Deathday
Publicerad: 23 mars 2012 av Jonas Larsson
Med hårdhet och ett aggressivt men hängripande fundament, så slår sig Deathday för bröstet och introducerar sig själva. En påminnelse om en svunnen tid av industrial, med grupper så som SPK, Cabaret Voltaire och Throbbing Gristle – och även ett liknande sound. Enda skillnaden är att den genreöverskridande gruppen Deathday från Los Angeles blandar detta med olika vitala element från shoegaze, post-punk till cold wave. Det manifesterar sig som i en väldigt besynnerlig kombination – men det fungerar.
I begynnelsen var det egentligen meningen att denna grupp skulle utgöras av två personer, nämligen bröderna Alex Guillén och Giovanni Guillén – ackompanjerade av en gammeldags trummaskin och vars mål var att raktigenom bli en liveakt. Men sedan deras ursprungsidé hade fallerat, på grund av att bandet utvecklades enormt under år 2007 till 2009, så rekryterade de en tredje person – ingen mindre än Joevanie Lopez. Hans främsta fokus kom till att bli trummor, allt för att utöka deras potentiella sound.
Året är 2009. Bröderna har gått från att vara en duo, till att bli en trio. De låser in sig själva och börjar att arbeta på sin debut. Med tvångsmatning av amerikanskt våld, ockultism, isolation och mörk ikonografi så är de närmare sitt första mål. Allt går enligt planerna, och med hjälp av bandkompression och experiment med analoga ljudvågor så har mästerverket fått ett namn. Nämligen: Ghost Pains. Som först var en EP, men efter att det franska skivbolaget Desire, men ägaren Jérôme Mestre ville utöka den till en fullängdare. Detta resulterade i att ytterligare en låt las till deras självbetitlade album Charles Joseph Wittman. Med en imponerande infallsvinkel inom brutala våldsdåd som skett i hemlandet, som även satt sin prägel på den mystiska och dystra ljudbilden.
Samma år, nämligen 2011, så bestämde de sig för att rekrytera Jeramy Graham på bas. Bandet har många saker samtidigt i görningen, bland annat planerat split-releaser tillsammans med The KVB och Bestial Mouths. Utöver detta kommer de även att sätta låtar på samlingsplattor som utkommer på bolagen Sweating Tapes, Downwards och Mannequin. För Sweating Tapes beräkning har de även släppt en begränsad kassettbandsupplaga med självbetitlingen Deathday och kommer även att släppa en begränsad upplaga på vinyl för Desire och Sweating Tapes.
Detta band avnjutes sakta men säkert, för att lättare lyckas hantera den ångestosande och destruktiva ljudbild som ni kommer att utsättas för här nedanför.