Ride – Primavera Sound, 29/5 – 2015 2013 var det My Bloody Valentine. 2014 var det Slowdive. 2015 är det Ride. Primavera har för tredje året i rad lyckats dra hit ett storslaget shoegaze-dragplåster, som i år består av nyligen återförenade britterna Ride. När jag 2009 önskade att de skulle spela på Way Out West i det då aktiva forumet fick jag… av Filip Hiltmann
Spiritualized – Primavera Sound, 28/5 – 2015 Primavera har på senare år blivit ökänt för sina galna krockar, något som inte är ett undantag ikväll. Samtidigt som Spiritualized spelar bland annat både Antony and the Johnsons och Tyler, the Creator, men trots det lyckas J. Spaceman & co locka en rätt stor publik till den centralt belagda ATP-scenen. Sedvanligen är bandet uppställt… av Filip Hiltmann
Antony and the Johnsons – Primavera Sound, 28/5 – 2015 Instoppad mellan en drös skränig rock, tidigare under dagen har jag malts ner av Viet Cong och Ought och strax därpå väntar The Black Keys, spelar Antony and the Johnsons på en av de största scenerna som en harmonisk svan som spatserar över en hetsigt trafikerad väg i centrala Barcelona. Det är lätt att tro… av Rikard Berg
The Black Keys – Primavera Sound, 28/5 – 2015 The Black Keys är tänkta som rockstjärnor. På papper gör de egentligen allt rätt: med en tajt uppsättning bluesgitarr och trummor, en lagom stark lukt av svett och sågspån och en drös ruffiga indiehits är de lysande. På platta är de allt som oftast också just det. Men som headline på hipstriga Primavera Sound i… av Rikard Berg
A$AP Rocky – At.Long.Last.A$AP I en intervju med GQ förklarar A$AP Rocky, också känd som Rakim Mayers, att han döptes efter ena halvan av den legendariska hiphop-duon Eric B. & Rakim och att han följaktligen ”was born for this shit”. This shit refererar till – får man anta – hiphopen och rappen och allt som hör därtill, men faktum… av Martin Kørra
Unknown Mortal Orchestra – Multi-Love Unknown Mortal Orchestra bildades som ett källarprojekt av exil-Nya Zeeländaren Ruban Nielson och var aldrig tänkt att bli mer än så. Efter två kritikerrosade album är det fortfarande ett källarprojekt, även om bandet expanderar i livesammanhang. Denna gång har Nielson lagt gitarren åt sidan för att istället utforska synthen, utan att egentligen låta särskilt synthig…. av Filip Hiltmann
Richie Ramone – Yeah!-festivalen, 15/5 – 2015 Tjugo minuter innan Lorentz speltid dyker det upp en liten papperslapp vid sidan av stora scenen som informerar oss om han ställt in – och att Richie Ramone ersätter. Det är mycket möjligt att scenen bredvid, en betydligt mycket mindre scen, fick den unga Stockholmaren att ställa in på grund av ”scentekniska problem”, eller så kanske Yeah!-festivalen… av John Jonsén
Bombshell Rocks – Yeah!-festivalen, 15/5 – 2015 Från att ha turnerat världen runt med punklegender som Blink-182 och The Offspring så öppnade Bombshell Rocks den första Yeah!-festivalen på fyra år framför tjugo personer. Om det beror på att festivalens andra besökare hellre ville stå packade som sardiner inne på alkoholserveringen, att Urban Cone var intressanta nog för att dra trippelt så många… av John Jonsén
Markus Krunegård – Yeah!-festivalen, 15/5 – 2015 Det förvånar mig att Markus Krunegård inte får headlina fler festivaler. Med tanke på att han gång på gång bevisat sin enorma karisma, släppte en helt fantastisk skiva förra året och ändå skrev folkklassikern Jag är en vampyr, så är det förvånansvärt sällan han befinner sig långt upp på en festivalaffisch. Om hans rockstjärnestatus för… av John Jonsén
Zhala – Zhala Som vi har väntat. Och längtat. Och väntat lite till. Hypen var ett faktum redan för tre år sedan, när Zhala, med singeln Slippin Around, tog sina första, långt ifrån stapplande, steg mot albumdebuten. Sedan dess har mycket hänt. I början av 2014 blev hon första utomstående artist att skriva på för Robyns skivbolag Konichiwa… av Maja Björsne
Laura Marling – Stockholm, 20/5 – 2015 Den 25-åriga brittiskan Laura Marling har hittills gett ut hela fem album på sju år, ett imponerande antal med tanke på hennes ringa ålder. På årets släpp Short Movie har Marling fortsatt att utforska den ofta åtsidolagda 70-talsfolken på sitt eget särpräglade vis. Även om albumet enligt många inte riktigt levde upp till de skyhöga… av Filip Hiltmann
Torres – Sprinter När Torres albumdebuterade för drygt två år sedan var det många som var imponerade: med mycket små medel lyckades hennes träffsäkra lyrik och hänförande röst skapa kompositioner som kändes nästan orkestrala. På andragiven Sprinter är tonen lite annorlunda. Skivan inleds med Strange Hellos där Mackenzie Scotts säregna röst och en avlägsen gitarr långsamt bygger upp ljudbilden,… av Hugo Gerlach