil har hållit den under ytan av den medryckande dansrocken. Sparks däremot, visserligen amerikaner men också så brittiska i sitt uttryck som det bara går, har ända sedan… av Rikard Berg
Allah-Las – Field Day, 7/6 – 2015 Efter en lyckad förstadag tar vi nya tag och kör på med andra tillika sista dagen på Field Day 2015, som till mestadels består av en massa rock. På line-upen ser vi akter så som Patti Smith, Ride, Bad Breeding, YAK, DIIV, och många fler. När jag går omkring på området runt två-tiden är det… av Stella Mathioudaki
Muse – Drones För nästan exakt tjugo år sedan lanserade Coca-Cola Company en ny sorts Coca-Cola, känd som New Coke. På grund av att läskkonsumenter i USA började föredra Pepsi, fick företaget total panik och bestämde sig för att göra om hela receptet, vilket sedan bemöttes med skoningslöst hat från det amerikanska folket. Drycken de hade älskat och… av John Jonsén
FKA twigs – Field Day, 6/6 – 2015 Med en så pass populär och eftertraktad performer som FKA twigs följer höga förväntningar och redan efter sin första EP som hon laddade upp på sitt Youtube-konto år 2012 har hennes framgång varit oundviklig. Nu tre år senare har hon hunnit släppa ännu en EP och även ett album som förra året tog sig upp… av Stella Mathioudaki
Shura – Field Day, 6/6 – 2015 Det är första dagen på årets Field Day-festival i London, solen har kastat sig över staden och området är fyllt av sommarkåta festivalbesökare. Vid Shacklewell Arms-scenen står två DJs och spelar somrig dansmusik när jag enkelt tar mig fram till scenens front för att se den ryskfödda britten Shura. Samtidigt, bara några hundra meter ifrån,… av Stella Mathioudaki
The New Pornographers – Stockholm, 4/6 – 2015 Kanadensisk indierock har i det närmaste blivit en institution. Med namn som Wolf Parade, Arcade Fire och Frog Eyes har det stora landet i norr lyckats leverera några av de mest spännande popakterna under 00-talet. The New Pornographers kvalar mycket väl in på tidigare nämnda lista. Indiesupergruppen från Vancouver som vanligtvis innehåller både Neko Case… av Filip Hiltmann
Bob Hund – Dödliga klassiker 3 Bob Hund vet att tvekan dödar: ska du göra en låt baserad på en ordvits så banal som RockaBilligt så måste du göra det helhjärtat. Thomas Öbergs hängivna sång, där han pendlar mellan teatral spoken word och att vråla, ger ett helt psykotiskt intryck som fungerar väl mot de hetsande trummorna och den tätnande instrumentationen…. av Erik Blohmé
SOAK – Before We Forgot How to Dream Det första som slår mig gällande debutskivan av SOAK, eller Bridie Monds-Watson som hon egentligen heter, är den fantastiska produktionen. Hennes folkpopiga singer/songwriter kläs i en dynamisk skrud, ständigt i rörelse. Akustiska och elektriska gitarrer (som båda låter otroligt bra), slagverk, piano och stråkar samlas i en långsamt sjudande kittel. De ensamma gitarrerna utgör grunden,… av Noa Söderberg
Jamie xx – In Colour Redan när Jamie Smith tog steget utanför den trio som utgjort hans hem de senaste åren visade han upp en helt ny musikalisk sida. Tillsammans med soullegenden Gil-Scott Heron producerade han ett album där tropiska trummor fick vandra längs trumhinnorna tillsammans med en raspig och rökig soulstämma. Som medlem i hyllade The xx har han… av Redaktionen @ Festivalrykten
Florence + the Machine – How Big, How Blue, How Beautiful How Big, How Blue, How Beautiful är den tredje fullängdaren från Florence Welchs projekt Florence + the Machine. Hennes två första album skrevs och spelades in i en dimma under två års tid, något som avspeglades i musikens kompakta ljud. I vintras pratade hon med NME om albumet och tiden innan det och sa ”Something wasn’t quite… av Olivia Nordell
American Football – Primavera Sound, 30/5 – 2015 Att kalla American Footballs nuvarande turné för återföreningsturné vore felaktigt i och med att bandet inte gjorde någon mer omfattande turné när det begav sig. Deras enda album, självbetitlade American Football från 1999, har genom åren uppnått kultstatus och ses idag som en av emogenrens absolut främsta och mest inflytelserika album. Precis som med Ride… av Filip Hiltmann