Anna von Hausswolff – Uppsala, 7/2 – 2016 På bara tre album har Anna von Hausswolff rört sig en enorm bit från det lilla till det stora, från det intima till det grandiosa. På debuten 2010 uttryckte hon sig med pianobaserade låtar och nu har dundrande bassyntar, svirrande gitarrmattor, resoluta trummor och tunga orgeltoner tagit så mycket plats att själva strukturen är ändrad… av Rikard Berg
Daughter – Stockholm, 5/2 – 2016 Publiken älskar Daughter och Daughter älskar publiken: biljetterna är slutsålda, applåderna och hurraropen får frontpersonen Elena Tonra att skruva på sig och le smickrat. Frontperson är kanske ett för starkt ord, för ingen av de som står på scenen verkar vara särskilt intresserade av att stå alltför nära scenkanten; möjligtvis förutom gitarristen som gungar upp… av Erik Blohmé
Tame Impala – Stockholm, 5/2 – 2015 Australiensiska Tame Impala har i och med sina två senaste album gått ifrån lovande hajp till ett av dagens högst ansedda band. Det är även först nu som bandet lyckas axla rollen som det band de har blivit – ett band som inte längre spelar små klubbar, utan på stora festivalscener och semi-arenor. Att kvällens… av Filip Hiltmann
Rihanna – ANTI I oktober 2015 presenterade en av våra största popstjärnor såväl titel som artwork för sitt åttonde studioalbum. På ett galleri i Los Angeles ställdes stora tavlor ut, föreställande ett Banksy-liknande verk, som skulle få representera det nya albumet. Det fanns gott om symbolik att gotta sig i och den blodröda färgen i kombination med den… av Amel Suljevic
Porches – Pool Aaron Maine börjar mer och mer påminna om en galen vetenskapsman. Till skillnad från flickvännen Frankie Cosmos, som har drygt 50 album av varierande ambitionsnivå bakom sig, behandlar han Porches musik med pedantisk omsorg. Pool är uppföljaren till 2013 års otroliga debut Slow Dance in the Cosmos, och sedan dess har Porches börjat anta formen av… av Nike Rydberg
Sunflower Bean – Human Ceremony Tycker du att du har en ohälsosam romantisering till det sena 60-talet? Dagdrömmer du om att knarka med The Velvet Underground? Anser du att Tame Impala är det bästa som har hänt sedan The Doors? Tycker du att indierock har alldeles för lite fuzzpedaler idag? Det är okej, för Sunflower Bean kämpar med precis samma… av John Jonsén
Wet – Don’t You Innan Romeo hittar sin Juliet i Shakespeares klassiska verk är han desperat, obesvarat förälskad i en stum karaktär vid namn Rosaline. Rosaline bryter ner honom till småbitar men förbereder honom på samma sätt inför Den Äkta Kärleken med Juliet. Hon är på många sätt en språngbräda – för historien att börja och för Romeo att… av Olivia Nordell
Behemoth – Stockholm, 31/1 – 2016 Efter att Abbath värmt upp publiken ordentligt ställer funktionärerna fram ett par extravaganta mikrofonstativ och tänder så mycket rökelse att lukten snabbt sätter sig i hela lokalen. Det är ett altare som byggs upp, för nu förbereds en mässa tillägnad världens mest omtalade fallna ängel. Behemoth kommer in med facklor och ställer sig i formation… av Erik Blohmé
DIIV – Is the Is Are Trots färgskillnaden mellan den gråa shoegazen där distade basar smälter samman med apatiska körstämmor och den rosa svävande popen där plinkande gitarrer regerar, bildar DIIV en vacker nyans. Bandet är en slags hybrid mellan två musikstilar och de får det att fungera. För trots att bandet gör Brooklyn-baserad gitarrpop som så många andra, lyckas DIIV… av Freja Wehrling
Your Friend – Gumption Att lyssna på Gumption är som att sväva i rymden tillsammans med ensamma meteoriter på väg för att utforska oändligheten. Albumet får en att känna sig så oändligt ensam, men tröstar också i vetskapen om att man inte är det. Your Friend är din vän och hon känner också såhär. Tillsammans med producenten Nicolas Vernhes… av Freja Wehrling
Money – Suicide Songs Suicide Songs känns som en novellfilm regisserad av den brittiska arbetarklasskildraren Ken Loach, eller möjligen av den samtida arvtagaren Clio Barnard. Den är precis som Moneys debutalbum The Shadow of Heaven regisserad från start till mål av frontmannen Jamie Lee; flyger över hans kvarter, cirkulerar hans romantiskt beskrivande tankar, öppnar locket till en värld med… av David Winsnes
Cross Record – Wabi-Sabi Den japanska estetiken wabi-sabi brukar för oinvigda sammanfattas i tre ord; imperfektion, flyktighet och ofullständighet. Med ursprung i den zenbuddistiska filosofin blir skavankerna en skönhet i sig själva och det blir i sin ödmjukhet något väldigt vackert. Rustik och stillhet samsas med rymd och föränderlighet. Cross Records andra album med samma namn genomsyras av wabi-sabis… av Johanna Eliasson