Death Cab For Cutie – Kintsugi Det har varit väldigt svårt att sympatisera med Ben Gibbard de senaste åren. Från att ha varit den oskyldiga lilla emopojken ansvarig för bandets vackra nutida klassiker som Soul Meets Body och Transatlanticism, så blev han istället ansiktet utåt för alla världens stalkers under 2008. Den fullkomliga katastrofen som är texten till I Will Possess… av John Jonsén
Godspeed You! Black Emperor – Asunder, Sweet and Other Distress Det är lika bra att bekänna färg direkt: Godspeed You! Black Emperor är ett av mina absoluta favoritband. Montrealgruppen, som är navet i stadens rörliga scen för instrumental rockmusik, har hänfört mig fullständigt ända sedan dagen jag blev introducerad för dem. Från 1997 års debutalbum fram till idag demonstrerar de ett totalt unikt sätt att… av Noa Söderberg
Kendrick Lamar – To Pimp a Butterfly To Pimp a Butterfly är ett massivt album. 16 låtar som tillsammans blir nästan 80 minuter musik, med en feature-lista så lång att det skulle gå att skriva hela den här texten om bara det. Albumets sound påminner rent musikaliskt mycket om 90-talets hiphop á la Gang Starr eller Tupac Shakur, fast med en ljudpalett… av Erik Blohmé
Madeon – Adventure Det har gått fyra sedan Madeon släppte ifrån sig sin nyskapande och spralliga mashup Pop Culture och plötsligt blev ett namn på allas läppar. Ett knippe snygga remixer och en stark förstasingel senare så var succén ett faktum. Coachella, Ultra och Lollapalooza var några av de första internationella festivaler den franska ynglingen spelade på, och det… av Hugo Gerlach
Lightning Bolt – Fantasy Empire Minst en gång i veckan funderar jag på hur mycket press Deafheaven måste utstå inför sin kommande skiva, efter att ha sprängt en väldigt oväntad barriär mellan källarspelningar med tända stearinljus och Aftonbladets årsbästalista 2013. Kommer pressen knäcka dem så hårt att de ger upp, byter stil och börjar spela country, eller kommer den motivera… av John Jonsén
Death Grips – The Powers That B Det är en turbulent tid för Death Grips just nu. Bandets förmodat sista kulturyttring föregås i sista minut av en turnéplan med hela världen som resmål. Att bandet inte splittrats som de själva påstått var det förmodligen många som antog redan innan Jenny Deaths släppdatum utannonserades, men det är likväl en nagel i ögat på… av Martin Kørra
Courtney Barnett – Sometimes I Sit and Think, and Sometimes I Just Sit Courtney Barnett är inte så bra på att andas. På sin genombrottslåt Avant Gardener lät hon bygga upp hela händelseförloppet av en panikattack, där en alldaglig måndag eskalerar till den punkt då hon har en ambulans utanför huset och en adrenalinspruta i hjärtat. Bland hyllningarna av låten gjordes liknelser till legendarer som Bob Dylan och Lou Reed, pekandes på… av Nike Rydberg
Adna – Run, Lucifer Första gången jag hörde Adna var på Kulturhuset i Jönköping för ungefär två och ett halvt år sedan. På en av husets mindre scener satt hon ensam och spelade enkla, anspråkslösa och vackra låtar. Hon var förband, men lokalen var ändå välfylld. Fler än jag var nyfikna på de sånger som föddes ur inget annat… av Noa Söderberg
Sufjan Stevens – Carrie & Lowell I mitten av förra decenniet släppte Sufjan Stevens Illinois och The Avalanche inom loppet av ett år. Den första var ett komplext arrangerat folkalbum med texter som radade upp personer, platser och skeenden. Det gjorde även det senare – som bestod av överblivna spår och extramaterial från föregående albumprocess – men på ett mindre personligt… av David Winsnes
Liturgy – The Ark Work Om någon ännu inte har insett hur obehagligt och hatiskt internet är, så är Liturgy det perfekta beviset. Att försöka återuppfinna, eller åtminstone försöka föra in nytt blod i en genre så inavlad som black metal borde prisas och uppskattas, men istället möttes Hunter Hunt-Hendrix & co. av ett enormt hat från internets mörkaste hörn…. av John Jonsén
Twin Shadow – Eclipse Blinkningar åt det som är lågbudget, cheesy eller lätt patetiskt har alltid funnits i Twin Shadows musik. De överspelade gitarrsolona som dekorerar både Forget och Confess är smaklösa men ändå genuint vackra på något skruvat sätt. De låter som om en hoppfull tonåring försöker imitera Slash och drömmer stort om att ta över världen. Kanske… av Erik Blohmé
Jonathan Johansson – Lebensraum! Det första fröet till Jonathan Johanssons nya skiva såddes när han hösten 2013 gjorde en resa till Sicilien. Tanken var att där påbörja arbetet med ”ännu en duktig Jonathan Johansson-platta”. Efter nyheten om en flyktingbåtskatastrof utanför Italiens kust blev det dock ändrade planer. Texten till singeln Alla helveten, som behandlar just social orättvisa och har… av Noa Söderberg