12 guldkorn på Roskilde 2019

Många artister stoltserar med att de gör vad de vill utan att försöka vara till lags, men Ulver är kanske det band i modern tid som bäst lever upp till det etoset. Deras sound och liveshower har utvecklats på ett chockartat sätt mellan musikstilar som black metal, postrock och syntpop. Med en hyllad turné för det Depeche Mode-doftande albumet The Assassination of Julius Caesar färskt i minnet släppte bandet i maj albumet Drone Activity, och som titeln antyder är syntpopen som bortblåst till förmån för långa, meditativa dronekompositioner. Att se Ulver live är alltid att se och höra något helt nytt, och nyfikna musiknördar med en smak för avant-garde och musik som en kontemplativ, allomfattande upplevelse bör se till att inte missa Ulver på onsdag.

Onsdag – 18:30 – Pavilion

På onsdag blir Roskildes Pavilion-scen förvandlat till ett tumultartat, regnigt Dublin. Fontaines D.C. blev med årets debutalbum Dogrel snabbt upphissade till post-punk-skyarna. Det med rätta. Albumet är en ode till ett Dublin i förändring, en kritisk blick mot Brexit och 40 minuter välvald gitarrslakt varvat med irländska melodier. I stil med (festivalkollegorna) Shame och (skivbolagskamraterna) IDLES kan man räkna med en liveshow med obligatorisk närvaro för den som vet att gitarrens era inte är död. Det är den inte. Knäck en Guinness, ses där, skål!

Onsdag – 22:00 – Pavilion

Det finns alltid ett nytt favoritband att upptäcka för de gamla heavy metal-fansen som driver runt över Roskildes festivalområde på jakt efter nästa riff. Årets nyinköpta gosedjur är Power Trip – en metal- och hardcorehybrid som påminner lika mycket om Anthrax som Black Flag. Dallas-gruppen bildades så sent som 2008 och har bara två album i bagaget, men det här är så långt ifrån ett nostalgiskt tribute-bygge du kan komma. Old school men fullständigt adekvat. 2017 års Nightmare Logic, en medryckande 30-minutersattack utan pausknapp, ansågs av många publikationer vara den bästa metalskivan på hela jordsnurret. Nu har Roskilde bett dem komma hit och frälsa hundratals skinnvästar med Slayer-patches. Det kommer bli saligt.

Onsdag – 23:30 – Avalon

Man ska aldrig underskatta de tidiga spelningarna på en festival. De är perfekta för att skaka av sig bakfyllan eller dagens första nachotallrik. Ännu bättre blir de av mysiga bokningar. Ämnena Stella Donnelly sjunger om är däremot allt annat än mysiga. Årets Beware of the Dogs, som vi hyllade med en 9/10, handlar om metoo-rörelsen och de våldsamma teman den berörde. Indiefolk-glittret som texterna omges av däremot, gör 12:45 till en alldeles utmärkt speltid. För ett wake-up call i dubbel bemärkelse borde alla traska mot Gloria: en intim scen för en ännu intimare spelning.

Torsdag – 12:45 – Gloria

Roskilde är som vanligt en hysterisk fest för alla fans av extrem hardcoremusik. Converge spelar först sista kvällen och vill du inte behöva gå runt och slå näven i närmaste vägg fram tills dess finns det mycket att ta del av: grindcorelegendarerna Misery Index, oljudssludge med Whores. och – i synnerhet – infernaliska Cult Leader. De härstammar från Amerikas mormonhuvudstad Salt Lake City men här finns litet tröst att finna: titlarna som anspelar på religion heter saker i stil med Gutter Gods och Isolation in the Land of Milk and Honey, och deras ljudvägg är kanske hela festivalens mest desperata skrän. Trummisen Casey Hansen ger dessutom black midis Morgan Simpson en match om festivalens mest perversa trumtempo. Ett typexempel för hur förtjusande brutalitet faktiskt kan låta.

Torsdag – 18:30 – Gloria

Tirzah gör en slags viskande soulmusik. Efter några beatstunga EP-släpp kom debutalbumet Devotion förra sommaren, en nedhyssjad skiva som tog åttonde plats när vi listade årets bästa. Styrkan ligger lika mycket i de glesa beatsen, som i tystnaden mellan dem – lika mycket i vad som sägs, som i vad som inte sägs. På det sättet har hon mycket gemensamt med många andra moderna soul- och R&B-stjärnor, såsom Solange och FKA twigs, med skillnaden att Tirzah fortfarande har auran av att vara oupptäckt, av att sjunga bara för dig. Den här småskaliga intimiteten har hon alla chanser att förmedla, när hon kliver upp på Roskildes minsta scen under torsdagskvällen.

Torsdag – 20:00 – Gloria

Många har försökt sig på att göra dansmusik för jordens undergång, och i väntan på domedagen har Amnesia Scanner ställt sig i ledet. Det borde varken förvåna dig att de kommer från Finland eller att de bor i Berlin – båda den kalla skräckestetiken och den tunga elektroniska grunden hörs i varje taktslag. Förra året släppte duon sitt debutalbum Another Life, och i takt med att de går mot mer poppiga territorier är det lätt att likna dem vid ett argare Sleigh Bells, eller ett mer industriellt Crystal Castles. Ryktet föregår dem om liveformen, där Apolloscenen står inför en intensiv urladdning.

Torsdag – 00:30 – Apollo

Om du på torsdag 02:00 ligger och deppar i ett sunkigt tält och suktar efter ett sofistikerat känsloslag i magen är Spleen United på Arena-scenen the place to be. Efter sex års tystnad är det en gång kritikerrosade electropop-fenomenet tillbaka. Debutalbumet Godspeed Into the Mainstream (2005) med tillhörande konserter tillhör något av det bästa som syntvärlden någonsin har haft att erbjuda. Det är lika tungt som det är luftigt, lika melodiskt som det är hypnotiserande, lika melankoliskt som det är dansant. Uppföljaren Neanderthal (2008) nådde första plats på danska hitlistan, men stora blev de aldrig riktigt i Sverige, och nu är de tyvärr nästintill bortglömda av svenska electrofans. Det må vara längesen Spleen United stod på scen sist, så det är svårt att veta exakt vad man ska förvänta sig, men så länge de inte tagit musikhistoriens största vänstersväng kan vi vara relativt säkra på att det blir jävligt bra.

Torsdag – 02:00 – Arena

Sidney Gish har en gjort Car Seat Headrest-liknande karriär genom att samla en kultpublik på Bandcamp för att sedan bli erbjuden skivkontrakt. Hennes musik kan kallas lo-fi, bedroom pop eller tweepop, men är ovanligt välproducerad för att vara inspelad i ett studentrum. Albumet No Dogs Allowed, som släpptes 2017, är finurlig popmusik i samma anda som Jens Lekman eller Of Montreal. Det är pop med mycket fingertoppskänsla och intelligens, och hennes eleganta melodier kommer att förgylla den tidiga fredagseftermiddagen.

Fredag – 13:00 – Gloria

En otroligt tråkig hisspitch av Weyes Blood som de flesta ändå verkar använda sig av: hon växte upp i en ultrakonservativ familj vilket indirekt lett till att hennes musik påminner en hel del om eterisk kyrkmusik – orglar, mässande, rymd, rymd, rymd – och nu har hon skrivit en skiva om att havet fylls av plast och att somrarna är rätt varma. Låter lite som rökförbudet i musikform, men allt behöver ju förstås inte vara farligt. En förhoppningsvis mer lockande: att dyka in i Weyes Bloods värld är att höra Nico i slutet av 60-talet eller att se Laura Palmer hittas på stranden. Mellan hallucination och realitet. En blomsterkrans av mistlar. På årets Titanic Rising blommar hon ut i helt monumentala folklåtar som Movies och Wild Time – såna som låter som att de fanns i din mammas skivback för femtio år sedan.

Fredag – 18:00 – Pavilion

Den 24-åriga Köpenhamnsbaserade ambientproducenten och violaspelaren Astrid Sonne och hennes ljudlandskap är som få andra akter den här festivalen. Hon får dig att glömma att du är på ett skitigt, baspumpande och öldrickande område, och drar ner dig på jorden igen, så långt ner att gråten mycket väl kan bli ett faktum. Sonnes debutalbum Human Lines från förra året är ett bevis på att ambient-genren i allra högsta grad lever och frodas, där mjuk akustisk instrumentation samsas med experimentella och mäktiga syntar. Live är hon ännu bättre, och musiken slår om möjligt ännu hårdare än vad den gör på skiva. Det är bara att förbereda dina läppar på att obehindrat yttra ett “wow”.

Fredag – 18:30 – Gloria

Med 60-tals-psykedelia, krautrock och folkmusik bygger Kikagaku Moyo ljudbilder som aldrig är statiska. Kvintetten från Tokyo låter inte en sekund vara tyst på sina spelningar, utan väver ihop sina låtar till ett psykedeliskt virrvarr att förlora sig. Med fyra vitt skilda album i ryggen kan det ta vilken form som helst. Blir de inte helt nöjda med materialet de har, improviserar de fram något annat. För alla som gillar långhåriga japaner och/eller går igång på tanken av en välspelad sitar äntrar de Pavilion på lördagkvällen, med ena foten på pedalerna och den andra i en helt annan dimension.

Lördag – 00:30 – Pavilion