Könsförrädare – Curse All Law Det låg liksom i luften. De föregående singlarna förberedde oss på det, men det är inte förrän albumdebuten nu är här som det visas fullt ut. Könsförrädare har, förutom ett av de bästa bandnamnen någonsin, släppt ett av de viktigaste svenska rockalbumen på länge. Med ett inspirerande gitarrspel och smittande rytmer slås det direkt fast… av Rikard Berg
Azure Blue – Beyond the Dreams There’s Infinite Doubt Vita sandstränder, havssalt och medelhavsblått vatten. Hela den där subtropiska klyschan placerades på Rule Of Third, ett album som lämnade drömska avtryck efter sig. Det fanns ett undermedvetet driv som förenade det söta med det salta, hur pop blev ett sätt att drömma sig bort, långt, långt bort. Vi såg horisonten, solnedgången och kände smaken… av Redaktionen @ Festivalrykten
Lars Winnerbäck – Hosianna 16 kvadratmeter, Sveriges regnigaste stad. Vatten under broarna var mitt soundtrack när jag som 16 år flyttade hemifrån. Stundtals var det sömnlösa nätter till Dom tomma stegen. Det var jag och Winnerbäcks värmande stämma där jag låg och stirrade ut i mörkret. Det tredje spåret, Monsterteorin, på nya Hosianna, förstärker allt det där. För varje… av Redaktionen @ Festivalrykten
múm – Reeperbahn Festival, 28/9-2013 Jag står återigen på fjärde våningen i den nedlagda bunkern, Uebel & Gefährlich, strax norr om Reeperbahn-gatan i Hamburg. Skillnaden jämfört när jag var här två dagar tidigare för att se Born Ruffians är påtaglig. Det är mer folk, och stämningen är lite förvånande ganska livlig. I hissen står det en herre som förutom att… av Hugo Gerlach
MGMT – Cirkus, 29/9-2013 Om jag minns det hela rätt var det sommaren 2008, som varenda campingfest fick sig en extra kick av Andrew Vanwyngarden och Ben Goldwasser. Kids är fortfarande vad de flesta köper biljetter för, vilket märks ganska tydligt på Cirkus i Stockholm. Större delen av konserten har publiken åtagit sig en ställning med armarna i kors, det är… av Redaktionen @ Festivalrykten
A Place to Bury Strangers – Debaser Hornstulls Strand, 28/9-2013 Redan under andra låten slår A Place to Bury Strangers Jono MOFO sin bas i golvet. Vad som skulle kunna vara en effektfull encore händer tio minuter in i spelningen. Tio minuter efter det crowdsurfar han och vi har knappt ens blivit uppvärmda. Detta är något som ändå symboliserar hela APTBS musik och show –… av Olivia Nordell
Johnny Flynn – Reeperbahn Festival, 27/9-2013 Jag är tidigt på plats Fliegende Bauten, en stor teater som under festivalveckan agerar spelplats för flera av de lite större bokningarna. Anna von Hausswolff som spelar innan gör ett enastående jobb med att värma upp publiken, och ger möjlighet att insupa atmosfären i lokalen. Det är bord på dansgolvet, och lutningen gör att platserna… av Hugo Gerlach
Roosevelt – Reeperbahnfestival, 26/9-2013 Vi rapporterade tidigare i sommar om stjärnskottet Roosevelt, som med sin drömska Elliot frälste oss när den damp ner. På senare dagar har det även remixats, så det är med spänst i stegen jag traskar mot kvällens tredje spelning. Förutom Caribou har tysken också en del gemensamt med spanjorerna i Delorean, och då de senare… av Hugo Gerlach
Born Ruffians – Reeperbahnfestival, 26/9-2013 Vissa band skriver sitt bästa material efter ha spelat tillsammans i flera år, andra träffar helt rätt på debuten och lyckas sedan aldrig riktigt matcha det. Born Ruffians hör till den senare kategorin. Där debuten Red, Yelow & Blue är snyggt oslipad känns andragiven Say It som ett hopplöst försök att upprepa samma bedrift och… av Hugo Gerlach
65daysofstatic – Wild Light En gång i tiden spelade jag knatte- och så småningom juniorhockey. Våra matchentréer var exakt så här upphetsande: vi gick ut på rad i båset, tog av oss skridskoskydden och åkte ut på isen. Klubbens a-lag fick däremot äntra scenen genom ett enormt vikingahuvud under sina matcher. Spelarna började forsa fram ur ansiktets mun just… av David Winsnes
Holograms – Forever Det börjar bli tröttsamt nu, pratet om en nordisk punkvåg. Sekunder innan den skulle slå mig på käften tycks den ha krusat sig och försvunnit under mina fötter. Främst med Iceage i spetsen – men också Köpenhamnsscenen i helhet – har man inom de egna gränserna gett upphov till en punk revival med tydliga anor… av Martin Kørra
The Naked and Famous – In Rolling Waves Med ett sound som blandade svävande syntar, arenarocksrefränger och glättig pop var The Naked and Famous debutskiva Passive Me, Aggressive You helt rätt i sin tid. Delar av mig bearbetade fortfarande Cut Copys briljanta In Ghost Colours, M83s Saturdays=Youth och Handsome Furs Face Control. Det var i den bakgrunden jag tog avstamp, och det kändes… av Hugo Gerlach