Speedy Ortiz – Foil Deer Få indierockband idag skulle släppa en två- och en halvminuterslåt för att sedan se den detaljstuderas i en mindre avhandling. Men Speedy Ortiz frontas av sångaren och gitarristen Sadie Dupuis, som på samma gång axlar rollen som en av de mest litterata och intressanta låtskrivarna i sin genre. Med eller utan sin master’s degree i poesi är… av Nike Rydberg
Westkust – Last Forever Min senaste Google-sökning var ”katt-tofflor” för jag ville se om det existerar för om det existerar (klart det gör) känns det som att medlemmarna i Westkust inte sällan har på sig sådana när de trycker ner sina distpedaler. Göteborgskvintettens första fullängdare Last Forever dubblerar den naivistiska energi som debut-EP:n Junk och 2013 års sommarproklamerande dubbelsingel drev upp. De… av David Winsnes
Anna Järvinen – Buren Vid första anblicken kan stora delar av Anna Järvinens nya album Buren tyckas vara långsamma, mätta och händelselösa, i jämförelse med till exempel debutalbumet Jag fick feeling som sprudlade av kärleksrus. Och ja, ibland flyter Buren långsamt som en stilla å, som en dåsig sommardag, som en nattvaka. Men ingrott i Järvinens skickliga låtskrivande bor… av Rikard Berg
Passion Pit – Kindred Michael Angelakos, numera ensam medlem i Passion Pit, har under elva års tid brottats med en bipolär personlighetsstörning. Först omkring tiden när förra skivan släpptes vågade han prata öppet om sjukdomen i media, då han under 2012 var tvungen att läggas in på psykakut och tvingades ställa in turnéer. Större delen av Gossamer centrerades runt… av John Jonsén
Calexico – Edge of the Sun Namnet Calexico kommer ifrån en gränsstad mellan Kalifornien och Mexiko. Även bandets musik har alltid låtit lite som en gränsstad, ruffigt men samtidigt väldigt spännande och fullt av influenser från alla världens hörn. Genom att blanda traditionell americana och mexikansk mariachi med folk- och popmusik har bandet skaffat sig ett säreget sound som ofta bjuder… av Filip Hiltmann
Hey Elbow – Every Other Malmötrion Hey Elbow har sedan starten år 2013 släppt tre singlar, agerat kompband till Alice Boman och gett konserter i både London och Berlin, allt till tonerna av omvärldens vitsord. Debutalbumet Every Other, inspelat i Studio Möllan i Malmö, är alltså ett efterlängtat avslut på en två år lång uppvärmningssträcka. Och vilket avslut sen. Hey… av Maja Björsne
The Wombats – Glitterbug Sedan debutalbumet 2007 har The Wombats skapat extremt brittisk indierock med en lite mer lättsam approach. Debutalbumet var en rätt bråkig samling låtar, med ett gäng starkare singlar som levde mycket på sin simplicitet. Det var aldrig spexigt eller otroligt musikaliskt imponerande, men det kändes aldrig riktigt som det var tanken heller. Om syftet var… av Hugo Gerlach
Brian Wilson – No Pier Pressure Det var sju år sedan Brian Wilson släppte ett soloalbum tillägnat nytt material. När den långa listan med samarbeten presenterades var det många som blev upprörda – vad gjorde namn som Frank Ocean, Lana Del Rey och Zooey Deschanel på ett Wilsonalbum? Wilson svarade med att säga att han flera gånger har blivit tillsagd att… av Filip Hiltmann
Waxahatchee – Ivy Tripp Jag är en riktig sucker för ledsna, akustiska låtar. Ni vet, den sortens låtar som skulle kunna vara soundtrack till en scen i en tonårsfilm där huvudkaraktären tänker tillbaka på någon de saknar och gärna går längs en lövfylld väg i regnet. Sea Wolfs Leaves in the River och Death Cab for Cuties A Lack… av John Jonsén
Young Fathers – White Men Are Black Men Too Det har gått ett halvår sedan den skotska trion Young Fathers vann det prestigefyllda Mercury Prize för årets bästa brittiska album framför förhandsfavoriter som FKA twigs, Jungle och Damon Albarn. Dead var en oväntad segrare, men kritikerkåren föll för den entusiastiska gruppen som sprudlar av idéer. Young Fathers har aldrig varit några som putsar till… av Rikard Berg
Toro Y Moi – What For? Chazwick Bundick är en man med många musikaliska ansikten. Bland hans alter egon hittas bland annat dansanta DJ-projektet Les Sins, experimentella Sides of Chaz, och så självklart Toro y Moi, hans huvudsakliga sysselsättning. Debutalbumet Causers of This släpptes år 2010, och nu i dagarna kom fjärde studioplattan, What For?. Från att ha varit en av… av Maja Björsne
The Soft Moon – Deeper Efter att ha vandrat vilse omkring i postpunkens stora landskap under sex år, så har The Soft Moon hittat vägen hem. På tidigare album har Luis Vasquez under hans moniker försökt sig på noiserockig postpunk längs samma stig som A Place to Bury Strangers och melodier i klass med The Cure, men har alltid lämnat… av John Jonsén