Daughter – Not to Disappear Det är i princip omöjligt att skriva om hur Daughter känns. Det är som att de har satt ton och ord på varje stadie av en förälskelse eller en depression i sina tidigare släpp, samlat varje människa med det minsta lilla mentala bagage runt Elena Tonras röst som om den vore en fast punkt i… av Olivia Nordell
Hinds – Leave Me Alone När du vaknar lyser solen in genom det lite väl otvättade fönstret. Du tar på dig din finaste keps och skjorta, båda lika färgglada och mönstrade, och går ut i värmen. Dagen är planerad men ändå spontan: du ska bara ha det gött med dina vänner. Ni dricker blaskigt vin i en park och äter… av Noa Söderberg
David Bowie – ★ Han har blivit galen. När ★-maskineriet först rullade igång med en 10 minuter lång musikvideo föreställandes David Bowie själv deltagande i ockulta scener (en video-serie som sedan fortsatt med samma bandageinlindade karaktär—bland annat inlagd på ett mentalsjukhus) var det den enda tanken som kändes rimlig. De 70-talsminnande självhyllningslåtarna från The Next Day var som bortblåsta, istället… av Martin Kørra
Cage the Elephant – Tell Me I’m Pretty Foals frontman Yannis Phillipakis sade i en intervju inför årets albumsläpp att han i textförfattandet hade försökt att vara mindre planerad, att i Pixies-anda låta reptilhjärnan styra flödet av ord. I ett liknande uttalande har Cage the Elephant, som själva bär influenser av Pixies och har åtföljt Foals på ett par turnéer, förklarat att de på… av Johanna Eliasson
Amason – Uppsala, 18/12 – 2015 Det verkar finnas ett behov av Amasons värmande popmelodier där ute. Så många som 49 spelningar kommer de ha hunnit genomföra innan året är slut, och Uppsala hade en sådan längtan efter Amason att ett gig inte räckte till. Liksom i Stockholm, där tre konserter såg sin sista biljett bli såld, fick de lägga till… av Johanna Eliasson
Joel Alme – Lund, 11/12 – 2015 Det ska sägas direkt: Joel Alme bryter ingen ny mark med sin musik. Efter tre skivor på engelska släppte han tidigare i år sin första på svenska, Flyktligan. Det har alltid varit finstämd pop med relaterarbara texter om obesvarad kärlek, gamla vänner och uppväxten. Och om Göteborg, så klart. Det märks att det är från… av Hugo Gerlach
Jennylee – Right On! Även om hennes titel i Warpaint är just basist kan vi tycka oss ha fått se ett brett spektrum av Jennifer ”Jenny” Lee Lindberg i det kaliforniska bandet, men på sitt debutalbum som soloartist visar Lee att det finns mycket kvar att upptäcka. I Right On! kommer vi ännu närmre den mångfacetterade musikern, både på… av Freja Wehrling
José González – Stockholm, 8/12 – 2015 José González har aldrig varit särskilt extrovert på scen, snarare har han tvärtom beskrivits som introvert och stundtals långrandig. Men i grund och botten har det alltid handlat om en anspråkslöshet som genomsyrat både hans scenpersona och musik. Det går inte att vara annat än tyst mellan låtarna när man spelar så finstämd musik, allt… av Filip Hiltmann
Coldplay – A Head Full of Dreams Coldplay! Ni krossar mitt hjärta! Min kärlek till er musik känns helt obesvarad. Jag vill bara att ni ska låta mig älska er stadiumanpassade och överpolerade sing-along-fest, men ni låter mig inte. Istället bjuds jag på portion efter portion av aloe vera-doftande yogarock, och jag börjar så sakteligen inse att Coldplay inte är samma guilty… av Erik Blohmé
Sunn O))) – Kannon Greg Andersson, en av Sunn O)))s två kärnmedlemmar, menar att Kannon är ”a fairly accurate reflection of the power of the group live”. Det har han helt rätt i. Kannon speglar väldigt väl vad Sunn O))) spelade under Way Out West i år, kanske inte de exakta låtarna (bandet spelar inte direkt ”låtar” live), utan… av Erik Blohmé
Lightning Bolt – Göteborg, 2/12 – 2015 Lightning Bolt brukar normalt sett kännas som någonting konkret och substansiellt, även fast studioinspelningarna ofta når transcendentala nivåer inom både tyngd och melodi. Det må stundvis vara oerhört utmanade att deras version av noiserock baseras på epileptiska trumkomp och en våldsamt distad bas, men den nivå av eteriskt oväsen som Merzbow eller Throbbing Gristle är… av John Jonsén
Thundercat – Stockholm, 1/12 – 2015 Thundercat, eller Stephen Bruner som han egentligen heter, har haft ett minst sagt hektiskt år. Som skapande epicenter på Kendrick Lamars omåttligt hyllade To Pimp A Butterfly, ryggrad på Kamasi Washingtons The Epic och kreatör av sitt eget helt fantastiska minialbum The Beyond / Where the Giants Roam är det många som har velat ha… av Filip Hiltmann