Vulkano – Live Wild Die Free Vulkano består av Cissi Efraimsson och Lisa Pyk Wirström, två av medlemmarna i forna Those Dancing Days. Vilket i det här sammanhanget egentligen är totalt irrelevant eftersom Vulkanos musik inte på något sätt går att länka till Those Dancing Days, förutom när det gäller just medlemmarna. Med Vulkano har de helt lämnat skivbolag och på… av Olivia Nordell
Delorean – Apar Sommarvibbarna var många när de baleriska tongångerna smekte våra öron 2010, Subiza blev en sommarförälskelse. Dess lekfulla rytmer tog oss genom katalanska gränder halsandes Sangria. Den främsta skillnaden på uppföljaren Apar är att vi inte rör oss i samma hastighet, det där flörtiga drivet som fick oss att falla på direkten göms bakom snygga produktioner…. av Redaktionen @ Festivalrykten
Jacuzzi Boys – Jacuzzi Boys Det var tidigt 2012 när jag blev introducerad för Jacuzzi Boys och jag var i mitten av en turbulent garagerock-dyrkande era. En era då jag helhjärtat började uppskatta skräniga gitarrer och kass inspelningskvalitet. Över ett år har gått sedan No Season och Glazin’ frekvent strömmade ut ur mina högtalare och garagerockbanden som har hunnit slå… av Nicki S. Dar
Babyshambles – O2 Brixton Academy, 14/9-13 ”There must be something in your water” säger det brittiska stjärnskottet Chlöe Howl om den svenska popscenen när jag pratar med henne. Förutom väte och syre vet jag inte, men det kanske stämmer, det där med pop har alltid legat oss varmt om hjärtat. Så det är fullt möjligt att vi har en hemlig ingrediens…. av Redaktionen @ Festivalrykten
The Strypes – Snapshot När jag och mina kusiner var små hade vi ett band. Vi hoppade upp och ner, slog på luftgitarrer och skrek “rock ’n’ roll, rock ’n’ roll, rock ’n’ roll!”. Ungefär likadant lär det ha gått till när några irländska pojkar i elvaårsåldern startade The Strypes 2008. Sedan dess har de lärt sig spela sin… av Rikard Berg
Arctic Monkeys – AM Det har nu hunnit gå mer än tio år sedan Arctic Monkeys bildades i en förort till industristaden Sheffield i England, och sju och ett halvt år sedan deras debutskiva Whatever People Say I Am, That’s What I’m Not släpptes i början på 2006. Sedan dess har bandet hunnit släppa fyra skivor till, inklusive deras… av Johan Alm
Nine Inch Nails – Hesitation Marks Trent Reznor har varit med mig länge nu, och jag med honom precis lika länge. Musik är i regel svårförklarat och väl någonting man egentligen inte ska resonera allt för mycket kring – det räcker om det känns. Men ack, så sitter jag ändå här iklädd min allra största jättehatt och tycker mig vara berättigad… av Tobias Jakobsson
Glasvegas – Later…When the TV Turns to Static ”Glasvegas alltså… Gillar folk dem fortfarande? Men du kämpar på. Starkt.” var vad min vän sa till mig förra veckan när Glasgowbandet kom på tal, och han är inte ensam om de tankegångarna. Att ett band med tre studioalbum på fem år i ryggen får den kommentaren är ju rätt sorgligt, fastän förståeligt. Debuten Glasvegas… av Olivia Nordell
Jonathan Rado – Law and Order Foxygen bildades redan 2005 av vännerna Jonathan Rado och Sam France men det var inte förrän de skrev på för Jagjaguwar förra året och släppte sin ”riktiga” debutskiva We Are the 21st Century Ambassadors of Peace and Magic tidigare i år som världen fick upp ögonen för dem. Under de åtta månader som gått sedan… av Johan Alm
Volcano Choir – Repave 2011 blev Justin Vernon hela världens (och ironiskt nog amerikanska Grammygalans) favoritälskling med Bon Iver, Bon Iver. I slutet av 2012 berättade han att Bon Iver skulle ta en paus: ”And then if I come back to it – if at all – I’ll feel better about it and be renewed or something to do… av Jon Egerlid
The Julie Ruin – Run Fast ”That girl thinks she’s the queen of the neighborhood She’s got the hottest trike in town That girl, she holds her head up so high I think I wanna be her best friend yeah Rebel girl, rebel girl, rebel girl, you are the queen of my world” –Bikini Kill, Rebel Girl I den amerikanska delstaten Washington… av Nike Rydberg
King Khan and the Shrines – Idle No More Om tidiga Rolling Stones hade haft ett barn med Black Lips så hade det kunnat låta lite som Idle No More. Influenserna som King Khan and the Shrines lånar från 60-talsrocken är tillräckliga för att deras musik ska hamna alldeles i utkanten av genren garagerock, som deras musik egentligen rotas från och som den flippade… av Nicki S. Dar