Ricky Eat Acid – Three Love Songs De senaste åren har min fascination för storstäder ökat. Det oöverskådliga och kontrasten som det resulterar i; samtidigt som människor har alla verktyg i världen att forma sin egen identitet blir deras alienation gentemot varandra större. På samma gång, kanske för att ha en fot kvar i det småskaliga, har mitt behov av att lyssna… av David Winsnes
I Break Horses – Chiaroscuro Ordet Chiaroscuro står för det konstnärliga förhållandet mellan ljust och mörkt, kontraster som påverkar en helhet. Någonstans där tar I Break Horses andra fullängdare avstamp, i fullständigheten av en mörk, experimentell, atmosfärisk pop. Det är precis där, i kontrasterna, det blir så briljant. I sambandet mellan gotisk experimentell electro, shoegaze och melodiska popsynthar. Chiaroscuro börjar… av Olivia Nordell
Painted Palms – Forever Kusinerna Reese Donohue och Christopher Prudhomme har klistrat ihop albumet Forever över mail, trots att båda bor i San Francisco. Det är egentligen inget chockerande i sig, möjligen bara ytterligare ett bevis att vi faktiskt lever på internet. Om man nu ändå ska pröva sig på ett försvarstal så skapades albumet delvis i Louisiana, innan de båda… av Redaktionen @ Festivalrykten
Nicole Sabouné – Must Exist Lite vilsen staplade hon fram i TV4:s talangjakt The Voice, det var inte rösten eller den artistiska ådran det var fel på. Redan där insåg man att Nicole Sabouné hade något så eget som en unik identitet, något de flesta lycksökare i talangdjungeln saknar. Sprungen ur en annan världsbild stegade hon ur programmet med Ola… av Redaktionen @ Festivalrykten
Cavern People – Change of Heart Det var tonårsångesten, frustrationen och drömmarna om något större som sådde fröet för vad som skulle komma att revolutionera svensk popmusik. Längs skitiga gator och på inrökta pubar i Göteborg erövrade de oss med sina smutsiga gitarrer. Likt ett skelett bar de upp vad som stavades hopplöshet. Den där gnistan, nikotin-kicken och revolutionsandan är tillbaka…. av Redaktionen @ Festivalrykten
Kurt Vile & The Violators – It’s a Big World Out There (And I Am Scared) Kurt Vile har på något sätt kommit att symbolisera de senaste årens amerikanska slacker-indie, speciellt sedan sitt ordentliga genombrott med Smoke Ring For My Halo 2011. Smoke Ring For My Halo följdes av EP:n So Outta Reach i november samma år – en EP bestående av spår ursprungligen inspelade för Smoke Ring For My Halo… av Johan Alm
Jake Bugg – Shangri La ”I’ve seen it all” sjunger Jake Bugg på sitt debutalbum och refererar till knivfester i ett ruffigt Nottingham. Stabbing-kulturen är utbredd i Storbritannien och Glasgow är exempelvis en av Europas farligaste städer där du måste passera metalldetektorer för att passera entrén till stadens nattklubbar. Den där ruffiga working class-stämpeln är invaggad efter att ha vandrat… av Redaktionen @ Festivalrykten
Foxing – The Albatross ”The little label with a lot of love”, beskriver Count Your Lucky Stars sig själva på sin hemsida. Sedan 2007 har det Michigan-baserade skivbolaget släppt musik som tillskrivits en vital plats i den nya emovåg som tagit vid där 90-talet steg av. De har givit ut otaliga album, splits och EP-skivor som drivits av ett… av David Winsnes
Moonface – Julia With Blue Jeans On Varför, frågar jag mig själv, varför pratar vi inte mer om Spencer Krug? En jämförelsevis osjungen indielegend från andra sidan Atlanten som har pysslat med musik sedan 2000-talets början. Sedan dess har det blivit, beroende på hur man räknar, femton album och ett knippe EPs. Det kanske är en smula ointressant att kasta runt siffror,… av Hugo Gerlach
M.I.A. – Matangi Anledningen till att jag ser M.I.A. som en av vår tids absolut viktigaste artister är för att hon inte har några gränser på hur långt ut hon kan tänka sig att tänja den kreativa processen i att göra musik. Matangi tar vid där Maya slutade. Den extraordinära stilen och de starka ställningstagandena gör hennes musik… av Nicki S. Dar
Yamantaka // Sonic Titan – UZU Konstkollektivet Yamantaka // Sonic Titan arbetade förra året fram en musikformula som överskred såväl kultur- som nationsgränser. Man såg sitt asiatiska ursprung som en stor inspirationskälla och kombinerade det med såväl kanadensiska som europeiska influenser. Att genrebestämma deras verk är svårare sagt än gjort. Bandet döpte det själva till ”noh wave” – en sömlös mix… av Martin Kørra
Arcade Fire – Reflektor Arcade Fires snart tioåriga debutalbum Funeral skildrade som ur ett barns ögon en fördärvad värld där älskande möttes genom underjordiska tunnlar, där problematiska familjer föll isär (och deras grannar dansade på gatan i ljuset av polissirenerna) och inte minst landet Haiti. På låten med samma titel berättade multiinstrumentalisten Régine Chassagne växelvis på franska och engelska… av Nike Rydberg