Lista

Månadens bästa låtar – juli 2018

Publicerad: 4 augusti 2018 av redaktionen

Vi började juli med det bästa startskottet en månad kan få – Roskilde. Festen fortsatte på glampingfestivalen Rootstock i Frankrike och under Stockholm Pride, för att sedan mynna ut i det sedvanliga peppandet av Way Out West. Vi har listat Arctic Monkeys tio bästa låtar och träffat Göteborgs senaste sensation Sarah Klang, varav båda syns i Slottsskogen under nästa helg.

Juli månads spellista innehåller låtar med Blood Orange, The Goon Sax, Charli XCX, Foxing, BROCKHAMPTON, Khotin, Pond, Yves Tumor, Eyes of Love, Viagra Boys, bland andra.

  • Foxing - Nearer My God

    Text av Jonathan Bonn

    Foxing var uppe och nosade på månadsbästalistan med Slapstick redan förra månaden, men det är med titelspåret från deras kommande album Nearer My God som St. Louis-gruppen tar det definitiva steget upp på podiet. Att Foxing bemästrar emo och postrock galant är sedan gammalt, men med den här kioskvältaren till arenarocknummer blir det också tydligt att bandet inte bara har förmågan, utan också ambitionen att skriva hits. Som om det inte vore nog har de dessutom tagit hjälp av översättare (och säkerligen Google Translate) och släppt låten på inte mindre än fem (!) olika språk.

     

  • The Goon Sax – Make Time 4 Love

    Text av Nike Rydberg

    Precis som landskvinnan Courtney Barnett har australiensiska The Goon Sax bestämt sig för att Tell Us How They Really Feel – att förklara hur framgångarna har ett pris, där även en timid indiepoptrio behöver knuffas omkring mellan vassa armbågar och försöka Make Time 4 Love. När Louis Forster sjunger “I can see myself tomorrow, telling you something you won’t feel” låter bandet sprängfyllda av nya livserfarenheter och anledningar till ångest, efter ett debutalbum om handsvett, att vilja bli ihop med en kille och att klippa håret som sångaren i Orange Juice. Inte heller har de någonsin vågat låta lika mycket som The Go-Betweens, det legendariska 80-talsbandet med Louis Forsters pappa Robert Forster som sångare (och det enda indiebandet före The Goon Sax som avslutat en låt med ett oboe-solo). Som andrasingel är Make Time 4 Love ett klart intresseväckande förebud av den fantastiskt betitlade fullängdaren We’re Not Talking, med release i september.

  • BROCKHAMPTON - 1997 Diana

    Text av John Jonsén

    Nu har visserligen den globala uppvärmningen pekats ut som storboven i sommarens tokhetta – men ingen pratar om antalet Celsius som BROCKHAMPTON har adderat i vår temperatur med sommarens hitparad. 1999 Wildfire var en förvarning, 1998 Truman var fylld med gnistor i luften, men 1997 Diana är den låt som verkligen bevisar kollektivets infernaliska hetta. Beatet får golvet att kännas som lava och Kevin Abstract spottar bensindränkta rader redan från första vers. Det är en hektisk, men lekfull kalaslåt som till och med får Saturation-trilogin att blekna.

  • Khotin - Water Soaked in Forever

    Text av Hugo Gerlach

    Khotin lämnar dansgolvstechnon och gör avslappnande ambient. Water Soaked in Forever har ett väldigt säreget attribut. Sluter man ögonen är det som om det existerar i ett slags grumligt vatten. Inte förorenat brunt, istället är det fyllt av små levande ljudorganismer vilket get det en hälsosam puls och grön lyster. Det finns något här, i diset. Något som försiktigt bubblar och reser sig mot ytan, inte för att det är på väg någonstans, utan för det är liv – stillsamt, icke hotfullt liv från en annan tid och plats. Sunt liv som låter för att det existerar. Med sina intrikata loopar som aldrig riktigt, riktigt når ett klimax är det otroligt lätt att förlora sig i denna nostalgiska dröm. Få låtar har skänkt sig så väl åt repeterade lyssningar denna sommar.

  • Eyes of Love – Players of the Field

    Text av Nike Rydberg

    Brooklynbaserade Eyes of Love verkar utgöra en sorts supergrupp från New Yorks undergroundscen, i följden av samma urbana rocktradition som 60-talets Velvet Underground, 70-talets Modern Lovers och 10-talets Parquet Courts. Svåra att googla, men desto lättare att tycka om: den helt underbara debut-EP:n från 2016 rymmer två av de senaste årens mest avväpnande indiepoplåtar (Love Possession, I Know Everything). Nya singeln Players of the Field lämnar stora förväntningar på den kommande debuten, i en förening av Lou Reeds vemod, Jonathan Richmans neuroser, ett glittrande arrangemang och stråkar att dö för.

Läs också