Alla kan Hannes texter och ingen är mer förvånad än han själv Det är melodiöst, somrigt, lättsmält och publiken älskar det. Trots att det fortfarande är lunchtid och blåser snålt sväller folkmassan ut ur Linnétältet och sjunger starkare än en fotbollskör på Ullevi. Att Hannes hunnit bli en av Sveriges största popartister är helt självklart för alla där, utom möjligtvis för honom själv. Det är svårt att… av Emma Carlsson
Sombr har längden – men inte låtkatalogen Sombr startar showen backstage där en kameraman följer honom när han släntrar upp på scen. Efter ett långt intro öppnar han med TikTok-hiten ”We Never Dated”. Ett modigt val för en artist som inte har en särskilt tjock låtkatalog att hämta ur – ännu. Iklädd skinnbyxor, kråsskjorta och napoleonjacka känns det som att han vill… av Emma Carlsson
The Cure lämnar oss med ingenting – och allt Ingen hade tänkt sig att The Cure på något vis skulle anpassa sin spelning på Way Out West till ett i sammanhanget mer konventionellt tidsformat. Nåväl. Allt är relativt. Den för depprockens härskare gängse tretimmars-normen fick bantas ned till ringa två timmar. Det hindrar dem inte ett skvatt från att ändå mata på med sina… av Andreas Samuelsson
Raghd tog Höjden med hemmaplansfördel Det blev ett rejält tryck på Höjden när Raghd klev upp på scenen klockan 14.30 på lördagen. Sakta men säkert fylldes ytan framför scenen på, och det märktes snabbt att det här var mer än ”bara” en eftermiddagsspelning, hemmapubliken var på plats och redo. Raghd bjöd på ett energisk och självsäkert set, med den där… av Niklas Kristiansen
Helvete vad bra hon är – Maggio och nostalgin på Way Out West Veronica Maggio spelade aldrig på Arvikafestivalen, men hon spelade i Karlskoga 2011 på Putte i Parken. Jag var där. 2011 var ett viktigt festivalår för mig, kanske ett av de viktigaste. Det formade mig rejält. Man har sett Veronica Maggio en hel del sen dess, givetvis, men på något sätt började det där och med… av Niklas Kristiansen
Ljudproblem stoppade Saint Etienne – men publikens kärlek räddade kvällen Ungefär tolv minuter in i Saint Etiennes set inträffade det som ingen konsertbesökare vill uppleva, ljudet försvann helt för publiken. Bandet märkte inte av problemet direkt utan fortsatte spela, och sångaren fortsatte sjunga, men ingenting nådde fram till åskådarna. Resultatet blev att spelningen fick avbrytas. När bandet försökte återuppta showen upprepades samma scenario. Ljudet föll… av Niklas Kristiansen
Sara Parkman – folkets drottning ”Kan vi inte drömma nåt större? Här kommer en låt som ni kan ta med er in i valrörelsen för att visa att vi kan skapa ett bättre Sverige än det vi har just nu”. Om konst och kultur nu ska ha någon slags funktion så är det väl detta, att samla oss och ge… av Emma Carlsson
Tre gubbrockstjärnor och en avgörande kompromiss En rejält gubbig festivaldag var det igår: The Hives, Nick Cave och The Cure, allt samma dag. Ens unga glansdagar, den där känslan man som 34-åring gärna vill återuppleva fast kroppen helst vill ha rutiner. Men när The Cure krockade med Lykke Li blev valet ändå enkelt, The Cure kan man fånga när som helst… av Niklas Kristiansen
The Hives: garanterat kaos, som vanligt Det är något visst med ett band som aldrig behöver förklara sig. The Hives kliver upp på scenen som om Slottsskogen redan tillhör dem, vilket den för övrigt gör, ungefär en gång per decennium sedan tidigt 2000-tal. Ingen artistpresentation i världen hinner ikapp den egon bandet levererar innan första ackordet ens har spelats. Och sedan… av Niklas Kristiansen
Anna von Hausswolff får tiden att stanna Det ligger en förväntan i luften under Linnés tälttak. Vi samlar oss närmre scen, det fylls på bakifrån. Krocken med Moby påverkar definitivt. Detta är en akt som borde dra en publik så stor att den sväller ut på gräsmattan utanför. När bandet kommer ut drar ett sus genom rummet, när en stråke möter elbasens… av Emma Carlsson
Kasino får en skeptiker att tro på kärleken igen Jag skulle aldrig ha hittat upp till Höjden på egen hand, det krävdes en fem timmar lång bilresa och en chaufför med bättre musiksmak än mig. Men när Johannes Runemark ylar fram sin längtan mellan träden förstår jag varför hon satte honom överst på listan.Jag visste inte riktigt hur jag skulle känna inför Kasino. Innan… av Emma Carlsson
Yaeger – Rätt kurs vid fel klockslag Piratskepp, mörker och synth mitt på ljusa dagen, det borde inte fungera. Men Yaeger, som just nu låter som en Tove Lo på väg mot sitt genombrott, får publiken att glömma både solen och klockan. Kristina Jäger, mer känd som Yaeger, borde egentligen inte spela 14:50. Hennes scenshow och persona, som kretsar kring piratskepp och… av Emma Carlsson