Alex Cameron – Way Out West, 10/8 – 2018 ”Post-irony (from Latin post (after) and Ancient Greek εἰρωνεία eirōneía, meaning dissimulation (or feigned ignorance)) is a term used to connote a state in which earnest and ironic intents become muddled.” Källa: Wikipedia. Detta är stämningen ikväll. Som att säga ”jag älskar dig” i ett skämtsamt tonfall men ändå uppriktigt mena det. Redan innan spelningen… av Erik Blohmé
Fricky – Way Out West, 10/8 – 2018 Några minuter in i Frickys schemalagda tid känns det som ett oundvikligt faktum att hans Way Out West-framträdande är hans viktigaste hittills. Han ska följa upp den eminente Timbuktu, men som spelar långt över sina 70 minuter och tvingar Fricky med tillhörande Random Bastards-medlemmar att försöka soundchecka medan skånska och bas från Flamingo-scenen överröstar. När… av John Jonsén
Kendrick Lamar – Way Out West, 10/8 – 2018 Det första som möter publiken på Flamingoscenen ikväll är ett av de många sketchartade filmklipp som återkommer under spelningen, där Kendrick Lamar antar superhjälterollen Kung Fu-Kenny. Det är tydligt att han vill ha lättsam stämning, vilket är ett klokt val med tanke på att en arenapublik sällan är mogen för experimentella jazzutflykter eller konceptuella upplägg…. av Erik Blohmé
King Gizzard & the Lizard Wizard – Way Out West, 10/8 – 2018 När det australiensiska sjumannabandet kliver upp på scenen är det som att de utlöser någon slags laddning som befinner sig där. Med en slags aura av nekromantik gör de tydligt från första sekund att det inte är någon solskenspromenad det här. Frontmannen Stu Mackinizie har på sig en Metallica-tröja och denna inspiration gör sig tydlig… av Freja Wehrling
Grizzly Bear – Way Out West – 9/8, 2018 Förra året återvände Grizzly Bear för att visa varför de är indierocksvärldens mest intressanta och färgstarka band. Painted Ruins var inte bara ett nytt steg i bandets intrikata och komplexa arrangemang, utan även en vikning mot genrer och stilar de tidigare aldrig utforskat – psykrocken och de iskalla syntljudlandskapen. Det var ett album som påvisade… av Nikolas Berndt
Phoebe Bridgers – Way Out West, 9/8 – 2018 När skynket framför scenen glider undan förvandlas Pusterviks livliga dansgolv till ståplatser på bara ett par sekunder. När Phoebe Bridgers sedan tar första tonerna i Smoke Signals är kontrasten rejäl – ena sekunden är det fest, nästa sekund är det dags för Bridgers intima, känslosvallande emo-folk att fylla lokalen. Publiken känns aningen desorienterad och verkar… av Jonathan Bonn
The Brian Jonestown Massacre – Way Out West, 9/8 – 2018 The Brian Jonestown Massacres frontperson Anton Newcombe ser ut som Neil Young på 70-talet. Han har de där smala solglasögonen som annars bara bärs av speedmetal-gitarrister eller nazister, men han bär upp looken långt bättre än nämnda grupper. Alla bandmedlemmarna liknar sjöbusar på permission eller någon som skulle sälja dig en riktigt usel laptop direkt… av Erik Blohmé
Ariel Pink – Way Out West, 9/8 – 2018 När ridån slås upp på Pustervik under Way Out Wests första kväll möts Ariel Pink av blandade förväntingar. Vissa delar av publiken verkar sjuda av upprymdhet samtidigt som det tidigare under dagen i Slottsskogen har berättats skrönor om diverse haverier av tidigare livespelningar. De som kom för att beskåda kabalik kommer dock att bli besvikna… av Johanna Eliasson
Anna von Hausswolff – Way Out West, 9/8 – 2018 När klockan närmar sig 02:15 är folk är trötta och fulla som helvete. En kille hänger över staketet vid scenen och headbangar till Andrew Lloyd Webbers ledmotiv för musikalen Cats, i något sorts försök att övertyga sin omgivning att han är ganska nykter ändå (headbanging = nykterhet, nämligen). Aldrig har väl någon bevisat motsatsen så… av Erik Blohmé
BROCKHAMPTON – Way Out West, 9/8 – 2018 Linné-tältet är egentligen för litet för BROCKHAMPTON. Hiphop-sensationen som förra året släppte tre fantastiska album bemöts av jubel och skrik och otålig energi redan trettio minuter innan de ska gå på scen. Publiken väller in från alla håll och kanter, folk trycks ännu längre bak och var tredje minut eller så börjar alla ropa i… av Nikolas Berndt
Arctic Monkeys – Way Out West, 9/8 – 2018 När den brittiska kvartetten går upp på scenen fullkomligt kokar publiken av spänning. Förra gången som Alex Turner utan company besökte Slottskogen, var det tillsammans med The Last Shadow Puppets och då var spelningen kanske något under förväntan. Den här gången är han dock tillbaka med hela setet apor, och framförallt, ett helt set med… av Freja Wehrling
Palm – Roskilde, 8/7 – 2018 Den ny-psykedeliska musik som Palm sysslar med är inte lika het år 2018 som den var år 2008. På den tiden var band som Animal Collective och Deerhunter på allas läppar, föregångna av The Flaming Lips och många andra som velat uppdatera de 60-talsideal som länge härskat över genren. Palm skulle kunna bli ett lika… av Rikard Berg