Lördagens två största händelser förutom Håkan: Det är äkta wow-känsla i dubbel bemärkelse över Anna Ternheims spelning. Lite otippat tycker jag med tanke på att hon går på flamingoscenen vid fyratiden, och delar av publiken snällt sitter på gräset och inväntar folkfest. Med det här konceptet och de nya musikerna visar hon att hon äntligen kan fylla den kostym en större… av Frida Ericsson
Beach House glimmar Linné Att lyssna på Beach House är en biljett till det där drömmande tillståndet innan man somnar, när svävat iväg från verkligheten men ändå har någon fot kvar. Victoria Legrandes säregna men varma röst invaggar en i trygghet, och Alex Scallys okomplicerade och repetetiva gitarrkomp för en steg för steg allt längre bort. Att se… av Frida Ericsson
”Håkan slaktade allt …” Håkan Hellström Flamingo, Way Out West Hela Göteborg kokar, från Vasastan till Liseberg, det ligger något stort i luften, och det är allt annat än ett regnmoln. Göteborgssonen Håkan Hellström lirade hela debutplattan Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg från början till slut så att till och med alkislunden jublade. Det är en platta som… av Redaktionen @ Festivalrykten
”Mumford & Sons tar London till Sverige för en stund” Mumford & Sons Azalea, Way Out West För varje ton känns det som en solig höstdag vandrandes på Southbank, längs Themsen från London River till Tower Bridge. Det myllrar av folk, pubarna är öppna och ut stömmar folkmusiken. Mumford & Sons tar London till Sverige för en stund. De inleder starkt när Sigh No More… av Redaktionen @ Festivalrykten
”Det hela andas en aning Joy Division” The Drums Linné, Way Out West Brooklyns alla hipsterband når Europa med stor framgång. Frågan är bara när bubblan spricker, att Brooklyn kommer vara nummer ett för all framtid känns mycket tveksamt i mina ögon, men för stunden kan man inte blunda för alla storheter som ploppar fram ur sidogatorna. The Drums är kanske att… av Redaktionen @ Festivalrykten
”Belle & Sebastian anno 2010” Wild Nothing Pustervik, Stay Out West Pusterviksbaren, klockan är 00.15, vi står i kö, vi flydde Slottskogen direkt efter The xx, begav oss med taxi till Järntorget. Kön är lång och Surfer Blood börjar lira sin powerpop om en kvart. Det känns hopplöst, när vi ser hur kön ringlar sig runt hörnet, utan att flytta… av Redaktionen @ Festivalrykten
Panda Bear står ovan betygskalan Panda Bear Linné Sifferbetyg passar inte alla sammanhang. Panda Bears elektroniskt experimentella spelning är ett bevis på det. Redan efter första tonen har Noah Lennox försvunnit in i sitt eget konstnärliga universum och publiken hänvisas till bildskärmarna som levererar korta filmer uppblandat med psykedeliska animationer (bland annat ett par som försöker ha sex i en… av Frida Ericsson
Jónsí skapar magi När Jónsi entrar scenen är det förvisso inte tillsammans med sina vänner i Sigur Rós, men det mesta är ändå som det brukar. Han bär scenkläder som ser ut som en blandning mellan en Roger Pontare-outift och ett träsktroll. När han sjunger ser han så plågad ut att man bara vill lägga honom i en… av Redaktionen @ Festivalrykten
Popperfektion med XX The XX Linné, Way Out West Mörkret har fallit, Linné är fyllt till max och hajpernas hajp gör entré. Dock har de för längesedan visat sig vara betydligt mer än vad många kategoriserar som en NME-hype. Skiva är en sak, live en helt annan. För ett band som The XX är man oerhört beroende av… av Redaktionen @ Festivalrykten
”Göteborgs synonym till melankoli” Jens Lekman Flamingo, Way Out West 2002, jag var 12 år, det var Apollotältet, Arvika. Där och då såg Göteborssonen för första gången, och sedan dess trodde jag knappast att jag skulle få uppleva hans skönsång och melodiska gitarrer igen. Nu 8 år senare, på Way Out West största scen, inleder Göteborgs synonym till melankoli… av Redaktionen @ Festivalrykten
”..en utmärkt start på Way Out West 2010.” När jag till slut kommer in på Park Lane är jag blöt från topp till tå. Håret består numera av tio vattenslingor och tröjan blir en del av resten av kroppen. En och en halv timme tidigare har jag efter ihärdigt köande märkt att jag tappat plånboken och tvingas därför vända i dörren. En febril… av Redaktionen @ Festivalrykten
Dagens program Sårvagnarna är överfulla, ett par håller hand, du tittar ut, det enda jag ser är indiekids och anorektiska popkroppar. The Smiths t-shirten känns lika given som att du är tagen ur fransk film, och vid det här laget vet vi att du är Chanel, cigg och röda läppar. En helg som denna känns Göteborg heligt…. av Redaktionen @ Festivalrykten