Morrissey – World Peace Is None of Your Business Föranlett av en självbiografi, sjukdom, inställda konserter, en kontrovers kring ett fejkat twitterkonto, samt slutligen ett antal spoken word-videos så är den nu här: World Peace Is None of Your Business, Morrisseys första skiva på fem år och den tionde i ordningen. För att vara helt ärlig så var jag från början inte särskilt intresserad…. av Erik Blohmé
Lana Del Rey – Ultraviolence Minns ni också första gången ni hörde Video Games? De flesta förälskade sig direkt, så även jag. Var det inte den fängslande Nancy Sinatra-rösten var det den vintagetvättade videon som gjorde att jag satt som klistrad. Sen kommer det som alltid, den obligatoriska objektifieringen när det kommer till kvinnliga artister. Läpparna hamnade i fokus, inte… av Redaktionen @ Festivalrykten
Wolf Alice – Creature Songs Med den handfull singlar som Londonkvartetten Wolf Alice gav ut under 2013 tycktes bandets identitet konstant splittrad och föränderlig. Trots en enorm hypevåg och trots deras tydliga koppling till den nya brittiska gitarrscenen – med likasinnade band som Swim Deep, Peace och Splashh – bidrog varje ny låt till en allt mer motsägelsefull helhetsbild av… av Nike Rydberg
Killers Walk Among Us – Killers Walk Among Us Det går inte att föreställa sig hur det känns att lyssna på Killers Walk Among Us debutalbum för de som kände och älskade Stefan Holmberg. För oss andra blir det annorlunda. När skådespelaren Philip Seymour Hoffman gick bort i början av februari tittade jag på flera av hans filmer de nästkommande dagarna. Eftersom Hoffman ofta… av David Winsnes
Markus Krunegård – Rastlöst blod Sommarlovet har precis börjat, träden står i blom och Krunegård har åkt studentflak. Rastlöst blod är precis den känslan när du rusar ut i ovissheten och dina vänner maniskt ropar ”redlös, medvetslös, arbetslös”. Det är just ovissheten som klingar bekant, den rastlösa tillvaron när tiden bara rusar har precis fått ett soundtrack. Att det är… av Redaktionen @ Festivalrykten
Coldplay – Ghost Stories Midnight slog ned någon gång i februari och allt man tidigare trott ha kunnat förvänta sig av Coldplay ställdes plötsligt på ända. Bandet som skrev stadiumrockhiten Viva La Vida – vilken spelades på varenda radiostation in absurdum 2008 – gjorde en minimalistisk, melankolisk resa genom en mörk skog mitt i natten. Chris Martin, mannen som… av Jon Egerlid
Sharon Van Etten – Are We There Som placerade i ett kärlekens biktbås sjunger Sharon Van Etten ”I sing about my fear and love what it brings”. Låttexterna är omsorgsfullt koreograferade in i minsta detalj i den mer variationsrika produktionen Are We There. Skivbolaget Jagjaguwar är proffs på att sprida indieorienterade singer-songwriters och Van Etten bevisar ännu en gång att hon är… av Lova Nyqvist Sköld
Röyksopp & Robyn – Do It Again “Make a space for my body”. Så inleder Robyn epn Do It Again, ett nära samarbete med norska electroduon Röyksopp, som hon jobbat tillsammans med flera gånger tidigare och även gör en turné med i sommar. Citatet kan tolkas på olika sätt. Dels det fysiska, som i det sexuella och dansen som ständigt genomsyrar upphovsmakarnas… av Rikard Berg
Conor Oberst – Upside Down Mountain Om Elvis är ”The King of Rock”, Michael Jackson ”The King of Pop” och Michael Alig ”The King of the Club Kids” så är Conor Oberst ”The King of Emo”. Lugn. Jag vet att begreppet ”emo” kan klinga illa i många av era öron och föra tankarna tillbaka till snedluggarna som ni år 2007 fotade… av Nicki S. Dar
The Pains of Being Pure at Heart – Days of Abandon Hela idén om The Pains of Being Pure at Heart som band tycktes ha kastats om när trailern för Days of Abandon släpptes i februari. Som enda bandmedlem framträdde sångaren Kip Berman i några filmsekvenser till Art Smock där hans röst stod ensam mot en akustisk gitarr. Idag, med facit i hand, ter sig konstellationen… av Nike Rydberg
NO CODA – The Entire Cast I februari släppte NO CODA en video till No Ransom, deras andra singel. Visualiseringen var en humoristisk nick mot klubbkulturen och kanske även i förlängningen till rockens (icke-)plats i liknande salonger, där en av medlemmarna hoppar runt på en nattklubb med sin egen musik i hörlurarna. En ensam FILA-tröja bland vitskjortor. ”I know the current… av David Winsnes
Little Dragon – Nabuma Rubberband Little Dragon är tillbaka för att tala lite mer allvar. Den vitt spridda succén med förra Ritual Union följs av Janet Jackson- inspirerade Nabuma Rubberband. De låter dumpade och svikna ackompanjerat med minimalistisk trip-synthpop. Albumet byggs upp av slagverk och jazz på rundgång som utebbar i det elektroniska. Synthen och ekot på öppningsspåret Mirror introducerar… av Lova Nyqvist Sköld