Movits! – Dom försökte begrava oss, dom visste inte att vi var frön One-Take, saxofonist och allmän blåsfantast i Movits!, sitter hemma i lugn och ro och polerar sin tuba, samtidigt som Daft Punks debutskiva rullar i bakgrunden. Pang! In genom dörren dundrar producenten Mördar-Anders med Otto Knows spelandes på högsta volym via telefonen. ”LYSSNA PÅ DET HÄR!!” vrålar han med uppspärrade ögon. Innan One-Take ens hunnit ta en… av Hugo Gerlach
Madi Banja – Det var inte med meningen Madi Banjas livshistoria är en sådan som du vanligtvis ser på movie. Huvudpersonen har tagit sig från Gambia till Enskededalen, med stopp i såväl de schweiziska skogarna som Hollywood. En resa som kantats av upplevelser och iakttagelser som Madi Banja delar med många människor. Det handlar om funderingar kring kärlek, föräldraskap och framförallt: sin resa till där… av Amel Suljevic
Nicole Sabouné – Miman Nicole Sabounés andra skiva är medvetet skriven. Låtskrivartrion Sabouné, Niclas Stenemo och Jon Bordon verkar ha haft ett tydligt mål: att skapa en helgjuten och utpräglad popskiva. Vid första anblick märks det dock inte. Debutalbumets speedade postpunk är ersatt av storslagen, folkmusikinspirerad rock och arrangemangen träffar en som ett slag i ansiktet. Men bakom de… av Noa Söderberg
Min Stora Sorg – Vår/Sommar -16 Reverbdränkta pianon, svävande syntar, elektroniska beats, warpade vocals, popmusik på gränsen till R&B. Det låter väldigt 2015, med allt vad det innebär. Min Stora Sorg har släppt sin andra fullängdare, och låt oss först konstatera att det finns enstaka ljusglimtar här. Nära dej har ett techno-break som golvar lyssnaren till takten av snyggt cowbellspel, och Anso… av Erik Blohmé
Cheatahs – Mythologies Om du hade lyssnat på Cheatahs utan varken sammanhang eller någon slags information, hade du förmodligen trott att det var ett bortglömt shoegazeband från 90-talets mitt. Eller kanske ett nutida coverband vars repertoar enbart består av Rides mer obskyra låtar. Men, se där har du fel. Det Englandsbaserade bandet är nämligen högaktuella med sitt andra… av Freja Wehrling
Bo Kaspers Orkester – Redo att gå sönder Bo Kaspers Orkester har en hel del i bagaget vid det här laget. 24 år, till exempel. Och en Grammis. Redo att gå sönder är det elfte studioalbumet, vilket märks på bästa möjliga sätt, i ett inneboende lugn och en sinnrik musikalisk trygghet som tillsammans utgör den ryggrad utifrån vilken musiken tillåts växa och knaka…. av Maja Björsne
Mew – Göteborg, 26/10 – 2015 Gulliga giraffer dansar med vanställda människor. Corpsepaintade spöklika gestalter blickar ut över en sprängfylld stjärnhimmel. En bebiskör med påklistrade, identiska ansikten rycker som nickedockor och klappar i takt. Framför dem står ett popband. Mew har ett minst sagt rikt bildspråk. Hela tiden balanserande mellan oskuldsfull gullighet och isande obehag. Ofta båda samtidigt. Ovan nämnda scener… av Noa Söderberg
EL VY – Return to the Moon EL VY är samarbetet mellan Matt Berninger från The National och Brent Knopf från Menomena/Ramona Falls. Tillsammans har de nu snickrat ihop Return to the Moon, och trots att den här typen av indiekreddiga, stjärnspäckade samarbeten brukar falla platt så var det svårt att inte golvas av låtsläppet I’m the Man to Be och därmed… av Erik Blohmé
Raury – All We Need Efter en hyllad debut-EP, Indigo Child, presenteras nu Raurys fullängdsdebut All We Need. Atlanta-sonen har genom sitt genreöverskridande artisteri blivit en bloggfavorit som lyckats bidra med en ny förgrening till den amerikanska hiphopscenen. Albumet ifrågasätter vår samtid och fungerar som en vädjande uppmaning till den nya generationen: vart är vi på väg? Det första man… av Amel Suljevic
Protomartyr – The Agent Intellect Det börjar bli skrämmande hur produktiva dagens postpunkband är. Inte bara lyckas exempelvis Ought och Iceage släppa två fullängdsalbum inom loppet av 24 månader, men att de dessutom upprätthåller en nästan omänsklig nivå av briljans genom materialet känns mer relaterat till legender som Wire och Talking Heads än valfritt samtida band. Medan misstankarna gror om… av John Jonsén
Joanna Newsom – Divers När Joanna Newsom gör något, så gör hon det ordentligt. Förra gången Newsom var i albumsvängen så var det i form av det som hittills ansetts vara hennes magnum opus – den över två timmar långa Have One on Me. Med sin harpa i ena handen och en rad idérika arrangemang i den andra lyckades… av Filip Hiltmann
Seinabo Sey – Pretend Det mest centrala temat i Seinabo Seys debutskiva är hjärtekross och hon redogör smärtsamt träffande för topparna och dalarna i processen att komma över någon som inte besvarar ens känslor. Från förälskestadiet i Poetic med ”I lose my breath for you and I don’t want it back”, desperationen i Words ”All I had, all I… av Olivia Nordell