Karen O – Crush Songs Det börjar kännas tröttsamt nu, hur vi behandlar våra medmänniskor utifrån kön, sexuell läggning, hudfärg och tro. Detta ständiga ifrågasättande, när ska vi egentligen slippa det? Inte ens Karen O, sångerska i eminenta Yeah Yeah Yeahs undgår denna form av diskriminering. Bland det första jag läste när det stod klart att hon skulle gå solo… av Redaktionen @ Festivalrykten
Hello Saferide – The Fox, The Hunter and Hello Saferide “To hear a song like that, to have it spoon your sad little heart”. Det är de första orden som Annika Norlin sjunger på sitt nya album. I Forgot About Songs är en låt som handlar om vikten av musik i hennes liv, vad låtar kan betyda för henne. Eller mer specifikt: fioler som förstår… av Rikard Berg
Banks – Goddess På bara drygt ett år har Banks blivit ett av de största namnen inom den popscen med drag från electropop, triphop och r&b. Hon har på kort tid släppt två EPs och fler singlar än du kan räkna på ena handen, och när debutalbumet Goddess nu är här så är det egentligen inte mycket som… av Rikard Berg
Interpol – El Pintor Paul Banks nasala men mörka stämma ljuder återigen ur mina högtalare och signalerar att Interpol är tillbaka med ett nytt album. Jag har saknat dom. De är ett av få band som uppkom under den så kallade ”post-punk revival”-vågen jag fortfarande har respekt för. Med sin egensinniga variation på bas-trummor-gitarr-baryton-konceptet så är de långt mer… av Erik Blohmé
Blonde Redhead – Barragán När det vankas ny musik från shoegaze/trip-hop/dream pop/lite allt möjligt-trion Blonde Redhead så kan jag inte riktigt kontrollera mina förväntningar. Bandet har med sin hemsökta och febriga popmusik som bäst karaktäriseras av mästerverket Misery Is a Butterfly hypnotiserat mig gång på gång, och jag återvänder regelbundet till ett flertal av deras album. Det börjar hoppfullt…. av Erik Blohmé
Mattias Alkberg – Södra Sverige Det är långt ifrån 2011 års relativt finstämda Anarkist till den renodlade punken som Mattias Alkberg bjuder på med sitt senaste album Södra Sverige. Det är som ett vulkanutbrott där de politiska och aggressiva undertonerna som alltid funnits i den Luleåbaserade poeten och låtskrivarens musik får lov att bubbla upp till ytan på allvar, och… av Erik Blohmé
JJ – V JJ är ett av många band som för runt fem år sedan blev kända genom att bygga upp en mystik kring sig själva. De berättade inte vilka de var, släppte sin musik genom en länk tillsammans med bara en bild eller några ord, och den drogromantiska musiken var insvept i ett drömskt hölje. Det var… av Rikard Berg
FKA twigs – LP1 FKA twigs är lätt att placera in bland liknande akter som How To Dress Well och Frank Ocean, i genren som på senare år fått den skämtsamma beteckningen PBR&B: en sorts alternativ R&B-scen med influenser från indie- och experimentell elektronisk musik (PBR står för Pabst Blue Ribbon, som anses vara ett populärt ölmärke inom de… av Erik Blohmé
A Sunny Day in Glasgow – Sea When Absent Ben Daniels har berättat att hans musik med A Sunny Day in Glasgow brukar reflektera de platser som omgett den: debutalbumet Scribble Mural Comic Journal från 2007 spelades till exempel in i hans sovrum och, med respekt för hans grannar, direkt via hörlurar in i hans dator. ”If I’m working something out in my apartment,… av Nike Rydberg
Shabazz Palaces – Lese Majesty “Lese majesty” härstammar från latinets laesa maiestas – sårad majestät. Förräderi. Kanske är det det som Shabazz Palaces uppföljare till 2011 års Black Up är. Hip-hopen har de senaste åren utvecklats och förändrats i ett rasande tempo. Genren har omfattat mer – särskilt med perifera akter som Death Grips – men ändå haft en stadig… av Martin Kørra
La Roux – Trouble In Paradise Elly Jackson, mera känd som La Roux, borde tilldelas någon form av nobelpris för sin förmåga att skriva medryckande melodislingor och refränger. Originalitet är inget hon sysslar med, men vem behöver originalitet när musiken är såhär catchy? Trouble in Paradise levererar ogenerat direkta men eleganta melodier som fastnar i huvudet från första lyssningen. Kanske är… av Erik Blohmé
Wolves in the Throne Room – Celestite Traditionell black metal har sitt ursprung i Norge och handlar oftast om ond bråd död, satan och iskyla. Själva musiken består vanligtvis av intensiva tvåtaktstrummor, hårt distade gitarriff i helvetesmoll och plågade skrik. Men på senare år har det också växt fram en internationell black metal-scen som frångår många av genrens konventioner, och jag skulle… av Erik Blohmé