Foxing – The Albatross ”The little label with a lot of love”, beskriver Count Your Lucky Stars sig själva på sin hemsida. Sedan 2007 har det Michigan-baserade skivbolaget släppt musik som tillskrivits en vital plats i den nya emovåg som tagit vid där 90-talet steg av. De har givit ut otaliga album, splits och EP-skivor som drivits av ett… av David Winsnes
Jake Bugg – Münchenbryggeriet, 16/10-2013 Lokalen är välfylld när Münchenbryggeriet gästas av Nottingham-sonen Jake Bugg. Till min stora förvåning är det inte dagens youngsters som varken syns eller hörs mest – det är damen bredvid mig som passerat 50-sträcket som nästan kan varenda textrad och en kostymklädd man som brister ut ”we love you Jake Bugg”. Och nej, det är… av Redaktionen @ Festivalrykten
Pixies – Münchenbryggeriet, 15/11 – 2013 Ett band som Pixies har mycket att bevisa. Den ikoniske basisten Kim Deal har lämnat bandet och de har för några månader sedan börjat släppa ny musik för första gången på över 20 år, musik som blivit starkt ifrågasatt. Hur Deals ersättare, Kim Shattuck, ska kunna ta hennes plats är den stora snackisen inför kvällens… av Rikard Berg
Fuck Buttons – Kägelbanan, 14/11-2013 Jag minns året jag fyllde 18. Musiken hade sedan en tid tillbaka funnit mig, eller tvärtom. Jag var lite fast på en utbildning jag inte ville gå. En utbildning som efter studenten mest legat och skräpat någonstans. I stället flyttade jag till London och fattade, för somliga, tvivelaktiga beslut jag inte berättade om för mamma…. av Tobias Jakobsson
Yo La Tengo – Stockholm, 14/11 – 2013 Det råder ingen tvekan om att Yo La Tengo har sin grej. Tre riktigt trevliga människor som när 90-talet tog slut fortsatte mala på med sina alltid bra album, lagom för att inte tappa fans och för att bygga upp en kult kring sig själva. Ett oklanderligt indierockband som dessutom skaffat sig ett imponerande rykte… av Rikard Berg
Moonface – Julia With Blue Jeans On Varför, frågar jag mig själv, varför pratar vi inte mer om Spencer Krug? En jämförelsevis osjungen indielegend från andra sidan Atlanten som har pysslat med musik sedan 2000-talets början. Sedan dess har det blivit, beroende på hur man räknar, femton album och ett knippe EPs. Det kanske är en smula ointressant att kasta runt siffror,… av Hugo Gerlach
Daughter – Debaser Strand, 9/11-2013 Daughter har allt det stereotypiska av ett band med all ny hype alldeles färsk i ryggen. De är ödmjuka, storsinta, frågar oss varför vi är och ser dem på en lördagskväll när vi egentligen borde vara ute och klubba. Tackar efter nästan varje låt. Och växer markant musikaliskt för varje dag. Jag såg dem för… av Olivia Nordell
M.I.A. – Matangi Anledningen till att jag ser M.I.A. som en av vår tids absolut viktigaste artister är för att hon inte har några gränser på hur långt ut hon kan tänka sig att tänja den kreativa processen i att göra musik. Matangi tar vid där Maya slutade. Den extraordinära stilen och de starka ställningstagandena gör hennes musik… av Nicki S. Dar
Yamantaka // Sonic Titan – UZU Konstkollektivet Yamantaka // Sonic Titan arbetade förra året fram en musikformula som överskred såväl kultur- som nationsgränser. Man såg sitt asiatiska ursprung som en stor inspirationskälla och kombinerade det med såväl kanadensiska som europeiska influenser. Att genrebestämma deras verk är svårare sagt än gjort. Bandet döpte det själva till ”noh wave” – en sömlös mix… av Martin Kørra
Starfucker – Debaser Strand, 1/11-2013 Synen som möter mig när jag kommer in på Debaser Strand är ingen unik sådan. Det är tre män stående bakom sina syntar, med gitarrerna (eller basen) hängande runt halsen. Bakom dem, genom röken och motljuset, skymtar man också en trummis. Jag vet inte hur många gånger jag sett en liknande konstellationer, senast det hände… av Hugo Gerlach
Jagwar Ma – Iceland Airwaves, 30/10-2013 Under stora delar av 00-talet har den sommardoftande electropopen kommit att prägla ljudet av Australien. Band som Cut Copy, Miami Horror och Van She är bara några som förlängt sommaren de senaste åren med sina tropiska injektioner. Vad som nu sker är ett musikaliskt skifte där de främsta musikskatterna följer Tame Impalas utstakade fotspår. I… av Redaktionen @ Festivalrykten
Arcade Fire – Reflektor Arcade Fires snart tioåriga debutalbum Funeral skildrade som ur ett barns ögon en fördärvad värld där älskande möttes genom underjordiska tunnlar, där problematiska familjer föll isär (och deras grannar dansade på gatan i ljuset av polissirenerna) och inte minst landet Haiti. På låten med samma titel berättade multiinstrumentalisten Régine Chassagne växelvis på franska och engelska… av Nike Rydberg