FIDLAR – Too I en värld där alla band är förkroppsligade, där Crystal Castles är den långärmsbeprydda pastellgotharen med Tumblrs mobilapp i högsta hugg och My Chemical Romance är den svarthårige kajalexperten är FIDLAR den kaxiga tonåringen som aldrig någonsin slutar tjata om att röka gräs och dricka sprit. När de andra banden diskuterar helgens aktiviteter i form… av John Jonsén
Lana Del Rey – Honeymoon Inför att följa upp kritikerrosade Ultraviolence, som i sin tur följde upp storsäljande Born to Die, har Lana Del Rey haft allas ögon på sig. Slaviska fans som suger åt sig varje nyhet de får som om det vore vatten i öknen. Cyniska skeptiker som väntat ivrigt på en chans att en gång för alla… av Rikard Berg
Beirut – No No No Beiruts första album, Gulag Orkestar, släpptes när skapare Zach Condon bara var 19 år gammal. Tidigare hade han hoppat av skolan i New Mexico för att, som så många andra, hitta sig själv på andra sidan Atlanten i den delen av världen vi kallar Europa. När Zach efter fyra månader återvände hem var byxfickorna tomma… av Filip Hiltmann
Mattias Alkberg – Personer Mattias Alkberg sa nyligen i en intervju att han inte sysslar med nyskapande, att allt redan är gjort och att det inte finns något modernt med albumet Personer. Må så vara, men även om teknikerna och tongångarna känns igen så är de framställda ur en vinkel som känns helt ny, då den ständigt närvarande autotunen… av Erik Blohmé
Beach House – Depression Cherry Förra året nådde Beach House den punkt då de slutgiltigt vuxit ifrån sig själva. Efter ett decennium hade deras drömpop hunnit nå ut till allt större publiker och i förlängningen större arenor, där musikens intimitet kommit bort någonstans på vägen. Åtminstone var det så duon själva upplevde sitt 2014, för att genast slå slag i… av Nike Rydberg
The Libertines – Anthems for Doomed Youth Mellan 2002 och 2004 hade The Libertines en kort framgångssaga som omedelbart kom att skriva in dem i historieböckerna. Flera år före Arctic Monkeys ökända internetsuccé som fick dem att bli Storbritanniens mest omsnackade band redan innan skivkontraktet var påskrivet, var The Libertines en föregångare med att använda nätet för att bygga upp sina relationer… av Rikard Berg
This Is Head – This Is Head Det här är tredje gången This Is Head bjuder med oss på en resa genom krautiga ljudlandskap. Malmöbandet har aldrig varit ett band som har satt själva låtskriveriet i fokus. Snarare har de låtit den biten ske naturligt, så även nu. Det är ljuden som är albumets mitt; de hypnotiserande, fängslande och alldeles underbara ljuden…. av Filip Hiltmann
Foals – What Went Down I en oerhört onykter intervju under 2008 inför debutskivan Antidotes diskuterade Foals lite om albumets inspelningsprocess och hur fantastisk TV on the Radio-gitarristen Dave Sitek, deras producent, hade varit under den. De nämner hur han lagt på enorma atmosfäriska lager för att fylla ut låtarna, vilket trummisen Jack Bevan låter entusiastisk över i stunden, men bandet bestämde sig… av John Jonsén
The Weeknd – Beauty Behind the Madness Beauty Behind the Madness är uppenbart albumet som är menat att en gång för alla etablera Abel Tesfaye, 25-åringen bakom pseudonymen The Weeknd, som äkta superstjärna. NY Times kallade honom träffsäkert för ett ”no hit-wonder” – en omåttligt populär gestalt som gjort sig världskänd genom sin mystiska image, sin extravaganta frisyr och genom att röra… av Erik Blohmé
Ghost – Meliora Det räcker med att titta på Ghosts pressbilder för att känna sig säker på hur de låter. Mot en svart bakgrund står en elakt stirrande sångare med corpse paint och komplett påveutstyrsel (med den uppenbara ändringen att korset är upp-och-nedvänt). Kring sig har han ett antal anonyma gestalter som alla bär heltäckande svarta kåpor och likadana… av Noa Söderberg
Chelsea Wolfe – Abyss Det skulle vara lättare att lokalisera Atlantis än att försöka definiera Chelsea Wolfe vid en enda genre. Hennes hybrid mellan folk, doom metal och goth har både frälst lyssnare inom alla dessa spektrum av musik, men också förbryllat dem i jakten på en övergripande term för att beskriva henne. Användare av Last.fm och Sputnikmusik har… av John Jonsén
Deradoorian – The Expanding Flower Planet Som en tripp in i dimmiga trollskogar, som en tripp med Alice till Underlandet, som en tripp med Aguirre in i Amazonas, så fungerar Deradoorians första soloalbum The Expanding Flower Planet. Hon slog igenom som medlem av psykpopparna Dirty Projectors och deras genombrott Bitte Orca 2009, samma år som hennes hittills enda andra solomateral gavs… av Rikard Berg