Shlohmo – Coachella, 11/4 – 2014 Vi badar fullkomligen i solsken, allt annat än optimalt för den amerikanska producenten Henry Laufer. Förvisso sprungen ur det solkyssta landskapet, men han har alltid valt en plats i skuggorna. Där har musiken frodats och levt sitt eget liv. Gobi-tältet omvandlas därför snabbt från en plats i öknen till en mörk bakgata i Los Angeles. Likt… av Redaktionen @ Festivalrykten
Tim Hecker – Södra Teatern, 6/4 – 2014 Södra Teatern ligger i kompakt mörker. Det kanadensiska ambientundret traskar ut på scen. En lågmäld applåd. En kort stund senare skvalpar publiken i Tim Heckers flerdimensionella orkestrala tsunami som sköljer över rummet. I mörkret kan han vara vem som helst, det röda och blåa skenet från maskiner koncentreras i ansiktet och han blir snarare en… av Lova Nyqvist Sköld
ALBERT – ALBERT Jag har bara träffat Wallentin Richardsson en gång men han har en så uppenbart vänlig och entusiastisk aura över hela sin person att du vid ett möte kommer vilja lyssna på varje ord han har att säga. Som sångare är det nog en extra god egenskap. Richardssons uttryck är lika starkt när han sänker tonläget… av David Winsnes
Angel Olsen – Pustervik, 2/4 – 2014 Efter släppet av sitt första album häromåret började Angel Olsen bonda med en kollega från det kafé hon jobbade på – han och en vän hade lyssnat på hennes musik, gillat den och föreslog att de tre skulle börja spela tillsammans. Som följd tog Olsen för första gången in ett fullt band i sin musik… av Nike Rydberg
Mac DeMarco – Salad Days Språketymologin bakom adjektivet “skön” är ganska intressant. Särskilt när det används i konjunktion med ordet “gitarrkille”. Om du på 80-talet berättat för Ulf Lundell att han var en “skön gitarrkille” hade han förmodligen skålat och lett sitt allra bredaste. Men nu, 30 år senare, efter att en hel generation snubbar matat sitt bekräftelsebehov genom att… av Martin Kørra
Cloud Nothings – Here and Nowhere Else Den snäva svängen som Cloud Nothings gjorde mellan 2011 års självbetitlade album och 2012 års Attack on Memory skrämde visserligen bort en del fans, men skaffade dem samtidigt väldigt många nya. Plötsligt var det glada trallandet utbytt mot en ångestfylld punk där de lät mer som At the Drive-In än som The Pains of Being… av Rikard Berg
Dillon – The Unknown Dillon är född i Brasilien men uppväxt och bosatt i Berlin och släppte sin debut-EP Ludwig 2008 på skivbolaget BPitch Control. Skivbolaget som startades för 15 år sedan av Ellen Allien är mest kända för sin elektroniska musik och har stått bakom karriärerna för bland annat Paul Kalkbrenner och Modeselektor, så när en singer-songwriter signades så blev det hela plötsligt lite extra… av Anton Magnusson
Banks – Concorde 2, 29/3-2014 När jag hörde om Banks för första gången var när hennes singel Before I Ever Met you släpptes i början av förra året, sedan dess har hon blivit en av de största snackisarna över världens musiksajter. Under 2013 så släppte hon två EPs vid namn Fall Over och London, med låtar producerade av bland annat Way Out West-aktuella Shlohmo och album-aktuella SOHN, som… av Anton Magnusson
Liars – Mess När medlemmarna i Liars svarade på en annons som sökte bandmedlemmar år 2000 var grunge-eran död sedan flera år tillbaka och ur dess urvattnade spillror började istället en ny genre få ett uppsving: danspunken. Kort sagt är och var detta en genre för människor som ville dansa men samtidigt inte ville behöva visa intresse för… av Nicki S. Dar
Mogwai – Cirkus, 24/3 – 2014 Det är svårt att bestämma sig för om det är en bra eller dålig idé av Mogwai att istället för ett förband ha en för-DJ. Förutom de uppenbara ekonomiska och logistiska fördelarna känns det uppfriskande att slippa se den ofta sorgliga företeelse som är ett antal vilsna, unga människor som under lugg försöker få folk… av Jon Egerlid
MØ – No Mythologies to Follow Precis som jag vill se ut på dansgolvet en sketen lördag låter MØ. Det är stort och dramatiskt utan att vara det minsta töntigt. Det är befriande och upplyftande med en självsäkerhet som utstrålar okränkbar självkontroll. Det danska konstutbildade Spice Girls– fanets debut sätter ribban högt och utforskar konsten att vara barnslig och samtidigt besitta… av Lova Nyqvist Sköld
PillowTalk – Je Ne Sais Quoi När Je Ne Sais Quoi trillade in i min mail för en månad sedan för att recenseras så visste jag ingenting om trion från San Francisco. De tre medlemmarna är Sammy D, Ryan Williams och Mikey Tello. Tillsammans har de spelat länge, men det är först nu deras lekfulla debutskiva släpps. Till att börja med visste… av Anton Magnusson