Sun Kil Moon – I Also Want to Die in New Orleans Ingen kommer ens i närheten av att vara lika intressant och underhållande i sin tråkighet som Mark Kozelek – frontfigur, textförfattare och den enda konstanta medlemmen i Sun Kil Moon. När alla andra amerikanska indiemusiker gör sitt bästa för att förmedla dramatiska känsloexplosioner så ser Kozelek det vackra med att helt opretentiöst bara sitta ner och skriva… av Malcolm Jeppsson
M83 – Knife + Heart (Original Soundtrack) Tolv hela år hann gå och sex studioalbum hann produceras innan Anthony Gonzalez och hans M83 fick äran att musiksätta en film för första gången. När det väl hände år 2013 innebar det inte bara ett påkostat och storslaget soundtrack till Tom Cruise-äventyret Oblivion, utan också ett mer syntigt dito till Gonzales bror Yanns You… av Jesper Ramkloo
Foals – Everything Not Saved Will Be Lost Part 1 Foals har alltid siktat mot det storslagna. Även på debutens mest avskalade, math-rockiga stunder lyckades de ständigt skapa ett momentum som vägrade att sluta växa av sin egen hektiska rörelse. På spektakulära Total Life Forever nådde de storslagna proportioner genom att införliva sin musik med ett ännu djupare känslomässigt ljudlandskap. Och på de två nästkommande… av Nikolas Berndt
Helado Negro – This Is How You Smile ”This is how you smile to someone you don’t like very much; this is how you smile to someone you don’t like at all; this is how you smile to someone you like completely; …” är en rad ur Jamaica Kincaids novell Girl. Den utspelar sig på ön Antigua, och är en lång instruktion, från… av Andreas Hörmark
Honungsvägen – Honungsvägen Det finns flera faktorer som står bakom Honungsvägens framgång, men det finns en som står högt över de alla. Att Henrik Oja, Daniel Berglund och Christina Karlsson använt sina talanger från åren med Säkert!, Isolation Years och INVSN skulle kunna vara en av dem. En annan skulle kunna vara den nästan skrytsamma samling av namn… av John Jonsén
Stella Donnelly – Beware of the Dogs Det gör dig sällan till festens mittpunkt att som kvinna anklaga män för övergrepp. Hur du än lägger upp det kommer du på ett eller annat sätt vara en surkärring i någons ögon. Stella Donnelly lyckas motsätta sig just det ödet på debutalbumets förstaspår Old Man. Med utomordentlig skicklighet vänder Donnelly på de förbestämda maktpositionerna och får förgriparen… av Linna Fogelberg
Florence + the Machine – Stockholm, 11/3 – 2019 ”Hello, Stockholm.” Det är med en spröd och skör röst som Florence Welch talar till publiken. Två låtar in i spelningen på ett fullsatt Globen uppmärksammar hon sin omgivning med en blyghet i rösten. Hon, som i livesammanhang oftast benämns som en ”naturkraft” eller en ”orkan”, låter ikväll liten som en sommarbris när hon hälsar… av Jesper Ramkloo
Little Simz – GREY Area Little Simz är en artist som har varit en ständigt närvarande outsider i Londons musikscen. Precis där är hon förvisso med rätta hyllad, men hittills har hennes musik fått begränsad framgång i resterande kretsar. Hon har stått ut och kanske själv karvat ut den platsen med sina funkiga melodier och funderande texter. Det speciella perspektiv… av Freja Wehrling
Pom Poko – Birthday Har du någonsin funderat över hur Makthaverskan skulle låta om de fick i uppdrag att skriva soundtracket till en Dreamworks Animation-producerad filmadaption av tv-spelsklassikern Crash Bandicoot? Om svaret är ja så kan du skatta dig lycklig, albumet för dig är här. För lika energisk som Naughty Dogs pungbjörn, lika färgglatt hyperaktiva som Dreamworks animerade filmproduktioner… av Jesper Ramkloo
Tami T – High Pitched and Moist ”Princess is my gender / Don’t call me ’she’ or ’her’ / The pronoun i prefer is ’Her Majesty’”, lyder en textrad på Princess. Det är den första låten som släpptes inför Tami T:s debutalbum, och kom redan i somras. Allvarsamma verser blommar ut i en nästan komiskt trallvänlig refräng. Ett alldeles utomordentligt smakprov på… av Andreas Hörmark
White Lies – Stockholm, 26/2 – 2019 Man kan säga vad man vill om White Lies relevans såhär tio år efter debuten, men det går onekligen inte att förneka att bandet är inne i något av en formtopp just nu. Inte bara fyller redan nämnda debutalbum tio år i år, de har dessutom precis släppt ett av sina starkaste album på flera… av Jesper Ramkloo
Hurula – Klass Hurula drar upp sina rötter, tänker tillbaks på sitt liv. Det är säkert väldigt spännande för honom att göra det. För oss andra är det dock inte lika intressant. Klass saknar det där självklara och känslokittlande som vi vanligtvis förknippar och uppskattar med Hurula: explosivitet, aggressivitet, sprakande naivitet. I stället är det introvert, grått, svåråtkomligt…. av Malcolm Jeppsson