Sigur Rós
Stockholm Music & Arts, 30/7 – 2016

Stockholmsfestivalen har äntligen hittat både hem och form. Från en utpekad vuxenfestival till en bredare, om än nischad skapelse. Och det märks, här finns broar mellan generationer, i en line-up som står ut som något av det mest intressanta vi sett på svensk mark på senare tid. I år handlar det inte bara om huvudakterna, utan snarare hur man valt att integrera musik med konst, precis som namnet antyder. Från konstutsällningen med Yayoi Kusama till det skotska postrockbandet Mogwai som strax innan Sigur Rós spelar upp soundtracket Atomic samtidigt som den svartvita filmen rullar i bakgrunden. Lördagskvällen är som ett enda långt postrocks-marathon, där dånande ljud nästan lamslår publiken.

Och den där röda tråden finns även i Sigur Rós. Som väntat låter musiken som från ett annat universum – men det bör ändå betonas att det är sagolikt när Jonsi besjunger den becksvarta natten i Sæglópur med sin änglaliknande stämband samtidigt som ett instrumentalt inferno reser sig. Vartenda hårstrå på mina armar vill lämna min kropp. Och då är vi bara ett par låtar in i deras melankoliska ljudsfär.

Bandet har alltid framhävt sin närhet till naturen, som många andra band från Island. Men förmodligen inte lika tydligt och talande som kvällens visuella produktioner som både ger en inblick i stratosfären, orörda naturområden och explosiva åskmoln. Stundtals i sådan symbios att det är som att vi träder in i en ny värld. Att Sigur Rós skulle komma att handla om LED-skärmar känns på förhand absurt, men efter att ha sett dem måla upp himlavalvet en kväll som denna, där de bjuder in publiken till fler aspekter av både Sigur Rós och dess musik, får det gärna göra just det. Och om det tidigare varit behagligt att sluta ögonen i Glósóli är allt som sker på scen för samspelt och vackert för att inte låta ögonen vara uppspärrade. De visuella underverken förhöjer falsetten och förstärker de moln av kraftfull postrock som exempelvis Kveikur innehåller.

Sigur Rós alldeles egna universum är förmodligen vackrare än vi kunnat föreställa oss.