Lizzo – Cuz I Love You Det går två röda trådar genom allt Lizzo gör: det höga värdet hon sätter på sig själv, och den enorma glädjen hon har för att göra musik. Att lyssna på hennes låtar är som att kliva ned i ett varmt bubbelbad av självdyrkan och eufori. Lizzos namn har kanske inte hunnit lägga sig på allas… av Linna Fogelberg
Show Me the Body – Dog Whistle Ända sedan Show Me the Body gav ut mixtapet Corpus I så har de försökt radera alla riktlinjer och regelverk för vad ett band ska vara. Målet verkar vara att skapa någonting så inkluderande som möjligt, både gällande besöksklimatet på sina spelningar, men även musikaliskt. De strävar nämligen efter att alla personer oavsett kön, bakgrund… av John Jonsén
Kornél Kovács – Stockholm Marathon Musikskapande har tidigare varit något Kornél Kovács sysslat med på egen hand. Debutalbumet The Bells från 2016 var resultatet av att i flera år ha suttit ensam i mörker. I en intervju med Nöjesguiden berättar nu Kovács, att han efter ett ha brutit upp med sin flickvän i somras, behövt flytta tillbaka till sin gamla lägenhet… av Andreas Hörmark
King Gizzard & the Lizard Wizard – Fishing for Fishies Musik ska byggas utav glädje. Av glädje bygger man musik. Det är något både Lill Lindfors och King Gizzard & the Lizard Wizard är fullt medvetna om. Sju år och fjorton vitt skilda album in i karriären är det tydligare än någonsin att det australienska sjumannabandet grundar allt sitt skapande i en ren och ohämmad… av Jesper Ramkloo
The Tallest Man on Earth – I Love You. It’s a Fever Dream. Åtminstone undertecknad rynkade skeptiskt på näsan när Kristian Mattson inför släppet av nya plattan i en intervju sa att han denna gång har försökt att hålla sig undan från att skriva om uppbrott. Ekvationen verkade inte gå ihop – vad är en The Tallest Man on Earth-platta utan melankoli och kärlekstrassel? Eller, för att hårdra… av Maja Björsne
Bruce Hornsby – Absolute Zero Det sägs att man aldrig bör träffa sina hjältar – det är helt enkelt ämnat till att bli en besvikelse. Rådet må vara gammalt och utslitet, men också ensidigt, för det förtäljer inte hur mötet skulle uppfattas av hjälten. Det kanske är ett grovt antagande att göra, men att som hjälte möta sina beundrare kan… av Jesper Ramkloo
Band of Skulls – Love Is All You Love Den största musikjournalistiska floskeln man kan spotta ur sig år 2019 är att rocken är död – att den tidigare så stora och inflytelserika genren inte längre existerar eller är relevant i dagens musikklimat. R.I.P. in peace, gitarren. R.I.P. in peace… Men den största musikjournalistiska floskeln man kan spotta ur sig år 2019 är förstås… av Jesper Ramkloo
Colin Stetson – Malmö, 12/4 – 2019 Inkonst är fyllt till brädden – framför allt om man räknar in faktumet att vi alla är där för att titta på en kille med sin saxofon. Ribban för vad som räknas som smockfullt sänks när det handlar om ensamma blåsmusiker. Som tur är vet vi att Colin Stetson är mer än så. Han är… av Moa Björkman
Bryce Dessner – El Chan Omväxling förnöjer, även i musikvärlden. Mellan feta synt-riff och skräniga gitarrer behövs ibland något som bryter av, som inte eftersträvar samma musikaliska ideal som allt annat, men som ändå gör ett känslomässigt avtryck. Kompositören tillika The National-gitarristen Bryce Dessner förstår det, och med sina bidrag till contemporary classical-genren gör han dessutom någonting åt det. Med… av Malcolm Jeppsson
Xiu Xiu – Köpenhamn, 1/4 – 2019 Måndag. Lilla Vega i Köpenhamn. En sömnig publik. Lokalen inte ens halvfull. Xiu Xiu förtjänar mer än så, för det de levererar är just precis det de gjorde på sin senaste platta: en musikalisk käftsmäll. Nivån är chockerande hög för någon som ser bandet för första gången, typ någon som mig. Cirka 15 minuter efter… av Malcolm Jeppsson
La Dispute – Panorama ”Väldigt många människor berättar för mig om hur det ena eller andra vi skapat påverkat dem. Vissa av dem delar jag väldigt lite livserfarenhet med.” Med sina litterära texter om människoöden runt om i USA:s småstäder, förorter och villaområden har Jordan Dreyer skapat en scen i scenen. Hardcore-kulturen har sedan starten blåst upp bubblor att… av David Winsnes
Apparat – LP5 Efter sex år är Sascha Ring tillbaka med ett nytt album som Apparat. LP5 heter det, kort och gott. På sin Facebook skriver Apparat att han inte vill ha någon ”bullshit title”, ingen historia som berättas. Det är musik, och endast det. Under dessa sex år har han dock hunnit släppa två album som en del av… av Andreas Hörmark